Stanna där tiden har stannat

Publicerad 2010-05-05 11:04

Två platser för övernattning där tiden stannat. I det ena fallet kvarlämnat en stämning av raserad Vilda Västern-miljö. På det andra stället går vi rätt in i ett 1800-tal utan motstycke i landet. E45:an genom Orsa finnmark bjuder sannerligen på överraskningar.

De tre rostiga bensinpumparna grinar med utslagna tänder... förlåt räkneverk. Det var länge sen deras krossade glasansikten speglade snurrande litersiffror som tydde på ett visst mått av aktivitet och glesbygdsliv. Pumparna ser ut som om de kom direkt från Route 66. I sällskap med platsens tre nedlagda affärer och ett övergivet trätorn där ångloken tankat sitt vatten, känns det som i en Vildavästern-film. Tjärfabrikens friska doft är ett minne blott, likaså gnisslet från sågverket och stojet på skolgården. Det mäktiga, flervånings tomma handelshuset vid genomfarten skulle kunna vara en saloon där sista drinken svepts och Colt 45:an nyss tystnat.

De fyra männen på trappan utanför talar ett främmande språk. Egentligen borde de ha haft vidbrättade hattar också. Men karlarna väntar inte på att få hästarna klara för fortsatt ritt utan på att ortens folk ska komma dit och sälja bär.

Tornbyggnaden vid Inlandsbanan sedd rätt över sjön från Tandsjö Camping. Här tankade loken sitt vatten på den tiden när de drevs med ånga.

Vi är i Tandsjöborg, en slumrande idyll i finnmarken, 60 kilometer norr om Orsa vid E45 mellan Sveg och Noppikoski. Vi tar nattkvarter på FC348 Tandsjö Camping. Om orten inte vänder sin bästa sida mot vägen så är baksidan istället så mycket mer charmerande. På en stor slätt vid Tandsjön ligger campingen med ett litet receptionshus som påminner om samernas skolkåtor en gång i tiden. Rallarrosorna bildar en blommande mur i djuprosa vid sjökanten.

I den kvällsstilla ytan blänker spegelbilden av ånglokens vattentorn som ett dekorativt utropstecken. För passagerarna på Inlandsbanan skulle nog Tandsjöborg passera utanför kupéfönstret tämligen obemärkt, om det inte vore för just vattentornet och den gamla stationsbyggnaden med sitt härliga läge alldeles på stranden. Här känns det inte som Vilda västern utan precis som det är: ett stycke norrländsk idyll. I Dalarna...

Om campingen finns bara gott att säja. Mycket bra sanitärt med tanke på priset 140 kr med el, dusch kostar 5 kr, 4-platsers kök, rikligt med varmvatten. Och så det härliga läget!

Trots att det är glest mellan gårdarna finns det flera möjligheter till avkoppling och nattvila mellan Orsa och Sveg. Noppikoski låter fortfarande lika exotiskt främmande som när vi angjorde det för ett halvsekel sen eller så. Forsen i Oreälven dånar som då och det har tillkommit rastmöbler i härligt läge på klipporna ovanför strömfåran. Här går det dock inte att lämna springlystna småbarn utan tillsyn.

Dieselpriset var opassande högt, tyckte vi, värdshuset stängt men toaletterna på gaveln var öppna. En omtanke att sätta värde på. I Orsa besparingsskogs stuga fanns information om trakten. En skylt talade om "Camping förbjuden" men det var inte den som fick oss att dra vidare norrut på den fantastiskt fina E45:an till Tandsjöborg.

Bakom stugan finns uppställningsplats med el för husbilar och husvagnar

Ett annat ställe att övernatta på där tiden stått stilla är "Bortom Åa". Här stannade tiden vid julen 1910. Då lämnade de sista ägarna, Kristina Månsdotter och hennes man Mårten Persson, 1800-talsbostaden "Bortom Åa" i Fågelsjö och flyttade in i sitt nybyggda hus strax intill. Uppfört i amerikansk farmarstil med ett vykort som inspirationskälla och förebild. Pengar saknades inte; Mårten drev Fågelsjö diversehandel, Kristina skötte gården. Men här var väglöst land till långt in på 1800-talet, koloniserat av skogsfinnar redan kring år 1670.

Gmmaldags balsaminer i gammelstugans fönster.

När Kristina och Mårten flyttade ur gammelstugan med dess vackra väggmålningar lämnade de kvar alla inventarier från sin egen och sina förfäders generationer. Husgeråd, möbler, bössor, textilier, kläder - allt köptes nytt till det nya huset.

Allt i gammelstugan blev kvar på sina ursprungliga platser. Till och med ett halvskrivet brev ligger på det gamla bordet. Lite drastiskt kan man tycka, men tack vare det har den orörda 1800-talsmiljön gjort gården i Fågelsjö till något helt unikt i svensk allmogehistoria.

Den stora parstugan och vad som finns i den är tecken på att här bodde inga fattiglappar. Forbönderna i byn gjorde handelsresor vintertid ända bort till avlägsna Röros i Norge, till Västerås och Stockholm. Finnråg, smör, ost, fågel och skinn följde med ut; tillbaka kördes sådant de inte själva kunde tillverka. Till gårdsbilden hör också gevärssmedja, drängstuga, bastu, härbre och bagarstuga.

Fågelsjö gammelgård ligger några kilometer in från E45. Kör sakta genom byn med sitt gamla kapell, den är värd det. Framkommen till ån i byns utkant ska man "Bortom Åa", alltså över bron och så är man där direkt.

Bakom gammelstugan finns uppställningsplatserna med el för våra ekipage. Den nya toalettbyggnaden ligger strax intill. Fågelsjö hembygdsförening sköter driften av gården och ska ha en eloge för att man erbjuder oss som rullar ett nattviste med de här kvaliteterna. Något liknande finns inte.

Fakta

Europaväg 45 är med sina 169 mil Sveriges längsta väg och går mellan Göteborg och Karesuando. Kör man mot norr från Orsa kommer man först till Noppikoski, därefter Tandsjöborg och så 15 km längre norrut Fågelsjö (avtagsväg) - för att anknyta till de orter reportaget handlar om.

Här är gammal finnmark, det hörs på många ortnamn. Noppi = berg, koski= fors. Pilkalampinoppi är också värt en uttalsövning.

Receptionshuset vid Tandsjö camping.

FC 348 Tandsjö camping
Tel 0250-821 20
Öppettider: 1/7 - 15/8
Hemsida: www.campingkatalogen.se

Fågelsjö gammelgård
Tel 0657-300 30
Hemsida: www.fagelsjo.nu
Gården visas sommartid. Hantverksbetonade utställningar och kurser samt andra evenemang.

Film om Noppikoski finns på www.noppikoski.com

Av: Rune Ärrpe Pettersson