Stenhård dam i fint konstsällskap

Publicerad: 2010-02-25   Uppdaterad: 2023-04-18

Papporna tittade och körde men barnen i baksätet fick order om att blunda eller se åt annat håll. Om man på dåvarande riksvägen skulle passera Påskallavik en mil söder om Oskarshamn fanns inget annat val: man måste förbi Källströmsgården.

Det var där hon låg – och fortfarande ligger – en formfulländad oklädd Venus i
cement, lättjefullt snarare än kättjefullt utsträckt i alla sina sex meter
framför konstnärens veranda. I fjol gick hon igenom en föryngringskur och
fick ny, fuktgenomsläpplig hy. Det lär vara nyttigt för cementdamer över de
50.

Numera går E22:an utanför Påskallavik och lurar de vägfarande på många
skönhetsintryck. Då menar jag inte bara skulpturerna i Arvid Källströms
trädgård utan också ljuvliga platser för vila och övernattning långt från
trafikbullret. Till exempel Nötöns naturcamping, ett tämligen okänt paradis
som vi blev stormförtjusta i.

Men först konstverken. Arvid Källström (1893-1967) var en bygdens son och en
av våra pionjärer när det gäller abstrakta skulpturer – och en av landets
absolut mest produktiva konstnärer. Han behärskade skilda material som
granit, marmor, trä, brons, terrakotta och cement. Inte mindre än 3 000
originalskulpturer hann han med och de finns främst i kyrkor, stadsparker
och stora torg. Nonfigurativa verk som rullar på kullager, mäktiga statyer
av Tegnér och Wieselgren, fontäner, dopfuntar eller signerade keramiktavlor
i Sverigekuvertstorlek. De kreativa idéerna flödade och han kunde ge dem liv
och form.

Fadern var träsnidare och båtbyggare, modern ornamentbildhuggare. Så det fanns
påbrå. Hans sista verk blev en granitskulptur till sin egen grav på
Påskallaviks kyrkogård.

Det var kanske det allvarliga i vardagsskapandet som fick honom att skämta
till lite på hemmaplan, möjligen också ett behov att retas med de
snusförnuftiga och oförstående. En del av verken i trädgården är borta men
fortfarande finns tillräckligt mycket att fröjdas och förundras över. Om det
blåser från rätt håll kan man höra tonerna från skulpturen Vindorgel med de
1 200 tomflaskorna. Blå pojken kan också vissla, säjs det. En gigantisk
skapelse, 12 meter hög, vänd ut mot havet och ön Blå jungfrun som han
försöker locka på fall med sina toner. Men allra mest känd, mest
fotograferad och direkt i blickfånget från gatan är förstås den liggande
sexmeters-Venus.

Hon har mått dåligt under många år. Hennes hud i blank plastfärg hängde i
flagor och hade stängt inne decenniers fukt. Följden blev att hon började
ruttna inifrån och rent av falla sönder. Hon måste renoveras och få
fuktgenomsläpplig ytterhud målad. Men kan man renovera ett konstverk så att
det byter färg när dess upphov inte finns att fråga? Nog blev det
diskussioner alltid, och det fanns de som saknade en del tidigare ”färgmarkeringar”
samt tyckte att Venus blivit för blek. Men den nya färgen ska ju ses som
hälsans friska och konserverande hy.

Det finns plats för några större ekipage på parkeringen vid Källströmsgården,
men vill man rasta ska man åka ner till den stora planen vid hamnen med
kafé, toalett, turistinformation och underbar utsikt mot Östersjön. Det man
då först lägger märke till är nog Röda gubben på en holme ett bra stycke ut
i sjön. Här har Arvid Källström också varit framme, och med en drygt fem
meter hög betonggubbe ersatt den ruttnande träfigur som tidigare stått på
holmen. Den är målad i rött, vitt och svart och har också fått en egen
orden, Röde Gubbens Orden. På hamnplanen finns utrymme både för picknick och
uppmjukning av benen efter bilsittandet. För övernattning föreslås Nötöns
naturcamping med skyltad avfart vid kyrkan en kilometer söderut. Det är
inget dåligt råd.

Naturcamping var det, och mer natur än på Nötön kan man knappast tänka sig att
bo i. Vägen ditut är visserligen asfalterad men sen får man ställa sig på de
40 platserna på naturens egna villkor. Vissa tomter verkar nog så svåra att
ta sig till, men så finns där härliga, öppna ängar – inte sällan med
Östersjön som gräns åt ena hållet och lövskog åt det andra. Strandområdena
består av sand och gräs, och vid idrottsplatsen längst ut på Nötön delar
camparna de fina sanitära anordningarna med idrottsfolket. Toaletterna töms
i brunnar ute i terrängen. Övernattning kostar ca 70 kronor, el finns
förstås inte, då vore det ju ingen riktig naturcamping. Men en pärla är det,
okänd för de allra flesta. Och det kanske är tur det…

Stenhård dam i fint konstsällskap

Vill man inte ha skogstomt på Nötön kan man välja en plats nära vattnet.

Mer info:
Påskallaviks camping, FC167, på Nötön (IF Stjärnan)
Tel 0491 – 918 52

Källströmsgården
Hemsida: www.oskarshamn.se/turist

Gästgifveriet, en grönskande oas som funnits i samma byggnad nära hamnen sedan
1700-talet.
Hemsida: www.paskallavik.se

Av: Rune Ärrpe Petterson

Stenhård dam i fint konstsällskap
Stenhård dam i fint konstsällskap

Rulla till toppen