Bönans fiskeläge heter det, och ligger på udden som sticker ut i Gävlebukten
strax norr om stan. Fisket har avtagit, så nu finns bara ett fåtal
yrkesfiskare kvar. Platsen andas lugn och frid.
I den fas av resan som vi befann oss då, passade det oss perfekt.
Hjärncellerna viftade avvärjande mot nya intryck, de hade fullt upp med att
smälta alla dem vi hade samlat på oss dittills under resans gång. Magen hade
däremot inte så mycket att smälta, vi hade liksom inte hunnit med att vårda
den också. Det var där den rökta böcklingen kom in i bilden.
Vi vek av från E4:an vid Gävle norra, följde Hamnleden i
riktning mot kusten och Bönans fiskeläge. Utmed vägen dit ligger Engesbergs
Camping, FC369, så det krävdes inga längre överväganden för att fatta beslut
om övernattningsplats. Alltså ställde vi av vagnen vid campingen först, och
åkte sedan vidare mot Bönan med enbart bilen.
Vi parkerade och gick vägen på högra sidan om viken ut mot fyren. År 1840
uppfördes den. Tornet är 16,5 meter högt, byggt av bräder. Fyren ser lite
övergiven ut, som om ingen längre intresserar sig särskilt mycket för den.
Ingen mer än en ensam fiskmås, som har inrättat sitt bo på ett tak strax
intill. Utsikten är inte fy skam därifrån, kan man tänka, men det är
förmodligen inte utsikten som lockat den vackra fågeln dit.
Det skulle i så fall vara utsikten att få tag i ett skrovmål fisk, där strax
intill kustremsan. Då har vi faktiskt något gemensamt, fiskmåsen och vi. Vi
följer fågelns blick ut över havet, men inser att några nyrökta böcklingar
inte lär poppa upp därute. De får sökas på annat håll. Därför beger vi oss
strax in på den andra vägen, den på vänster sida om viken, och som leder ut
till bodarna där den berömda böcklingen finns till salu.
Böna Rökeri ligger utmed den här vägen, men också butik
längre ut mot udden. Och jodå – det fanns fortfarande böckling kvar efter
dagens rökning, även om vi var sent ute. Vi stoppade ner den väldoftande
paketen i nätkassen, och när kvällsmaten väl var tryggad flyttades
uppmärksamheten till omgivningen med nytt intresse.
Fiskeläget har anor från början av 1800-talet, och att det utvecklades ett
fiskeläge just där ger liksom sig självt. Men som så ofta på de riktigt
idylliska platserna ändras inriktningen med tiden. Så också här.
Grosshandlarna i Gävletrakten var inte annorlunda än grosshandlare på andra
platser, så de såg snart att den här trakten kunde nyttjas till annat än
fiske.
Den rogivande naturen, havet som präglar kusten och lockar till både bad och
sköna båtturer – med eller utan fiskeredskap. Trakten har alla de attribut
som inbjuder till att slå läger för rekreation och avkoppling. Det var detta
som låg till grund för att grosshandlarvillorna snart blev ett nytt inslag i
miljön.
I takt med att Bönan blev sommarvistelse för burget folk, växte det snart upp
hotell, badhus, dansbana och handelsbod på platsen. I mitten av 1800-talet
fick Bönan också ett litet kapell, som byggdes av ortens fiskare.
Fortfarande finns en hel del sommarhus härute, men numera är ändå de flesta
bostäderna bebodda året runt.
Vi återvände till campingen, fick vår plats och knappt hade
vi fått ner stödbenen på vagnen förrän kvällsmaten stod på bordet. Doftande
böckling, en krämig äggröra, färskt, saftigt bröd, en kopp nybryggt kaffe på
maten. Det är sådana stunder man inte hittar ett enda dugg att beklaga sig
över.
Kvällsrundan inskränkte sig till campingområdet, och det var då vi upptäckte
det tysta huset. Som på undantag stod det, ödsligt och omgivet av gräs och
grönska som fått klara sig själv, utan att tuktas av människors händer eller
redskap. Helt oansenlig är byggnaden, men ändå speciell. Det är Joe Hills
barndomshem, den ryktbare Gävlesonen som stred för de fattigas rätt och fick
sota med döden.
Exakt vad som tände vår nyfikenhetsgnista vid denna anspråkslösa boning går
inte att säga i efterhand. Klart är däremot att vi sökte upp Joe Hill-gården
inne i centrala stan påföljande dag. Rummet är litet, det är lågt till tak.
Slitna trasmattor ligger på golvet, några enkla möbler, en gammal vedspis,
bilder och affischer – det är allt. Och så tidningsklipp, gulnade klipp.
Joe Hill arkebuserades i Salt Lake City, USA klockan 8.20 på morgonen
den 19 november 1915. Joel Emanuel Hägglund, vilket var has riktiga namn,
var född 1879, men emigrerade till USA 1902. Då ändrade han också sitt
svenska namn till Joseph Hillstrom, förkortat Joe Hill.
Han anslöt sig till Industrial Workers of the World, IWW, och blev agitator,
organisatör och rörelsens främste diktare. Men en dödsskjutning i Utah blev
livsavgörande för Joe Hill. Han blev dömd för det brottet, rätt eller fel,
det tvistas det fortfarande om. Otvivelaktigt blev han i varje fall straffad
med döden genom arkebusering. I minnesrummet kan vi läsa hans sista ord:
”Sörj ej. Organisera!”
Han har kallats för ”Mannen som aldrig dog”, för att hans protestsånger och
dikter lever vidare. På senare år har intresset för Joe Hill och hans
historia blommat upp på nytt världen över. Det har märkts även i Gävle, där
det enkla minnesrummet har besökts av 10 000 personer varje år.
Vi går ner för den smala, knirkande trätrappan. Fyller lungorna med
sommarluften på gården, promenerar ut på de kullerstensbelagda, trånga
gatorna i Gamla Gefle, där själva stadsdelen är nostalgi.
Gamla Gefle är en del av stadens centrum, och till stora gågatan
är sträckan inte lång. Den är egentligen alldeles lagom lång för att man ska
hinna ställa om sig mentalt från sekelgamla miljöer till dagens moderna
utbud. Vi tar oss över Gavleån, når Stortorget och har då den livliga
kommersen åt både höger och vänster. Butiker, restauranger, lunchledigt folk
och flanörer om varandra, allt detta tar oss med ens tillbaka till nutid.
Men inte så bryskt att vi tappar bort det vi nyss har upplevt. Bönans
stillsamma fiskeläge och atmosfären i Gamla Gefle tog plats i huvudet för
att stanna.
Fakta Gävle:
Gävle är ”Gästriklands storstad” och residensstad i Gävleborgs län. Staden är
beläget vid kusten cirka två timmars bilresa norr om Stockholm.
Hemsida: www.gastrikland.com
GPS: 60°41¿N 17°10¿O
Källa: Gävle kommun
FC369*, Engesbergs Camping
Hemsida: www.engesbergs-camping.se
Tyck
till/läs andras omdömen
om campingen
Campingen ligger på kulturhistorisk mark med anor från 1500-talet, och här har
funnits gårdar, fäbodar och lantbruk i flera sekler. Ett så gammalt område
omgärdas gärna av sägner och berättelser. En handlar om en engelsk skeppare
som tog sin dotter med sig på resan norrut. Dottern förde med sig en liten
lindplanta, som hon vårdade ömt. Dessvärre blev dotterns sjuk, och avled i
Gävle. Kaptenen lät begrava sin dotter i Engesberg, och planterade hennes
lilla lindträd på graven. Linden står fortfarande kvar, och är nu
naturskyddad.
Fakta Gamla Gefle:
Gamla Gefle har Gavleån att tacka för sin existens. År 1869 drog en våldsam
brand fram och förvandlade cirka 500 hus till aska. Men just den här delen
av stan, Söder, klarade sig tack vare ån. På 1950-talet revs en del av den
gamla stadsdelen, men många av de gamla husen bevarades. Det är de som utgör
Gamla Gefle idag.
Av: Ingela Svenson
