Visst är det konstigt att minnet av så få medeltida kvinnor har bevarats till våra dagar? Ta bara Hildegard av Bingen, en kvinna vars gärningar mer än väl räcker för en topplacering i historiens Hall of Fame, men som ändå är okänd för de allra flesta.
Redan en kort stunds samtal med personalen på Bingens turistbyrå ger vid handen att det idag inte finns några som helst autentiska spår efter Hildegards verksamhet på orten. De sista klosterresterna förstördes under det trettioåriga kriget av en armé från ett land som tronar på minnen från fornstora dar och vars ärade namn lär fara omkring över jorden. Jo, man tackar! Men stadens museum har en fin utställning kring hennes liv och verk och som för en sann Hildegardbeundrare är något av en högtidsstund, medan den för andra säkert kan kännas som bortkastad semestertid.
Och visst, nu ska väl staden i sig inte behöva skämmas allt för mycket över det faktum att ingenting finns kvar av Hildegards verksamhet – mycket Rhenvatten har ju runnit förbi under de 900 år som gått sedan dess.
I stället väljer vi att resolut placera bilen på färjan, för att några minuter senare nå Rüdesheim på den motsatta stranden. Där parkerar vi på bussparkeringen vid turistbyrån och några minuter senare närmast översköljs vi av förslag på aktiviteter från dess entusiastiska personal. Och här finns det minsann en hel del att göra och upptäcka kring Hildegard. De upplyser oss också om att övernattning med campingfordon är tillåten på stadens samtliga parkeringsplatser. Vi tackar och tar emot!
Eftersom vi nu har en oplanerad eftermiddag till vårt förfogande följer vi ett av de förslag som turistbyrån gav oss. Vi köper var sin så kallad ”Ringticket” för tio euro styck. Utrustade med ordentliga skor och en liten ryggsäck med dricka ger vi oss av.
Turen inleds med en linbanetur upp till Niederwald-monumentet något hundratal meter upp på stadens vinberg. Det är en hiskelig skapelse från 1883, 38 meter hög och föreställande Germania i all sin prakt. Redan här känns strupen en aning torr i solskenet, så vi slår oss ner vid restaurangen och svalkar oss med ett glas av traktens utmärkta Rieslingvin – trots vår småländska bakgrund och att billigare alternativ finns i ryggsäcken.
Men som turist måste man ju också gynna den lokala näringsverksamheten, eller hur? Utsikten över floden, staden och Bingen på motsatta sidan är förödande vacker, vilket den är även fortsättningsvis, då vi under någon timma till fots vandrar ner längs vinbergets sluttningar till Brücke tre, där vi mot uppvisande av vår biljett får plats på den båt som är på plats för tillfället – för vidare transport på floden tillbaka till staden.
Efter en övernattning på parkeringsplatsen och en gedigen frukost i bilen ger vi oss åter ut i staden.
Kvällen innan avslutades visserligen med en god middag på en liten mysig restaurang i anslutning till stadens i särklass mest berömda och verkligt mysiga turistgata, Drosselgasse, men efteråt kändes faktiskt sängen mer tilldragande än ytterligare vistelse i turistvimlet.
Vi testar vin och köper också några flaskor av traktens berömda Rieslingvin. Vi besöker ett speciellt Hildegardapotek och avlägger naturligtvis ett besök på klostret Sankt Hildegards i Eibingen just norr om staden, i vars närhet även Hildegards storslagna relikskrin förvaras. Klostret är en tämligen modern institution, byggnaderna invigdes så sent som 1908, och ligger i anslutning till den plats där Hildegard grundade att av sina allra första kloster. På plats finns naturligtvis en försäljning av allt från Hildegardinspirerade hälsoprodukter och böcker till vin och likör! Inte att undra över att Hildegard blev 81 år med sådana ”vitamintillskott” vid sidan av hälsokosten.
Vid lunchtid ger vi oss så av på vidare färd genom den av UNESCO världsarvsklassade sträckan av Rhen längs dess östra strand. De höga sidorna fullkomligt dignar av vinodlingar och medeltida slott och borgar i varierande skick. Att resa på denna sida av floden har två fördelar: Dels ligger det flera borgar längs den motsatta stranden, väl synliga för oss, och dels har vi kvällssol på vår sida.
Vägen kan bitvis kännas en aning ”trång”, men tempot är föredömligt lågt och lokalbefolkningen är van vid att samsas med horder av turister som njuter av omgivningarna. Lorch, den första orten vi träffar på, visar sig också vara en fantastiskt liten ort, med en gästvänlighet över det vanliga och en stadskärna som gjord för promenader och stilla upptäckter i prång och vrår. Men efter en kopp kaffe drar reslusten oss vidare och när vi når den berömda Loreley-klippan, parkerar vi bilen just vid foten av klippan.
Alldeles i närheten finns den berömda statyn av den fagra dam vars vackra sång, enligt legenden, fick de förbipasserande skepparna att helt förlora omdömet och låta skutorna gå i kvav med man och allt i den svåra passagen. Och på plats förstår man varför legenden uppstått, för floden är här ytterst svårnavigerad, bara 90 meter bred och med ett djup på 23 meter, samtidigt som den gör en s-sväng. Strömvirvlarna är minst sagt kraftiga och vågorna går höga på flodens yta.
Många skeppare som förlorat sina fartyg mot klipporna har nog varit tacksamma för att ha någonting att skylla sina navigeringsmissar på. Själva väljer vi att ta oss upp till den 132 meter höga toppen av klippan till fots från platsen där vi parkerat bilen. Förvisso ett rejält antal trappsteg, men de vyer som bjuds under vandringen är fullt tillräcklig som ersättning för ansträngningen.
Men har du hälsoproblem av något slag, välj då hellre att köra med bilen upp till toppen och dess besökscentrum – och eventuellt också till dess campingplats. Den senare är en skapelse som sett sina bästa dagar, men som ger ett lugnt intryck och som dessutom skänker vyer som få andra campingplatser. Vägen upp är mycket bra. Då vi är på väg ner till bilen igen, hör vi plötsligt en ljuv, nästan sövande musik, genom det täta lövverket. Vi känner naturligtvis genast igen den så kallade Loreleysången. Först tror vi att man placerat ut högtalare i en omgivande vegetationen, men snart förstår vi att musiken kommer från en av de otaliga sightseeingbåtarna på floden, med klippan som sitt huvudmål på färden.
Känner du själv för en tur på floden, så rekommenderar jag dig att göra denna från Braubach, en stad du finner längre fram längs vägen, och där det för övrigt också finns ett jättebra övernattningsställe nere vid floden. Håll bara mot hamnen, så finner du platsen. Just bredvid finns även en campingplats.
Själva väljer vi dock att tillsammans med några andra campingresenärer övernatta vid floden i Sankt Goarhausen, det samhälle som ligger just efter klippan och mitt emot den betydligt större orten Sankt Goar. Det är också här du kör av om du väljer att köra bil upp till toppen av klippan.
I kvällningen sitter vi sedan och njuter av innehållet i en av de tidigare inhandlade flaskorna, allt medan solen sakta sänker sig i flodens mörka vatten och en och annan nedlastad pråm brummar förbi. På den motsatta sidan har skuggan lägrat sig för för ett par timmar sedan. Men förleds ändå inte att tro att tillvaron är så paradisisk som det låter. På båda sidor av floden dundrar fullastade godståg förbi var femte minut, med en ljudmässig intensitet som dränker allt i sin väg. Men man kan inte få allt här i livet och på natten visar det sig faktiskt att de upphör att rulla under några timmar.
I höjd med tidigare nämnda Braubach förlorar vi plötsligt den direkta kontakten med floden och närmar oss snabbt staden Lahnstein och traktens huvudort Koblenz. Visst går det att fortsätta följa floden vidare norr ut, men själva svänger vi av mot nya resmål, i förvissningen att vi nog ändå sett den allra vackraste delen av dess lopp, världsarvssträckningen. Men vi kommer att återvända, inte minst för att på allvar botanisera bland alla de kvalitetsviner som produceras i området.
| Fakta Hildegard av Bingen (1098 – 1179) Redan som barn fick hon religiösa uppenbarelser och placerades i kloster. Som 18-åring blev hon abbedissa och sedermera grundare av egna kloster – som hon själv ritade! 42 år gammal uppmanar Gud henne att börja sprida sin förkunnelse och även publicera den i bokform. Hon vägrade men gav så småningom med sig. Boken Känn vägarna blev en succé. Nu kunde hon tala direkt med Europas alla makthavare – och kritisera dem för maktmissbruk och korruption. Trots detta vann hon deras respekt. Som kompositör skrev hon Spelet om krafterna – världens första musikal och ständigt görs nyinspelningar av hennes musik. Hon var en aktiv miljökämpe. Redan för 900 år sedan sa hon: Vi, elementen, kan inte springa längre och fullborda vår naturliga bana, ty människorna vänder upp och ner på oss. Vi, luften och vattnen, stinker redan som pesten; vi förgås av hunger efter en rättvis utjämning. Nu är alla vindar fulla av förruttnelse och luften spyr ut smuts så att människorna inte ens mer vågar öppna munnen. Mycket av dagens New Age – rörelse har sina rötter i Hildegards förkunnelse och än idag utbildas ”Hildegardläkare” i Tyskland, med en inriktning mot naturläkemedel och ett liv i harmoni med naturen. Hade Hildegard varit man skulle hon idag ha varit en världskändis. Den 17 september, hennes dödsdag, är hon dock ihågkommen i vår almanacka.
|
Allmän information:
Tyska turistbyrån AB, www.tyskland-info.com
Box 10147, 100 55 Stockholm
Tel. 08-665 18 81, Fax: 08-665 18 83
Bingen:
www.bingen.de
Rüdesheim:
www.ruedesheim.de
Loreley:
www.loreley-touristik.de
Campingar i närområdet:
Rüdesheim am Rhein, bredvid fribadet i staden
www.campingplatz-ruedesheim.de
Suleika Camping, naturcamping i skogen ovanför Lorch
www.suleika-camping.de
Loreley Camping
www.loreley.camping.de
Camping Braubach
www.loreley-info.com
Det finns även massor av möjligheter till egna övernattningsplatser utmed den 65 km långa resvägen.
Av: Staffan Knutsson
