Första hyrda husvagnen, en Cavalier, drogs med en Volvo 244 GL under en tre veckors semester till Själland. Här framme vid första anhalten, Bokildegårds Camping. /// FOTO: Familjen Sjöqvist

Publicerad 2023-02-16 07:43

Dagens moderna fritidsfordon och allt lyxigare campingplatser, gör att många bor med högre standard på resan jämfört med hemma. Håller vi på ett glömma dåtidens enkla campingvillkor – och har allt verkligen blivit bättre med tiden? Vi jämför nu- och dåtid med ett par riktiga campingentusiaster.

Anders och Christine Sjöqvist, som för övrigt är föräldrar till undertecknad, inledde sin husvagnskarriär i mitten av 80-talet med en hyrd vagn. Efter två somrar med den åkte Anders ner till Dag's Husvagnscenter i Norrköping för att få lite köptips. Samtalet mynnade ut i att Dag Gustavsson, som på den tiden endast reparerade husvagnar, frågade Sjöqvistarna om de ville köpa hans familjs husvagn.

– Det blev alltså den första husvagnen Dag sålde, en Cabby 420C -71, konstaterar Anders.

– Inredningen gick i gult och orange, typiskt för 70-talet. Under hösten och vintern sydde jag ny klädsel till dynorna och nya gardiner. Allt gick i rosa, min favoritfärg som då även låg helt rätt i tiden, tillägger Christine och ler.

Middag i tidstypisk interiör och med tidstypiska frisyrer. Det är Anders som sitter till höger.

Sommaren 1987 gjorde Anders och Christine sin första resa med den upphottade Cabbyvagnen. Den gick till Danmark och varade i fyra veckor. Dragbilen: en orange Volvo 244 GL.

– AC existerade ju inte, så det blev långa och varma bilresor. Och eftersom vi hade två barn i baksätet ville vi ju inte att de skulle sitta i drag för länge heller. Lösningen blev att med jämna mellanrum räkna till tre och därefter veva ner rutorna utav bara f*n. Efter några sekunders fullständig vädring, blev det svalare. I alla fall i någon minut. Sedan var det lika varmt igen, berättar Anders.

Med Volvons B21-motor på drygt 100 häftkrafter var det inga problem att dra den lilla Cabbyn. Däremot sörplade bilskrället i sig vansinnigt mycket soppa.

– Volvon förbrukade 1,5 liter bensin per mil utan husvagn – och två liter med. Jag lämnade in bilen efter några år och undrade om bränsleförbrukningen verkligen kunde vara normal. Då visade det sig att det var något slags fabrikationsfel som inte var åtgärdat på vårt exemplar, minns Anders, som konstaterar att det endast blev marginellt bättre efter justeringen.

Niclas testar "ristet pølse med brød" för första gången. Det skulle bli många fler gånger.

Husvagnen var inte direkt fullproppad med finesser den heller. "Värmesystemet" bestod av en extern värmefläkt, till gråvattnet användes en vanlig hink och vattendunken rymde blott tio liter.

– Vattnet skulle ju räcka till allt, så det blev många vändor med dunken. I husvagnen pumpade man fram vattnet via en pedal i golvet. När vi kom tillbaka hem till radhuset minns jag att man under flera dagar fortsatte treva med foten efter den där pumpen, berättar Christine.

Det fanns en enda garderob i husvagnen och wc saknades helt. Som barn fick jag, Niclas, skända en gammal lingonsylthink av modell XL nattetid, då den fick stå till tjänst som potta.

– Men det ska du väl inte skriva?, undrar Christine, i ett försök att undanhålla den värsta "misären".

Christine tar stora steg mot diskavdelningen på Børsmose Strand Camping.

Skämt åsido var husvagnssemestrarna allt annat än misär. Resorna blev ett härligt äventyr som bara utökades med tiden. Det mest extrema exemplet var när Anders och Christine plockade ut fem veckors semester på ett bräde – och avreste på fredagen efter arbetsdagens slut och kom hem kvällen innan de skulle börja jobba igen.

– Tänk dig själv att stiga upp på måndagsmorgonen och veta att alla semesterdagar är slut och att all packning står kvar nere i hallen. Det var en bitter eftersmak. Men vi ville maximera tiden på resande fot, säger Anders.

– Han ville det, tillägger Christine. Så där gjorde vi bara en gång.

Säsongen 1988 behövde husvagnen utökas med en sovplats när lillebror Fredric kom till världen. Dag hade lösningen på detta, i form av fyra järnrör som hörde till vagnen. 

– De var avsedda för att skapa en extrasäng ovanför lilla sittgruppen. Rördelarna fästes två och två i varandra – och sedan placerade man rörändarna i fyra vägghållare. Mellan de parallella rören fästes en tygbotten, som en hängmatta fast mer spänd. Ovanpå den lade vi sedan en träskiva med en madrass ovanpå. För ett så litet barn funkade det perfekt, säger Christine.

Niclas utforskar en camping i Marielyst.

Personligen minns jag den näst intill antika brödrosten, som hade öppna hyllor på sidorna och bara rostade en sida av brödet åt gången. Effekten måste ha varit ursinnig, för brödet blev alltid kolsvart på nolltid varpå röken pyrde från monstermaskinen. Apropå rök har jag sköna minnen från dåtidens tv-rum och spelhålor. 

Dimman från cigarettrök låg tät, särskilt i spelhålorna som oftast var små och saknade fönster. Jag kunde stå i timmar och låtsasspela på arkadspelen medan texten "Insert coins" blinkade på skärmen. Cigarettröken var lika vanligt förekommande i servicehusen. Kanske mest orsakad av äldre farbröder i träskor som rakade sig med skum och visslade samtidigt. 

På den tiden var också toaletterna åtskilda med en tunn vägg som varken gick ända ner till golvet eller hela vägen upp till taket. En gång lurade pappa lillebror Fredric att han var en ovanligt högljudd gubbe, då pappa hade valt wc:n intill Fredde och visste att servicehuset i övrigt var tomt. Brorsan fick kämpa hårt för att hans fnissande inte skulle upptäckas av den "okände" stånkande farbrorn.

Strandhäng har alltid varit Anders och Christines paradgren. Här i Tannisby 1986.

– Servicehusen är en sak som verkligen har blivit bättre med tiden. Idag är de ofta riktigt fräscha med klinkergolv och toppmoderna toaletter och duschutrymmen. Det blir ett lyft för helhetsupplevelsen, säger Christine.

Tillbaka till Cabbyvagnen och dess egenheter. Backspärren krånglade ständigt på åbäket, så Anders fick därför gå ut och lägga dit en sten som frilade backspärren varje gång han skulle förflytta ekipaget bakåt. 

– Den där stenen hänger fortfarande med på resorna, fast nu som "tursten", säger Anders och ler.

Ja, för numera färdas makarna Sjöqvist i en Knaus Eifelland Holliday från 2004. Vagnen är inte mycket större än Cabbyn, men desto modernare.

Provsmakning av taxfreegodis från färjan.

– Att bara ha ett fungerande värmesystem och ett badrum gör ju hela skillnaden, liksom AC i bilen. Sedan märker man också att alla lösningar har moderniserats och gjorts smartare, även om utvecklingen förstås har tagit stora kliv framåt sedan vår nuvarande husvagn tillverkades, säger Christine.

Själva campandet då, hur är det jämfört med förr?

– Dyrare! Det är nog mycket på grund av att "allt" ska finnas på en camping numera som poolområde, barnklubb, äventyrsland, restaurang med mera. Dessutom måste man boka i förväg och får en faktura innan man ens har kommit dit. Förr kunde man dyka upp oanmäld till en camping, stanna där så länge man ville och sedan betala för vistelsen precis innan man åkte hem. Det innebar en mycket större frihet och gav större utrymme för spontanitet, säger Anders.

Så såg det ut i hallen efter de långa resorna. En gång kom familjen hem kvällen innan Anders och Christine skulle börja jobba igen.

– Fast vissa campingar jobbar fortfarande enligt den spontana modellen, även om det blir mer och mer ovanligt. Mycket har ju också blivit betydligt smidigare i och med internet och alla tekniska hjälpmedel. Ta bara en sådan sak som att vi alltid fick växla in pengar när vi skulle åka till Danmark förr. Och eftersom vi var borta så länge ville vi inte ta med oss allt på en gång. Vi fick då ha en postsparbanksbok och ta ut pengar på Posten i Danmark, förklarar Christine.

Det är inte bara de yttre omständigheterna som har förändrats, stigande ålder kan också innebära att man behöver campa på ett nytt sätt.

– Förr var syftet att vara borta så länge som möjligt och se så mycket som möjligt under tiden. Det var väl den mentaliteten som Galenskaparna raljerade över i Husvagnslåten när husvagn började bli stort på 80-talet, säger Christine och fortsätter:

På 90-talet uppgraderades dragbilen till en vinröd Volvo 740.

– Numera stannar vi lite längre på varje camping. Dels för att vi har hittat våra smultronställen men också för att vi inte har samma ork att flytta runt längre. Hur som helst har vi haft ett underbart liv med husvagnen. Under våra resor tänker vi inte på några krämpor eller vardagens bekymmer, det betyder enormt mycket.

Kan man då dra några slutsatser efter denna nostalgitripp? Kanske att det är mycket smidigare och bekvämare att campa idag – men också lite dyrare och inte alltid fullt så fritt som förr i tiden. Men det beror förstås på vem man frågar.

Fotnot: I denna artikel har vi använt ett lite udda journalistiskt grepp: Att en skribent porträtterar sina närstående. Vi föll för frestelsen i detta unika fall med tanke på familjen Sjöqvists väldokumenterade resor.

Still going strong! Anders och Christine på Vadstena Camping våren 2022. "Kärringen" (den ljusblå som hänger i fönstret alltså) är en maskot som har varit med på resorna sedan 1988.