En halvö att bli förälskad i

Publicerad: 2012-06-28   Uppdaterad: 2023-04-18

Världens nordligaste fastlandscamping med full service ligger vid Barents hav på halvön Nordkyn längst norrut i norska Finnmark. Adventure Camping Mehamn är namnet och stället är sprillans nytt för i år. Här ställer sig stilla storslagna naturupplevelser i kö. Midnattssolen, kungskrabbsfiske, fjällvandringar och havspaddling är bara några av dem.– Och så har vi ju också...

Världens nordligaste fastlandscamping med full service ligger vid Barents hav på halvön Nordkyn längst norrut i norska Finnmark. Adventure Camping Mehamn är namnet och stället är sprillans nytt för i år.

Här ställer sig stilla storslagna naturupplevelser i kö. Midnattssolen, kungskrabbsfiske, fjällvandringar och havspaddling är bara några av dem.
– Och så har vi ju också världens nordligaste fastlandsfyr i området, Slettnes fyrstasjon, säger Vidar Karlstad som äger och driver campen som också har vandrarhem.

Just Slettnes fyr tornar upp sig som en polkagris i norr och vakar över Barents hav som fått namn efter holländske upptäckaren Willem Barents. I det blå djupet huserar kungskrabbor, torskar och koljor som får världens toppkockar att drägla. På myrarna och kärren växer lava, mossa ”fjellsmelle”, ”rödsildre” och ytterligare cirka trehundrafemtio arter. I luften snattrar och piper tärnor, snipor och lom. I naturreservatet runt fyren har nittiosex fågelarter skådats. Tvärs genom landskapet skrider renar med högsträckt hals och vaksamma ögon. Inåt land tornar bergskedjorna upp sig.

Här har det bott människor i över tiotusen år. De har huvudsakligen försörjt sig på fiske och valfångst, fast också på jordbruk. Fram till 1988, då vägen kom, var Nordkyn rätt isolerat. I dag har man kontakt, och dessutom anlöp av Hurtigruten och flygförbindelse.
På vändplanen strax väster om fyren står husbilar. De befinner sig vid vägs ände. Längre än så här kommer man inte med bil på den europeiska kontinenten. Ytterligare en bit norrut ligger Kinnarodden, lokalt kallad ”The Wild Cap”. Dit kan man gå, om man har ordentliga skor. Fast inte i dimma. Då går man garanterat vilse.

Vi får en pratstund med ett par från Paris som berättar att de besökt norra Norge tre gånger tidigare.
– Nordkyn bjuder ju på ett fantastiskt landskap, inte minst runt Slettnes. Suveränt helt enkelt. Här slipper man turisterna. Det gör man definitivt inte i Nordkap som är bedrövligt ”turistigt”.
De turistande, eller vad man nu ska säga, fransoserna har kört fyrahundra mil i sin nya VW California och stannar kvar i Finnmark ytterligare några veckor. Innan vi skiljs visas husbilen upp.
-Fin va. Vi har haft fem stycken sedan sextiotalet och de blir bara bättre och bättre.

En halvö att bli förälskad i
Paret Thurin har just fått ned taket från sin nya Californiabuss, som har körts hit ändå från Paris.

Vi kör ned till den nittiofemåriga och trettionio meter höga gjutjärnfyren och tar hundratrettionio trappsteg till lanterninen och en makalös utsikt över Barents hav och Europas nordligaste fastlandskommun; subarktiska fiskesamhället Gamvik.
Fyren var extra åtråvärd för tyskarna under ockupationen då den spelade central roll i attackerna mot de allierades konvojer på väg till Murmansk. När fartygen närmade sig släckte tyskarna helt enkelt fyren och brände av sina kanoner. När tyskarna lämnade landet sprängde de fyren och iscensatte brända jordens taktik. I Finnmark talar man än i dag om ”brannhösten” då det mesta blev kol och aska.

I fyrens kafeteria njuter vi av nygräddade våfflor med norsk brunost och kaffe. Föreståndaren Harald Hansen vet allt om fyren och omgivningarna berättar om fyrsamhällets återuppbyggnad 1946-48.
-Arkitekterna bakom det nya vita fyrsamhället är Gudolf Blakstad och Herman Munthe-Kaas. Om man tittar noga ser man att husen byggts av olika material. En del med träpanel, andra med eternit eller plast. Tanken var att man skulle lära sig om beständighet. Fast utvärdering saknas, än så länge.
Gamvik ligger några kilometer från fyren. Samhället har tolvhundra bofasta och består i huvudsak av små enkla och färgglada hus.
Gamsvik Gjestehem serverar denna dag den norska nationalrätten får i kål och vi passar på att smörja kråsen. Anrättningen har en egen dag i Norge, sista torsdagen i september, och serveras av Vidar Svensen som driver det enkla hemmet med utsikt över hamnen och Barents hav. Här finns också rum att hyra.

Mehamn är centralort på Nordkyn och har niohundra invånare. Byn ligger två mil från Gamvik och här finns kommunhuset. I Mehamn finns flygplats och flera fiskefabriker. Vi avverkar sträckan på medhavda cyklar. Turen går på vindlade och i stort sett otrafikerad väg längs fjäll och sjöar. Tystnaden är bedövande och en smula sensuell. Vi tar tre timmar på oss och njuter av också norskt kneipbröd, oslagbar kallrökt lax och kaffe. Kameran åker fram och vi plåtar och plåtar. Det bör understyrkas att vi använder cyklarnas alla tjugoen växlar.

En halvö att bli förälskad i
Ingen bofast på Nordskyn lägger ut med båt utan att lyssna på väderrapporten. Barents hav är ingen lek.

I Mehamn har vi bokat plats på Mehamn Adventure Camp som alltså är världens nordligaste fastlandsanläggning med full service. Här finns el, internet, toatank, tvättmaskiner, duschar. Det kostar tvåhundrafemtio kronor för husvagn och husbil och hundrafemtio kronor för tält. Här kan man hyra cyklar, båtar och stugor och bo på vandrarhem.
Några ryska campare med fiskespön kommer fram till oss och berättar strålande om nattens fångst av en tjugofemkilos hälleflundra som nu fileats och lagts i frysboxar.
– Vi tog den med harpun, säger storfiskarna och håller upp redskapet.
En tysk Hobby Van Exclusive anländer och vi får ett ord med Heiko och Helga från Kiel som tänker spendera tio veckor i regionen. De berättar att de just varit vid Slettnes fyr och nu tänker ta del av Mehamn.

Vi bokar plats på eftermiddagens krabbfisketur och stävar ut med en trettiofots motorbåt. Strax siktas den röda boj under vilken vår tina befinner sig. Det blir en tuff match att få upp den välfyllda buren.
Vi uppskattar att det handlar om trettio kilo krabba á fyrahundrafemtio kronor kilot i ”fina butiken i storstaden”. Läckerbitarna tas snabbt av daga med knivsnitt. Vi visas sedan honornas gömmor av svart rom.
– Vill någon smaka, undrar skippern.
Och det vill vi förstås, alla utom en rysk dam i fina svarta lackskor. Det är bara att ta en näve och mumsa på. Och det smakar gudomligt gott – hav, salt, fina skaldjur.

På bryggan vid hemkomsten väntar Finnmarks vassaste fiskkock Kolle på att få sätta kniven i krabborna:
– Det här ser ju fint ut, säger han och klämmer prövade på krabbornas ben. Jag skulle säga att de är fyllda till åttio procent och det är mycket bra. Nu går vi till köket.
Kolle kokar benen på krabborna i vattenånga utan salt. Han rensar fram några fina bitar som han fräser snabbt i smör och lägger på örtbröd. Och så blir det pasta med krabba i gräddig sås. Rommen blandar han med schalottenlök och citron.
-Normalt sett använder vi inte rommen, fast låt oss nu se hur det smakar.
Vi kan bara konstatera att den svarta skatten är läcker och vi spånar på ett lämpligt namn på anrättningen, men kommer inte på något riktigt bra, eller vad sägs om Arnes kaviar? Inte särskilt slagkraftigt.
Kvällen blir trevlig och vänlig och det pratas på olika språk samtidigt om potentialen i turismen på Nordkyn och Finnmark i allmänhet.

Dagen efter tar vi väg 894 till Kjöllefjord. Halvvägs passerar vi en camping med husvagnar. Bebyggelsen utgörs av färgglada små funktionella hus. Längs hamnen finns några butiker, bankomat och Coopbutik. Utanför står en skylt med orden ”Fem minuters småprat 0,00 kronor”. Bakom den sitter en ensam äldre herre med samiska drag och plirar. Finnmark betyder för övrigt samernas land.
Längst in i butiken hittar vi liten kafeteria. Här samlas byborna över färgglada bakelser. Vi tar varsin smörgås och slår oss ned. Det blir tyst några minuter, sedan kommer småpratat igång igen.
Vi kör tillbaka till Mehamn och läser broschyrer om kajakturer längs kusten på Barents hav.
Innan det släcks bör det flaggas för Nordkyn som en spännande destination också på vintern, med Aurora Borealis *, scootersafari, skidåkning och vinterfiske och inte en enda solglimt. Känn på den.

Av Arne Spångberg

En halvö att bli förälskad i
Det är ett ”rent” helsike att hitta på Norskyn. Var det åt höger eller vänster vi skulle?
Rulla till toppen