Nog är det lättare att tänka sig att miljön bättre passade den på sin tid trogne gästen här, Carl Mikael Bellman. Eller August Strindbergs inspirationskälla till Fröken Julie, grevinnan Ebba Posse. Gift tre gånger, död 1911. Men det var här som Ingmar Bergman fann inramningen till sin pessimistiskt nattsvarta filmsuccé Viskningar och rop.
-Idealiskt slott, precis som om jag hade skrivit det, utropade han när han såg Taxinge Näsby på sin udde i Mälaren. Planerna på att bygga upp filmens herrgårdsmiljö i ateljé skrinlades.
En av sommarens allra varmaste dagar tar vi av från E20 mellan Strängnäs och Södertälje, mot Taxinge. De sista kilometrarna är vägen smal, slingrande och med rader av alléträd. Parkeringsplatserna framme vid slottet är stora och lätta att ta sig till, men med tanke på vägen, rekommenderas att inte ha husvagnen med ända fram. Att vi var enda husbilsekipaget ska dock inte tas som avskräckande tecken, inte alls.
Det var inte den filmiskt kulturella miljön som var främsta anledningen till besöket. Utan de 50 sorterna bakelser, kakor och tårtor – men också en rejäl macka, om man kände för det. Och liksom Moses broder Aron ”icke på vilken tid som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten”, så fick vi också vackert vänta tills klockan var 12.
Det var söndag och då skulle delar av denna härlighet få intas mot betalning efter vars och ens aptit. Troget väntande långt före öppningsdags stod två led med kakmonster. Alla väldisciplinerade utan trängningar eller armbågstacklingar. Väl medvetna om hur man uppträder i ett slottsgemak.
”Bakom förlåten” väntade det hästskoformade bordet som de båda köerna långsamt skred fram utefter på var sin sida. Men vad ska man välja ur ett så svåröverskådligt kaleidoskop av läckerheter. Och hur mycket kostar det egentligen? Det kanske fanns prislista, men vem letade efter en sådan. Vi var fullt sysselsatta med att läsa de finstilta texterna på läckerheternas bruksanvisningar. Första valet var en rejäl bulle, man ska ju börja med grovdoppat. Fast grovdoppa var det knappast, ingen bulle heller för den delen. Men läcker. Bakverken var i stort format och priserna överkomliga: från 12 till 36 kronor.
Fikaplats kan väljas i engelska parken med hänförande utsikt över Gripsholmsviken. Kanske inta italienska trädgården, eller den franska. Söka skugga i den väldiga, stensatta grottan mot sjösidan med kanoner på taket. Eller slå sig ner vid den kinesiska pagoden eller i serveringstältets skugga, dricka påtår och bara njuuta. På den härliga badstranden, ett stenkast bort, tumlar barnen om i sand och vatten med ångaren Mariefred i väntan på avgång som en osannolikt väggbonadsvacker bakgrund.
Bordsgrannen tar de sista bitarna av den mastiga jordgubbsbakelsen, läckerheten färgar hennes mun vackert röd. Då är han där igen, Bergman. Och den cancersjuka Agnes, som inväntar döden i en atmosfär av lögner, kyla, självförakt och skuld i en av slottets salar. Men just nu ser jag framför mig hennes syster Karin (Ingrid Thulin) i en av de svarta scenerna inifrån slottet: -Allt här är bara en härva av lögner, säger hon. Och med en skärva av ett trasigt glas skär hon sig i underlivet och smetar med fingrarna blodet runt munnen. Typiskt bergmanskt.
Men nu doftar det av kaprifol, spelas glad marschmusik och äts budapestbakelse och sachertårta, och det är nog alls ingen mera som i denna ljuvlighet minns Viskningar och rop. Eller kanske ens vet att det var här den blev till.
(Ur H&C nr 9/2007)
FAKTA
Camping: |
Av: Rune Ärrpe Petterson