-Så här tänker man sig inte Hallstahammar, sa hustrun när vi fick se det
västmanländska brukssamhället från en okänd sida. En överraskande sida,
minst sagt. Hallstahammar, en gång stor industriort som sen blev känd för
mer än 15 procents arbetslöshet. Ännu mera omskrivet blev kommunens
desperata försök att göra något åt läget genom att starta ett center för
inspelning av tv-såpor. Hollyhammar kallat. Det kostade invånarna cirka 100
miljoner innan skylten togs ner.
Nej, något svenskt Hollywood blev aldrig Hallstahammar. Men det har ju
Skantzenområdet med Strömsholms kanal istället. Det var dit vi hade kommit.
Stannade på parkeringen på stenkasts avstånd från de berömda
dubbelslussarna. Klev ur, hörde vattnets dån och såg skummet blänka genom
grönskan.
Vi skulle följa det elva mil långa kanalsystem som en gång var Sveriges näst
mest betydelsefulla som fraktbärare. Överträffat endast av Göta kanal.
Dessutom landets näst äldsta kanal med 26 slussar. Nu extra intressant
eftersom kanalbolaget även upptäckt oss rullande campingturister.
Det finns många anledningar att bli imponerad av Skantzenområdet i
Hallstahammar, kanalens administrativa centrum med gamla byggnader bevarade
från glanstiden. Så skönt, så rofyllt. Dessutom imponeras man av
Svedvi-Bergs hembygdsförening som sköter hela verksamheten på kanalområdet.
Från att ta hand om flera tusen barn årligen med guidning, teater och andra
aktiviteter till att sälja kaffe till turisterna. Det senare från det som en
gång var bostad för kanalens tekniske chef med den ståtliga latinska titeln
Mekanikus!
En idyll med härliga cykelvägar efter kanalen (glöm inte cykeln för all del),
ångaren Rex som bidar sin tid i sällskap med pråmen Albert, kanalmuseum och
redskapshus, publikdragande slussöppningar, härliga ytor för picknick och
lek. Med det rätta sinnet i behåll kan man också leka i en liten
miniatyrkanal med slussar och ångbåt på torra land.
Men det som nu är pittoreskt och turistiskt har haft sitt pris, det ser man i
redskapshuset. Suddiga foton på seniga män med slokhattar och skottkärror,
kvarlämnade grovlädersstövlar som trampat kanalens lertätningar, spadar med
flera meter långa skaft. Efter 1 613 464 dagsverken var det klart. För så
mycket handarbete gick det åt, trots att bara tio procent eller 11-12 km av
kanalen är grävd. Resten går genom 14 sjöar och Kolbäcksån. De otaliga
gruvorna och bruken uppe i bergslagen skulle äntligen kunna frakta ut sitt
järn på ett rationellt sätt.
År 1795 kunde tvåmastade segelskutor, anpassade efter kanalens mått, börja gå
med 25 tons last från startpunkten Smedjebacken direkt till Stockholm.
Mindre båtar lossade i Borgåsund vid kanalens utlopp i Mälaren där järnet
vägdes och lagrades för vidare transport.
Kanalcampingar
Borgåsund, en gång Mälarens största hamn, blev vårt första nattkvarter. Det
är en av de tre gästhamnar där man kan övernatta med husbil. De övriga två
är Surahammar norr om Hallstahammar samt Smedjebacken vid sjön Barken allra
längst upp. Det här är en ny verksamhet eftersom man såg att just
husbilsfolket gärna sökte sig till kanalhamnarna med deras service.
Tyvärr tar man inte emot husvagnar. Som motiv anges oro för att få
långliggare. Utrymmena är också ganska begränsade, vilket kan vara ett skäl.
Den som inte får eller vill ligga i gästhamnarna har flera campingplatser i
kanalens närhet att välja bland. T ex i Hallstahammar där man kan bo granne
med kanalen och Skantzenområdet.
Först en anmärkning om Borgåsund. Det finns inte (eller i varje fall fanns
inte sommaren 2004) någon vägvisning dit. På skylten vid den lilla
avtagsvägen från väg 252 som man ska köra in på står det Jordmarken….
väldigt upplysande! Nå, ingen skugga över gästhamnsservicen i övrigt. Glatt
och vänligt välkomnande, sanitära anläggningar av allra högsta klass i de
gamla järnmagasinen, fritt varmvatten i dusch och kök. Dygnspris 90 kr
inklusive el – och naturligtvis inget SCR-korttstvång.
Det låter som en klyscha, men att bo i gästhamn är faktiskt ett sätt att bygga
broar till folk med en annan syn på hur man ska förvalta sin fritid. Ge och
ta av sina respektive erfarenheter. Så var det den här underbara, solvarma
kvällen i Borgåsund när båtfolket kom iland.
Vi såg också hur småkyttingar som inte var många tvärhänder höga, iförda
flytvästar och metspön, obekymrat – lika obekymrade som deras föräldrar –
kilade omkring på kajkanter och bryggor och fiskade mört. Långt efter att
det borde ha varit dags att koja.
När den stunden så småningom kom fick vi se hur det kan gå till. En pappa
öppnade en lucka i fören på båten, stoppade ner en unge genom hålet och
stängde till igen. Smidigt och rationellt och säkert lika mysigt som
husvagnsbarnen kan ha det i sina våningssängar.
Livligare i Smedjebacken
Hamnvärdinnan i Smedjebacken gav oss ett lika glatt mottagande som kollegan i
Borgåsund. Det var inte riktigt klart än att ta emot husbilar men en plats
kunde hon ordna. Där stod vi trygga alldeles intill vakttornet – båtklubben
har vakthållning i den stora hamnen varje natt under säsongen.
De sanitära anordningarna är ok men lite mer nötta än i Borgåsund. Priset är
också lägre. Gästhamnen i Smedjebacken är mycket stor, här är det alltid liv
och rörelse. Miljön anknyter mycket till gångna tiders sjöfart. Ibland går
ett veterantåg genom hamnparken och det finns anordningar för de minstas
lekar. I hamnkontoret är turistbyrån inrymd.
Även om det låg många hundra båtar i hamnen så var det ändå en som skilde sig
från alla andra. En som det rök ur skorstenen på. Det var S/S Ewa från
Barkens Ångslups Aktiebolag. En tid drog hon timmer i norra Dalarna men går
nu i beställningstrafik på Barken, ibland med någon av de ”sjönära”
restaurangerna som mål. Tolv personer får hon ta men då orkar inte den sex
hästars encylindriga, vedeldade ångmaskinen få upp henne i någon högre
hastighet. Men med max tio passagerare klarar hon nästan 10 km i timmen, för
att använda en landterm.
Vi fick en provtur och kunde konstatera att det var en alldeles lagom fart för
att rätt kunna njuta av de vackra vyerna. Och för den som är van vid
husbilens dieselljud lät Ewas lilla ångmaskin som ett sprött staccato från
en violin. Inte underligt att ångans vänner blir allt fler.
När kvällen var sen och hamnlivet hade stannat av, såg vi genom husbilens
fönster röda och vita ljus som liksom flöt omkring i den tätnande dimman
över sjön. Hemlösa, irrande ljus, verkade det som. Lanternor på båtar på väg
in eller ut. En rad om en annan hamn i Kiplings Brooklandsvägen blev i den
här stunden så verklig: ”Lågt ned, lågt ned, där små lyktor
gå ut och gå in”. Hamnen i Smedjebacken kändes plötsligt
riktigt exotisk och mysfaktorn i vårt rullande hem var hög.
Fakta
Strömsholms kanal:
www.stromsholmskanal.se
Tel 0220-100 11
Skantzö Bad & Camping:
www.hallstahammar.se
Tel 0220-243 05.
Åsby Trädgård:
www.asby.nu
Strömsholms slott:
www.stromsholm.com
Ångslupen Ewa:
www.angslupen-ewa.nu
Av: Rune Ärrpe Petterson