Ute i världen ger Beatles den berömda takkonserten, som blir deras sista. Nixon är president i USA, Vietnamkriget pågår för fullt och människan landar på månen. I Själevad gifter sig Frank Watson med sin Karin och bröllopsresa går till Afrika i en VW Lyxbuss -67. I dag, över 40 år senare, är de fortfarande gifta och Folkabussen har de kvar.
-Vi byggde en enkel inredning och drog iväg mot Östafrika. Jag har inte varit särskilt mycket för planering och jag ville känna friheten efter åren i armén. Jag hade läst Hemingway, och hade en dröm om äventyr med storvilt i Östafrika. Men några hippies var vi inte, Folkabussen var bara två år gammal och kostade 8 000 kronor vilket var ganska mycket då, så vi tog en del på tre års avbetalning, berättar Frank.
Resan gick via Paris, där man firade första advent, sedan till Marocko och därifrån via Algeriet genom Sahara till Mali. Sedan via Niger ner till Benin i Västafrika.
-Vi körde faktiskt bara fast i Saharas sand en enda gång, men vi hade öknen med oss i flera år efteråt utan att veta om det. Trettio år senare när vi tog loss skyddsplåten under bussen rasade kilovis med gammal ökensand ut. Men att vi körde fast fick vi skylla oss själva för, vi hade alldeles för mycket grejor med oss och var för tungt lastade. En Folkabubbla som åkte samtidigt bara gasade på igenom ställena med lös sand, säger Frank.
På väg till Nigeria fick de problem. Det blev stopp för planerna på Östafrika på grund av Biafrakriget. Istället styrde Frank och Karin västerut, och via Togo, Ghana och Elfenbenskusten tog de vägen tillbaka till Mali. Sedan till Dakar i Senegal, varifrån Folkabussen fick åka båt över till Kanarieöarna.
-Vi bodde i bussen på båten, det gick hur bra som helst och vi hade ju allt vi behövde i den, berättar Frank.
Från Kanarieöarna blev det sedan båt igen till Cadiz i sydligaste Spanien och sedan på egna hjul genom Europa tillbaka upp till Sverige. Och någon mer Afrikaresa blev det inte, vare sig för Frank, Karin eller Folkabussen.
Men många resor genom Sverige och Europa har det blivit. 1972 köptes en dansktillverkad Pobainredning till bussen, som också fått göra tjänst som familjebil och fotoplattform i nästan 30 år efter Afrikaresan.
-Varför skulle vi köpa en annan bil när vi hade den här? En mer praktisk och användbar bil finns inte. När jag behövde komma upp med kamerastativet i mitt arbete som fotograf var det bara att kliva upp på kofångaren fram, vidare upp på reservhjulet i nosen och sedan därifrån upp på taket. Och det hopskjutbara soltaket håller bra att stå på, berättar Frank.
I dag lever både bussen, Frank och Karin ett mer stillsamt pensionärsliv i Uppsala men det brukar ändå bli några turer varje år när sommaren kommer.
– Den här bilen säljer vi aldrig, den är en familjemedlem numera, skrattar Frank.
För ett tiotal år sedan var det kris för bussen.
– Den fick körförbud i besiktningen på grund av rostskador och dåliga bromsar. Men då fick vi hjälp av Mats, utan honom hade den kanske inte funnits kvar idag, berättar Frank.
Text, foto och film: Alje van Dam