Ett småländskt smörgåsbord

Publicerad: 2012-08-06   Uppdaterad: 2023-04-18

Friluftsliv, hantverk, kulturhistoria, naturupplevelser och nöjesfält. Gör en tur på sådär fyra mil så klämmer du alltsammans. Campa kan du göra vid starten, mitt i och när du gått i mål. Turistväg 151 i Småland är adressen. De strukturerade börjar från början. De obstinata från slutet. De tvehågsna i mitten. Vi började i början av...

Friluftsliv, hantverk, kulturhistoria, naturupplevelser och nöjesfält. Gör en tur på sådär fyra mil så klämmer du alltsammans. Campa kan du göra vid starten, mitt i och när du gått i mål. Turistväg 151 i Småland är adressen.

De strukturerade börjar från början. De obstinata från slutet. De tvehågsna i mitten. Vi började i början av mitten, för där ligger Kallfeldts läderindustri.
Första sinnesintrycket når hjärnan via näsan. Skinn! Ingenting kan efterlikna doften av äkta skinn. Med mentala skygglappar för ögonen passerar vi butikslokalen, och dras mot ljudet av maskinslammer och röster.
–  Det är som att baka pepparkakor, säger Göran Kallfeldt, och visar hur han stansar ut skinnbitar som ska bli plånböcker.
För oss lekmän ser arbetsborden ut som huller-om-buller, men det finns en ordning i oredan. Annars skulle det aldrig gå att foga ihop alla smådelarna till enheter som plånböcker, konduktörsväskor, ryggsäckar eller handväskor. För det är något av sortimentet i den lilla småländska läderindustrin.

Vi har vant oss vid datorisering, och maskinella prestationer imponerar inte längre. Men här åker ögonbrynen i höjden inför inblicken vi får i genuint hantverk. Vi såg hur det kliade i fingrarna på småtöserna inför möjligheten att få tillverka sin egen plånbok. Färgglada skinn låg redo, övriga attiraljer också.
– Synd att man inte är 8-10 år längre. Jag ville också göra en egen plånbok, sa jag efter besöket.
– Göran trodde inte att du var en dag äldre, så klåfingrig som du var, tröstade maken.

Efter några få kilometer dök nästa brun-vita skylt upp och visade vägen till Töllstorps Industrimuseum. Den röda byggnaden tronade på en gigantisk gräsmatta. Vi krökte på nacken när vi steg in genom den låga dörren, där vi möttes av en leende man i blå arbetsskjorta och slokhatt.
– Trevligt med besök, då tar vi en runda, sa han.
– Så här gjorde man, berättar vår guide, och visar hur tråddragning gick till med mankraft. Runt, runt gick han, och för varje varv tänjdes tråden ut ett litet stycke till.
– Tänk att du har ett stångjärn som är tre alnar långt, alltså 1,80 meter, och 1 tum, 25 mm, i diameter. Det ska förvandlas till en tråd med 1 mm i diameter. Hur lång blir den, tror du?
Såklart hade jag inget svar, men det hade han:
– Den blir 1,5 kilometer lång!

Ett småländskt smörgåsbord
Vi såg hur det gick till att dra tråd med mankraft. Senare fick hästarna göra jobbet, och en häst med kusk av trä illustrerar detta vid Töllstorps Industrimuseum.

På en sträcka av cirka fyra kilometer fanns det på sin tid ett 40-tal tråddragerier.
– Pojkarna fick verkstadsutbildning i Huskvarna, och om de återvände till verkstäderna slapp de värnplikten, berättar vår guide. Det, tillsammans med de naturliga förutsättningarna, bidrog till anhopningen av tråddragerier just här.
– Men vad i all världen skulle man med all tråden till? funderar jag.
– Här ska du se, säger guiden, och visar oss säkerhetsnålar, musfällor, vispar, sildukar , hårnålar… användningsområdena tycks oändliga.

Så ska vi ta oss till Gnosjöandans vagga. Nej, så heter det inte, utan Hylténs Industrimuseum, men det var likafullt här som Gnosjöandan föddes.
Verktygen ligger utspridda på arbetsbänkarna. Hammarskaftet är så blankslitet att det ligger i handen som om det var ergonomiskt utprovat. Det luktar olja och metall. Gun, vår guide, berättar om Johan Evald Hyltén, mannen som startade det hela.
– Skapandet inspirerade honom. Att uppfinna redskap för en rad olika behov. Kom han på en produkt att tillverka, men inte hade någon maskin till det, så tillverkade han maskinen också.
– Här ska du se, säger hon oväntat, och lägger fram ett slitet pappersark med namn strukturerade som ett jättelikt släktträd.
– Det är Gnosjöandan!
– Johan Evald sa till gubbarna att de kunde jobba hemma om de hade tid och lust. ”Har du ingen maskin som duger, så ta med dig härifrån”, uppmanade han. Så kom det sig att nya industrier växte upp, med skiftande tillverkning. Dokumentet visar de företag som hade sitt ursprung från Hylténs verkstad.

Vid vägen blev vi stående som den berömda åsnan. I ena riktningen ligger Isabergs Fritidsområde, där det finns massor att lägga fysisk kraft på. Som att paddla kanot, gå en golfrunda eller vandra på någon av lederna. Naturupplevelsen får du på köpet, fågelsången likaså. Åt andra hållet ligger Store Mosse Nationalpark. Även här kommer du nära naturen på ett sätt du säkert inte gör var dag. Andas, säger jag bara, andas in luften!

Som kontrast till allt detta kan du besöka High Chaparral. Nöjesfältet som inte liknar något annat, och där kanske framför allt barnen kan få utlopp för sin energi – inför eller efter resan.

Om du vänder dig om efter avslutad resa kan du konstatera att turistvägen är som ett smörgåsbord med rätter som passar den friluftsälskande, den historiskt intresserade, den händige och den äventyrslystne. Något för hela familjen, kan man tänka.

 Övernattning:
F21, Isabergs Camping och Fritidsby, Hestra
FC39, Välornas Camping, Gnosjö
F19, Nya Flatenbadets Stugor & Camping, Hillerstorp
F22, High Chaparrals Camping, Kulltorp

SP43, Hylténs Industrimuseum, Gåröström, Gnosjö

Mer info:
www.turistvag151.se

Kallfeldts Läderindustri, liten P-plats, stora campingfordon bör hitta annan P-plats vid besöket.

Töllstorps Industrimuseum, gott om P-plats även för stora fordon.

Hylténs Industrimuseum, P-plats finns, men också stor gräsplan med plats för övernattning vid sjön mittemot museet.

Isabergs Fritidsområde och Store Mosse Nationalpark tillgängliga hela året.

Ett småländskt smörgåsbord
På en generös gräsmatta invid sjön mittemot Hylténs Industrimuseum finns plats för övernattande campingfordon.
Rulla till toppen