Vi har besökt ett helt otroligt område, Prachovske Skaly i Tjeckien, med
spektulära klippformationer och en barrskog som slår det mesta vi kan
erbjuda här i Sverige. Efter att vi parkerat bilen på den första
parkeringsplats som vi möter, tar vi på oss stadiga skor. Ett måste om
besöket ska bli den positiva upplevelse som du önskar. Ta också gärna med
ett par vattenflaskor i en ryggsäck. Entrén är cirka 17 svenska kronor per
person. Vi köper också en karta i skala 1: 7000 över området för en tia. Som
oftast denna sommar 2006 är temperaturen redan nu under förmiddagen
tillräcklig hög för att få oss att svettas vid minsta ansträngning, men vi
försöker ta det lugnt och inte jäkta. 
Inom området finns ett flertal olika leder, mycket bra markerade
med olika färger, och med olika längd och svårighetsgrad. Höjdskillnaderna
är omkring 100 meter. Inledningsvis följer vi den röda leden som slingrar
sig fram i skuggan av de välväxta granar som omger oss. Som utbildad
skogvaktare kan jag inte annat än falla in i stum beundran över vad jag ser.
Vilken skog! Snacka om John Bauer-känsla! 40 – 50 meter höga stammar,
kvistfria 25 meter upp och raka som flaggstänger.
Till en början är marken plan men efter hand stiger den så sakteliga. Och
trots att det är ganska många besökare på plats i området, känner vi oss så
gott som ensamma. En känsla som dock försvinner när vi når den första av de
spektakulära utsikter över det omgivande landskapet som vandringen erbjuder.
Här stannar besökare gärna till och kommenterar det de upptäcker i
omgivningen. Utsikten ger oss också ett ypperligt tillfälle att se ut över
ett par tre campingplatser som ligger vid en liten sjö fylld av stojande
semesterfirare.
När
vi svänger in på den gröna leden förändras naturen drastiskt. Helt
plötsligt är det trappor och branta smala passager mellan ibland 50 meter
höga smala stenstoder som gäller, skapade genom vulkanism och där sedan
omgivande lösare bergarter under årmiljoner har spolats bort av vatten och
vind genom så kallad erosion. Nu möter vi också plötsligt andra besökare.
Pustande och ibland lite skräckfyllt blickande mot ledens smala mörka
fortsättning in bland de enorma stenformationerna.
En belgisk familj väljer resolut att stoppa den lilla minihunden i
ryggsäcken – och vi förstår dem – med höga trappsteg och 20 meter långa och
halvmeterbreda branta passager att ta sig igenom. Inte helt olika dem vi
sett på bild från klippstaden Petra i Jordanien. Spontana samtal uppstår
bland oss besökare och eventuella språkbarriärer kompenseras med gester och
kroppsspråk. Och ämnet är ju givet – den dramatiska omgivningen som vi alla
måste ta oss igenom. Min fru och jag kommer osökt att tänka på Ronja
Rövardotter när vi vandrar fram genom klipphavet. Möjligen beroende på de
öppna och dramatiskt branta skogklädda områden som finns mellan
klippformationerna, där kullfallna träd ligger där de fallit, halv om halvt
förmultnade och beklädda med ett mångårigt täcke av mossa och lavar.
Folk pustar, stånkaroch dricker sitt medhavda vatten i värmen.
Gemensamma handlingar som på något konstigt sätt får oss att närma oss
varandra. Här och där tvingas vi vänta för att släppa fram andra som kommer
från andra hållet, eller passera någon som känner ett behov av att pusta ut
en stund.
Vid
en utsiktsplats som kallas Vseteckova vyhl, där ett hav av höga smala
klippor utbreder sig framför oss, känns det också på något sätt rätt att
dela med sig av upplevelsen med andra på plats, liksom att vinka tillbaka
till dem som står på andra sidan av den djupa ravinen och försöker fånga vår
uppmärksamhet. Detsamma gör en liten tjeckisk flagga, som utmanande
placerats en av topparna av en av de många alpinister som vanligtvis håller
till här i området – i träningssyfte. Och så klättrar vi vidare – ibland på
alla fyra och ibland med älgakliv upp och ner på stadiga klippblock – men
oftast med ett handtag att hålla oss i.
Men, som jag skrev tidigare, se till att ha stadiga skor på fötterna. Vi
möter dem som vandrar i slippers eller badskor bland klipporna och de missar
garanterat en stor del av det positiva i upplevelsen. På höga öppna platser
sätter sig besökare ner i skuggan av något litet träd, stilla samtalande
eller helt tysta, kanske för att vila men troligen lika ofta i ett försök
att sortera den mängd av intryck som överväldigar dem.
Längst ner i den djupa ravin som går genom hela området finns en
plats där ett flertal leder strålar samman. Här finns det bänkar att vila ut
på, men ingenting att vare sig äta eller dricka, så fortfarande får man
förlita sig på medhavd mat och dryck. Nu uppstår naturligtvis också frågan
om fortsättningen. Ska vi gå vidare eller ska vi nöja oss med det vi redan
sett och dra oss tillbaka mot entrén igen?
Den sträcka vi hittills har gått är drygt två kilometer, men stigens
utformning är sådan att det känns som om vi gått betydligt längre. Det som
får oss att fatta ett avgörande beslut är att åskan nu börjat mullra
betänkligt på en allt mörkare himmel och utsikten att knalla omkring på
såphala stenar i hällande regn känns inte som ett önskescenario.
Vi
hinner precis komma tillbaka till bilen innan himlen öppnar sig i ett
veritabelt skyfall. Vi kan inte annat än glädjas över vårt vettiga beslut
där vi sitter med en kopp kaffe medan regnet piskar energiskt mot
husbilstaket. Samtidigt som vi inte kan låta bli att tycka synd alla dem som
fortfarande finns kvar där ute, utan några möjligheter att få tak över
huvudet. Ännu gladare blir vi då vi återkommer till väg 16, och på en
närbelägen csardas äter vi var sin kotlett, extra sallad och pommes samt var
sin läsk därtill för 70 kronor! Då struntar vi i att regnet fortfarande öser
ner och att vi har ett fyrtiotal mil i bilen framför oss till nästa etappmål
på resan.
FAKTA TJECKIEN
Språk: Tjeckiska
Valuta: Tjeckisk krona eller Tjeckisk koruna (CZK) 1 Koruna =
100 haleru.
Allmän information: Tjeckiska centret, Villagatan 21, 10041
Stockholm
Tel: 08-4404239
e-mail: ccsthlm@telia.com
Hemsida:www.czechcentres.cz/stockholm
Prachovske Skaly
Att ta sig hit: Kör väg 16, mot Mlada Boleslav,
ut ur staden Jicin. Efter ett par kilometer möter du en stor skylt, på
vänster sida av vägen, som visar mot Prachovske Skaly. Efter en halvmil når
du den parkering vi använder oss av.
Hemsida: www.rovensko.cz/english/e-prachskaly.htm
Camping i närheten:
Den största av de campingplatser som
jag nämner att vi ser i artikeln är Camping Eden Jinolice, vackert placerad
i anslutning till en badsjö.
Adress: Libun-Brezka 152, Jicin 50601
e-mail:
eden.jinolice@tiscali.cz
Hemsida: www.eden-jinolice.cz
Övrigt:
Som framgår av artikeln går vi en runda på cirka
fyra kilometer i området. Det finns naturligtvis en lång rad olika
alternativ, men att gå den led som jag beskriver räcker mer än väl för att
du ska få full inblick i områdets särart. Minst 80 % av alla besökare väljer
också att gå den rutt jag beskriver. Tidsmässigt tar besöket mellan tre och
fem timmar.
Av: Staffan Knutsson
