Kontrasten är stor när vi kommer in i det dämpade museet från de stora grönskande ytorna utanför. Som per automatik sänkte vi rösten. Helt tyst är det i lokalerna, bara ett dovt sus hörs av fläktar någonstans.
Vi stiger in i det första rummet, och ögonen far över dåtidens telefonväxlar och bärbara telefoner. Med vår telefontids mått mätt är de stora som Amerika-trunkar.
I det här rummet finns sambandsutrustningar och telefonväxlar från olika tidsepoker och av olika slag. Där finns också en del av en luftförsvarsgruppcentral från 1950- och 1960-tal. ”Egna och fientliga flyg skulle följas upp och rapporteras”, lyder beskrivningen.
Kyligt sakligt, korrekt naturligtvis, men den säger inget om hur det kunde kännas inuti folket som hanterade detta, om läget blev allvarligt. Miljön stimulerar fantasin, får oss att förnimma tempot, i det inre örat hör vi smattret av upphetsade röster. De stumma sakerna har något att berätta.
Så mycket längre kom vi inte, förrän Bengt Meijer dök upp. En man med erfarenhetens pondus. Han blev vår guide i museet. Bengts hjärta klappar för flyget, och har så gjort i mer än fyra decennier.
– Jodå, jag har varit officer, tekniker, i 42 år, och är numera pensionär. Men jag brukar guida här på museet, så nog känner jag varmt för detta, tillstår han.
Han är frikostig med sina minnen, och vi får höra hur det kunde gå till ibland.
– Vi låg i tält när det var en bra bit under 30 minusgrader, säger han, och får det att låta som en trevlig utflykt. Att det var hårda strapatser sådana gånger håller han inte riktigt med om.
– Nej, jag tyckte mest synd om flygplanen!
Att Bengt är förtjust i allt som kan flyga går inte att ta miste på, men trots det har han sin egen favorit.
– Ja, världsmästarkärran! J29 Tunnan. Det var det bästa planet för sin tid, det krånglade aldrig, påstår han.
Bengt har arbetat med alla flygplansmodeller som förekom under hans verksamhetsår, och han pratar om dem som kära personligheter. Han pekar på detaljer, pratar om egenskaper, och vi gissar att han skulle kunna plocka ner vartenda ett av planen i molekyler.
Det kanske vi skulle klara lite till mans om vi gav oss på det. Skillnaden är att Bengt skulle få ihop dem igen. Han har gått in för sin uppgift, det är tydligt.
– Ja, jag skulle inte bytt bort det jobbet för någonting! säger han med eftertryck.
Vi fortsatte vår rundvandring i museet, som fått extra liv och nerv genom Bengts engagerade berättelser. Vandrade mellan de olika rummen, och kände efter avslutat besök att vi fått veta massor vi inte visste förut. En svunnen verklighet vi måhända inte funderar så mycket över i vardagen, men som ändå är en betydelsefull del av vår nutidshistoria.
FAKTA Söderhaman/F15 Flygmuseum
Historik:
Det var under de första åren av andra världskriget som det blev aktuellt med en flottilj i Norrland. Först var det tal om att den skulle placeras i Umeå, men efter många turer föll valet till slut på Söderhamn. 18 juli 1942 beslutade riksdagen att Kungliga Hälsinge flygflottilj, F15, skulle sättas upp 1 juli 1945. Verksamheten pågick fram till 1998, då flottiljen lades ner. Den 9 juli 1999 invigdes Söderhamn/F15 flygmuseum, och den drivs av F15 Kamratförening.
Hitta hit:
Flygmuseet ligger strax söder om Söderhamn, i det gamla flygflottiljområdet som numera kallas Flygstaden. Följ skyltar mot Söderhamns flygplats.
Parkering :
Området är mycket stort, och det är inga som helst problem att parkera bil och husvagn, eller stora husbilar. Skulle någon till äventyrs ha tillgång till eget flygplan, så finns det även möjlighet att flyga dit. Parkera i så fall kärran på plattan runt hörnet vid museet, är rådet.
Öppettider:
Juni, juli augusti – öppet alla dagar 10.00 – 15.00. September – maj – öppet söndagar 11.00 – 15.00.
Entrépriser:
Vuxna 40 kr, barn 7 – 12 år 20 kr
Hemsida:
www.soderhamnflygmuseum.se
Camping:
FC360, Söderhamns Citycamping, Söderhamn
X32, Ljusnefors Camping, Ljusne
X9, Stenö Havsbad, Sandarne
Av: Ingela Svenon
