Till fots i natursköna Algarve

Publicerad: 2012-09-24   Uppdaterad: 2023-04-18

Med mer än trettio mil vandringsleder i ett enda stycke, och mängder med fantastiska byar har Algarve allt som krävs för en lyckad landsbygdsupplevelse. När António Ferreira för första gången såg den lilla byn Aldeia da Pedralva 2006 var husen i ett bedrövligt skick. Den en gång hundra man stora byn hade sakta förlorat allt...

Med mer än trettio mil vandringsleder i ett enda stycke, och mängder med fantastiska byar har Algarve allt som krävs för en lyckad landsbygdsupplevelse.

När António Ferreira för första gången såg den lilla byn Aldeia da Pedralva 2006 var husen i ett bedrövligt skick. Den en gång hundra man stora byn hade sakta förlorat allt av värde och av de ursprungliga 50 husen var bara nio bostäder. Resten var ruiner.
– Jag jobbade med reklam i Lissabon på den tiden, jobbade från tidig morgon till sen kväll och drog in ansenliga summor med pengar. Men hjärtat viskade att jag skulle göra något annat och när jag såg ruinerna av Aldeia da Pedralva förstod jag att jag hittat rätt. Byn skulle bli min. I två år letade António efter husens ägare som var spridda över världen. En del ville knappt sälja och andra hade ingen aning om att de ärvt ett ruckel till hus i en avlägsen del av Portugal.
– Det var en besvärlig tid som kostade mängder med pengar och kvävande frustration. Men jag lyckades hitta alla jag sökte och kunde börja det mödosamma arbetet med att renovera husen. Målet var att skapa en atmosfär där närhet, trygghet och naturupplevelser dominerar, säger António Ferreira.

Till fots i natursköna Algarve
Algarvekusten räknas av många som en av världens bästa surfstränder.

Optimalt för surfare och vandrare
Medan vågorna på Atlanten tillhör några av världens allra bästa  är bergsområdena desto mer okända. Men absolut inte ointressanta. Istället finner man som besökare milstals med välpreparerade leder, bed and breakfast i byarna och utsökta restauranger längs vägarna. Detta i en region som borde sjuda av landsbygdsoptimism och framgångsrika småföretagare, men som istället brottas med hög utflyttning och arvtagare som knappt lyckas leva på de småskaliga jordbruken i bergen. Att erbjuda vandringsturism har därför blivit som en framgångssaga som inte bara möjliggör unga portugisers etablering på landsbygden, utan också ger oss nordeuropéer möjlighet att på nära håll få uppleva storslagna naturscenarier och äkta vara i form av klassisk portugisisk matlagning och entreprenörer som António Ferreira.

Från centrala Monchique är det bara att följa småvägarna genom slingrande gränder mot kullarna bakom torget. Det går fint att hitta parkeringsplatser i byn, även för dig med husvagn om du bara frågar lokalbefolkningen. Genom välansade barrskogar och nyskördade korkskogar fortsätter den markerade leden ömsom längs stigar i skogen och ömsom längs vägar av både grus och asfalt. Ruinerna av övergivna gårdar står kvar som ett monument över svunna tider och där inte råttorna flyttat in har istället konstnärer och surfare klivit in som ägare, eller åtminstone hyrestagare. Till skillnad mot svenska fjällen är lederna lättgångna och även om delsträckan mellan Monchique och Marmelete anses som en av de mest krävande är sträckan på knappa 15 kilometer som en lätt uppförsbacke med ett lämpligt lunchstopp på toppen. Bergstoppen Fóia med sina 902 meter över havet är knappast någon uppseendeväckande topp, men däremot en stolthet i trakten som är värd att vårda. Från toppen fortsätter sedan leden i en behaglig nedförslöpa genom härliga skogar av eukalyptus innan dagsturen slutar i byn Marmelete.

Även om det går bussar till i stort sett varje by är turerna sällsynta och på vissa håll kommer bussen bara en eller två gånger i veckan.
– Missar du lördagsbussen får du helt enkelt vänta på nästa buss fyra dagar senare, säger António Ferreira som hellre rekommenderar att bestämma hämtning via en turoperatör eller hotell. Vi har därför bestämt möte med Luís Coelho från den lokala turistorganisationen för att han ska visa oss mer av den vackra kusten som lockar surfare från hela världen.

– Det här är paradiset på jorden, säger Luís då han svänger ut på den något större vägen från Marmelete och tar sikte på kusten och sanddynorna vid Vale de Telha.

Jag berömmer naturen och lovordar lederna som både var lättgångna och väl underhållna. För att inte tala om miljöerna som påminner om rena filmkulisser i någon vacker film med romantiskt tema.
– Vänta bara tills du träffar Sofia Von Mentzingen, säger Luís och fingrar på radion för att ratta in favoritstationen. Vi hämtar husbilen och åker efter Luís Coelho mot kusten längs slingrande bergsvägar i ett makligt tempo. Trafiken är lugn och till skillnad från under turen ner – gud bevare oss för Lissabon – är hastigheterna låga och fordonen få i bergsbyar som dessa.

Sofia von Mentzingen är tyskan som tröttnade på storstadslivet hemma i Tyskland, packade kappsäcken och flyttade till Portugal.
– Det här var det enda landet i Europa där jag hade råd att leva. Dessutom är Portugal otroligt vackert och det känns som om jag hör hemma här nere, säger Sofia och skrattar.
Som levebröd hyr hon ut åsnor och vandrar tillsammans med turister milstal längs Algarvekustens många vandringsleder. Tillsammans med åsnorna Mocca och Jecco går vi den sju kilometer långa turen mellan Vale de Telha och Monte Clerigo. Sanddynerna är tydliga och ute till havs ligger några av världens bästa surfare och väntar på rätt vindar som ska ge dem den optimala vågen. Sofia har med sig lunchpaket i väskorna på åsnornas rygg och på rygg i solskenet njuter vi av sötpotatis, mackor och vin från trakten. Det kan tyckas märkligt att dricka vin mitt på dagen under aktiva dagar som dessa, men i
Portugal är vin ingen väg till berusning utan en daglig dryck i måttliga doser, för njutning och kamratskap.

Två timmar senare, efter mängder med stopp längs vägen (detta är ett av Portugals mest kända fågelområden) kommer vi fram till restaurangen Taberna Do Gabriel där Fernando Norberto Maia dos Santos och José Manuel Duarte Gabriel förser oss med den bästa maten havet kan uppbringa. Till dukade bord med både musslor, fisk, soppor och sagolikt bröd lägger vi grunden till den förälskelse i det portugisiska köket som får mig att länga tillbaka till Amoreira beach och Taberna Do Gabriel så fort Portugal kommer på tal. Tyvärr är det alltför långt för att bara åka över helgen.

 Fakta Portugal:
Invånarantal
: Tio miljoner, varav cirka två miljoner i Lissabon (inkl förorter).
Ta dig dit:
Enligt Via Michelin tar det knappt 34 timmar att åka mellan Malmö och Faro som är den största staden i söder. Då åker du via Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Spanien och kommer in i Portugal strax sydväst om Córdoba i Spanien. Beräknad vägtull och avgifter längs vägen är 488,45 euro med sökverktyget bil/husvagn.

Boende under vandring: Varje delsträcka av den trettio mil långa leden avslutas med ett boende av varierande klass och möjligheter att äta middag. För lunch däremot är det säkrast att ta med egen matsäck även om det finns lunchrestauranger på många platser. Fortfarande är systemet under uppbyggnad och projektet räknar med att utveckla utbudet av både kost och logi. Om du vill kan du fricampa längs vägen, men det saknas iordningställda campingplatser och du gör bäst i att alltid fråga markägaren om lov. Det finns campingplatser i hela regionen, men få ligger längs den trettio mil långa leden som förbinder väst med öst.

Campingplatser: Campismo da Ingrina, Tel. +351 282639242 i Vila do Bispo, Vale da Telha, e-post vale.telha@clix.pt Tel. +351 282998444 och Serrão, e-post info@parque-campismo-serrao.com Tel. +351 282990220 i Aljezur. Du kan också hitta en utförlig lista på www.eurocampings.se

Missa inte: Den portugisiska maten är inte bara god, den är underbar och fantasiska fiskrätter och grytor avlöser varandra.

Valuta: Euro

Rulla till toppen