Publicerad 2022-01-06 07:21

M 080 var tillbehörskoden på separata framstolar med mittgång. Praktiskt om man hade campingutrustning. Förarmiljön är enkel och bussen kräver en aktiv körstil.

Borde inte en VW buss från 1967 vara mogen för ett lugnt pensionärsliv på ett museum? Inte alls, tycker Elisabeth och Per Holmqvist som gärna använder sin läckra camper. Paret köpte den i England, men den såldes ny i Schweiz. /// FOTO: Robert Gustavsson

Att köra omkring i en VW-buss är inget för folkskygga. Bara det karaktäristiska ljudet från den luftkylda motorn väcker minnen hos nästan alla över 30 (samt förundran hos de yngre) och när de vänder sig om och ser Elisabeth och Per Holmqvist snygga fordon brukar de mest surmulna ansiktena lysas upp av leenden.

– Den är en riktig glädjespridare och när vi har parkerat tar det inte lång stund innan vi är omgivna av glada människor.

VW började tillverka bussar redan 1950 och första generationen, den med delad vindruta, hängde med ända till 1967. Detta exemplar byggdes den 3 januari 1967 och lämnade fabriken i Hannover den 31 januari samma år med destination Schweiz. Då hade den redan Westfalias campingutrustning monterad, inklusive ett tak som kan höjas för att få bekväm ståhöjd.

På ett kick kan matplatsen förvandlas till sovplats och taket höjas för bekväm ståhöjd. Kolla in stuvutrymmet ovanför bakrutan.

Den bakre dörren har fack för prylar.

– Det underlättar campingturerna rejält och vi köpte Folkan för att vi ville använda den.

Bussen stannade i Schweiz till år 2000 då den exporterades till England. Där fanns den till 2017 och fick under tiden en nyrenoverad motor som var lite starkare än originalet. Växellådan byttes ut mot en nyrenoverad med högre utväxling samtidigt som fram- och bakvagnen moderniserades.

Allt tillsammans gör att bussen hänger med betydligt bättre i dagens trafik. VW-bussar är eftertraktade även i England, men det blev ändå ingen rusning när bilen annonserades ut 2017. Nästan ingen var intresserad för att den var vänsterstyrd.

– Men det passade oss perfekt. Vi kom överens med säljaren och bestämde en dag för hämtning.

Elisabeth och Per Holmqvist trivs med sin charmiga VW-buss, eller mer korrekt VW Typ 2 Modell 231 SO42 Camper 1967. Den är lackad i VW L380 Turquoise och Scania Ivory White.

Har du parkerat en varm eller kvav dag fäller du med fördel upp safarirutorna.

Eftersom bankerna ville ha en vecka på sig att föra över pengarna sköts affären upp motsvarande tid men den 10 november köpte Elisabeth och Per var sin enkelbiljett och flög från Göteborg till London. Bagaget bestod mest av varma kläder, verktyg och reservdelar till VW-bussar.

– Vi tog oss till Redhill strax utanför London och började hemresan sent på eftermiddagen. Det var en fredag, det var höst och vi vågade inte starta gasolvärmaren eftersom vi inte hade någon aning om skicket.

De varma kläderna kom därför väl till pass, men varken verktyg eller reservdelar behövde packas upp under den 150 mil långa hemresan till Varberg.

Hantverksskickliga kompisen Maggan Olofsson överraskade med en egenhändigt tillverkad busskudde i rätt färger.

VW:s geniala lösning på ventilation i campingbussarna var lamellfönster.

– Mekaniskt var VW-bussen i topptrim, men vi ville att resten av den skulle vara i samma skick.

Under våren 2018 renoverades och lackerades campern och blev klar lagom till säsongen samma år. Sedan dess har den rullat varje sommar, både på egna campingäventyr och på träffar med andra VW-entusiaster.

– Inredningen är gammal men fullt användbar och gasolvärmen visade sig fungera perfekt. Visst får du förvandla matplatsen till sovplats, men man sover gott, stuvutrymmena sväljer förvånansvärt många prylar och man lär sig att packa smart.

Originalmotorn ersattes med en lite modernare variant byggd av engelska Auto Techniks. 1,7 liter med dubbla Dell'Ortoförgasare.

Hur är det då att ratta en 54 år gammal campingbuss?

– Avkopplande samtidigt som du måste vara helskärpt. En VW-buss kräver att du kör aktivt och en så enkel sak som att ta sig över Ölandsbron en blåsig dag kan vara ett riktigt äventyr. Men det är också en del av charmen med ekipaget.

Byggd 1967, men långt ifrån redo för pensionering eller för museum. Istället används den fortfarande för camping – precis som den var avsedd att göra.

Robert Gustavsson › Skribent
Visa fler artiklar av Robert Gustavsson