Med cyklar och husbil på Gotland

Publicerad: 2015-04-30   Uppdaterad: 2023-04-18

Solen får vattenytan att glittra och barn leker på stranden. Ett bra ställe för en eftermiddagslur, med husbilsdörren på vid gavel. För hundra år sedan var Gotland fattigmansland. En idyll vid havet som visserligen inte kunde mätas i pengar, men likväl fick människor att stanna kvar i det karga landskapet. Av kärlek. Husen vårdades och...

Solen får vattenytan att glittra och barn leker på stranden. Ett bra ställe för en eftermiddagslur, med husbilsdörren på vid gavel.

För hundra år sedan var Gotland fattigmansland. En idyll vid havet som visserligen inte kunde mätas i pengar, men likväl fick människor att stanna kvar i det karga landskapet. Av kärlek. Husen vårdades och förvaltades vilket får dagens sommarflanörer att applådera åt dåtidens charm och byggnadsstil. Få platser i Sverige är så välbevarade som Gotland.

Många menar att bristen på pengar fått gotlänningarna att vårda det gamla, medan andra menar att stoltheten för öns traditioner fått befolkningen att vårda sitt eget ursprung. Från Visby följer vi kusten söderut. Strävar efter att åka på så små vägar som möjligt och passerar oräkneliga färister – ett galler i marken som hindrar betande kor från att rymma – och får gång på gång förklara syftet med dessa tvärställda järnbalkar för oförstående barn. Då och då parkerar vi bilen och plockar fram cyklarna för att njuta av Gotlands vackra naturområden. Kalle, sju år, cyklar själv och bak i cykelvagnen sitter Hilda, drygt tre år gammal.

Gotland är utmärkt för barnfamiljer med ork i benen. Avsaknaden av backar och gott om djur och naturupplevelser får de flesta barn att sluta tänka på tristessen i sadeln och istället ägna kraft och energi åt att se så mycket som möjligt. Dessutom är Gotlands virrvarr av vägar enastående för den som vill cykla runt snarare än att cykla exakt samma väg tillbaka.

Vi lämnar bilen på Burgsvik camping och cyklar söderut mot Vamlingbo och Hoburgen.
– Titta, vilken rolig gubbe, säger Hilda och pekar på Hoburgsgubben (en stenformation som ser ut som ett ansikte) vars näsa målats gul nere vid Hoburgen på södra Sudret. Havet är iskallt, men vad spelar det för roll när barnen vill bada? Två timmar senare öppnar restaurangen uppe vid parkeringen och med blåmelerade läppar äter barnen dubbla portioner köttbullar.

Kilometrar läggs till mil och gotlandsvägarna hänger samman som ett fågelbo av oupptäckta områden. Tillbaka i Burgsvik äter vi hamburgare på Gåsens Lada utanför tv-kända Grå Gåsen där TV4 spelade in underhållningsprogrammet Så mycket bättre. Värdparet Håkan och Maria förklarar ingående kärleken till Sudret och varför de lämnade sina välbetalda jobb i Stockholm för att ta över pensionatet på södra Gotland.
– Det var dags att göra någonting annat och dessutom kunde jag inte släppa tanken på att njuta av landskapet här nere till vardags, säger Maria och pekar ut över den lummiga trädgården med pool och egen restaurang.
– Det är ett hårt arbete, men värt varenda minut.

Med cyklar och husbil på Gotland
Traditionella fiskbodar i sten vid Ronehamn.

Via inlandet och Grötlingbo fortsätter vi nordost mot Ronehamn. Öja kyrka precis utanför Burgsvik är en klassiker för dem som drömmer om att gifta sig på ön och har du tur pågår ett bröllop precis när du cyklar förbi. Fornminnesskyltarna avlöser varandra och trots informationstavlor är det ibland svårt att hitta gravhögarna på de sommarfrodiga ängarna. I historien var det här trakter av betydelse.

Ängar och gravplatser för hövdingar av klass. Bronsålderslämningar och skeppssättningar som idag används som sommarbete för tusentals får och kossor. Först framåt tvåtiden (efter 26 kilometer) kommer vi fram till vandrarhemmet Gula Hönan i Ronehamn där familjen Qwiberg Enderborg serverar mat som tillagats med kärlek. Kökschefen Marc Enderborg satsar helhjärtat på ingredienser från Gotland. Kanske inte så konstigt då han arbetat både i Dubai, Aten och London och som påläggskalv hört Gordon Ramsey beskriva betydelsen av ingrediensernas ursprung.

Nästa dag följer vi småvägarna norrut mot Burs, När och så småningom Lau. Pyttesamhällen med kyrkor och sköna vägskäl lämpliga för en paus. På Burs Kafé och Matsal serverar Eva Alveheim välbehövligt kaffe och knappt en timme senare äter vi medhavd lunch vid Lau källa. Näckrosdammen får barnen på topphumör vilket ger föräldrarna möjlighet till en skön tupplur i gröngräset. Trots tre mil i sadeln och gott om pauser längs vägen är vi framme i strandparadiset Ljugarn redan klockan tre (vi startade strax efter nio). Kalle, som är den som sliter hårdast tar paus på lekplatsen medan jag cyklar tillbaka till Ronehamn för att hämta bilen.

Sista dagen på hoj cyklar vi till Katthammarsvik vid östra Gotlands hakspets (18 kilometer) och återvänder framåt kvällen till campingen vid Ljugarns stränder. Tapasbaren Pighuset blir en klassiker innan vi ens provat och smaklökarna jublar mellan rätter som Gotlandspotatis med aioli, Västerbottensost med kroketter och härlig chèvre med rödbetor från gården bakom knuten. På Gotland är närproducerat inte bara ett mantra utan ett måste för att få människor att överleva under resten av året, då fastlänningarna lämnar de vindpinade slätterna och åker västerut för att minnas smakerna och lukterna från Gotlands stolta kockar och bönder. En sommaridyll i lyxförpackning.

Med cyklar och husbil på Gotland

FAKTA:
Vår resa:
Visby-Burgsvik-Hoburgen-Burgsvik-Ronehamn-Ljugarn-Katthammarsvik-Ljugarn-Roma-Visby.
Ta dig dit: Med båt från Nynäshamn alternativt Oskarshamn.
Boende: Hitta campingplatser och ställplatser på Gotland via www.campingkatalogen.se

Rulla till toppen