Alla vill vi väl bli ihågkomna av eftervärlden? En som jobbade hårt på sitt eftermäle var Axel Bexell (1831 – 1900), halländsk godsägare och riksdagsman.
Vi befinner oss vid Bexells talande stenar, i skogarna 15 kilometer öster om Varberg. Ett område där Bexell, under åren 1895 – 98, lät hugga in flera hundra sentenser och namn på mer eller mindre kända personer. Den bakomliggande tanken är inte klarlagd, men troligtvis spelade viljan att överföra sin livsfilosofi till eftervärlden in, samt få denna att minnas viktiga kulturella och historiska händelser. Eller är budskapet så enkelt som att han vill få oss att fundera över vår egen tillvaro? Hur som helst, han lyckades väcka ett intresse, då området än idag besöks av turister från när och fjärran.
Vad du ska tänka på när du gör ett besök är att den granskog som idag finns på plats saknades på Bexells tid. Då var området täckt av en betydligt ljusare bokskog (området ingår idag i naturreservatet Åkulla bokskogar) som gav ett helt annat intryck. Området är vidsträckt och indelat i Lohallen, Minneshallen och Ordspråksområdet, där de båda förstnämnda står för merparten av de namninskrifter på kända politiker och statsmän, vetenskapsmän, filosofer och författare som området rymmer. Lederna är hyfsat utmärkta, men i exempelvis Ordspråksområdet får du i stort sett upptäcka inskriptionerna på egen hand. Men när du finner dem lockar de både till skratt och eftertanke. Som exempelvis ”Den mest bildade är icke den som besitter de flesta kunskaper utan den som har de minsta fel”, ”Säg icke om jag får tid ska jag lära, kanske får du aldrig tid” eller ”Sedan en sak wäl blifvit gjord, tycker sig envar dåre kunna göra detsamma.”
På väg tillbaka till bilen ler vi i samförstånd över den gamle Bexell och hans texter, samtidigt som vi samtalar om sanningshalten i texten ”Lättja är djefvulens hufvudkudde”.
Camping: FC351, Gekås Ullared Stugby & Camping.
Ställplats: SP 143, Gekås Ullared ställplats