Kustremsa med många minnen

Publicerad: 2015-08-13   Uppdaterad: 2015-08-13

Dagen D, den 6 juni 1944 invaderade de allierade den franska Normandiekusten. De de allierade fick åter fäste på det europeiska fastlandet. Kusten lockar varje år miljontals turister att besöka de berömda krigsskådeplatserna.   – Ska du också resa längs Invasionskusten, frågar mannen på knagglig engelska. Samtidigt tar han ett steg närmare mitt campingbord och...

Dagen D, den 6 juni 1944 invaderade de allierade den franska Normandiekusten. De de allierade fick åter fäste på det europeiska fastlandet. Kusten lockar varje år miljontals turister att besöka de berömda krigsskådeplatserna.

 

– Ska du också resa längs Invasionskusten, frågar mannen på knagglig engelska. Samtidigt tar han ett steg närmare mitt campingbord och pekar på högen av böcker och papper som ligger där. Jag nickar till svar och under den kommande timmen blir jag och Isac från Milano sittande här på ställplatsen i utkanten av den fantastiskt vackra lilla hamnstaden Honfleur. Vi utbyter information inför våra kommande turistattacker mot den berömda kusten.

Att mötet kom att ske just här på ställplatsen i Honfleur är nog egentligen ganska naturligt, då många av de på plats säkerligen också har en resa längs den gamla invasionskusten i tankarna. Vi har också längs kustnära småvägar försökt få en bild av jordbrukslandskapet innanför kusten. Ett landskap, Calvados, som erbjuder möten med såväl storslagna slott som genuina små stugor byggda i den typiskt normandiskt halvtimrade stilen med sebrarandig exteriör och halmtak.      

Pegasusbron över floden Orne är nog det första målet som flertalet av dem som reser från öster mot väster möter. Bron var något av en nyckelpunkt för hela operationen, eftersom de anfallande soldaterna annars skulle ha tvingats kvar på stränderna. Bron anfölls av ett hundratal engelsmän som vid midnatt några timmar före invasionen landade med tre glidflygplan i närheten av bron, för att en kvart senare slå ut brons tyska försvar. Idag finns ett pampigt museum (där också originalbron finns bevarad) på plats, tillsammans med ett café/museum i det hus som var det första som befriades av de engelska soldaterna.  

Via Quistreham når vi väg D514 som vi kommer att färdas på längs hela kusten. Trafiken är intensiv och vi är glada för att vi har en husbil under 3,5 ton då vi gång på gång möter skyltar som förbjuder trafik med tyngre fordon. Och mer än en gång sätts min förmåga att hantera husbilen på prov genom att jag tvingas backa mig ur prekära situationer – inte sällan orsakade av kommandon från Herbert Einstein, vår GPS, döpt efter mannen utan lokalsinne i boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jodå, GPS:en var uppdaterad.

Ett kustnära resande tar tid så vår första natthamn blir Camping La Capricieuse i Luc sur Mer. En bra camping belägen bara hundra meter från Sword Beach som numera förvandlats från krigsskådeplats till mondänt badparadis. På turistinformationen möter vi personal som garanterat tar död på fördomen att fransmän är snorkiga mot dem som inte talar franska. Kvällen avslutar vi sedan i stadsparken, där vi sitter i solskenet tillsammans med stadens invånare och njuter av såväl musik som gratis cider – i önskad mängd. Ibland leker verkligen livet!

I Arromanches bestämmer vi oss för ett längre besök. Vi stannar till vid den parkering som möter på en höjd just innan vi når den lilla staden, som redan gästas av ett trettiotal husbilar trots att det ännu är tidig förmiddag. Arromanches skulle ha varit totalt bortglömd idag om inte de allierade fått för sig att detta var platsen där all den utrustning skulle landsättas som behövdes för den fortsatta landoffensiven mot Berlin. Vid parkeringen finns även en 360 – graders bio som jag verkligen vill rekommendera er att besöka. Filmen utgör en blandning av nu och då och av publikens reaktioner är det lätt att förstå att de händelser som ägde rum här längs kusten för 69 år sedan fortfarande är som öppna sår. Många gråter öppet och håller om varandra för att lindra sorg och saknad efter nära och kära. Musée du débarquement i stadens centrum är också väl värt ett besök och visar på ett mycket illustrerande sätt historien bakom de monteringsfärdiga broar som transporterades i delar från England, för att sedan sättas samman på plats. Kvar i vattnet längs stranden ligger fortfarande ett flertal av dessa moduler, som ett bevis på att det som sägs i museet verkligen stämmer.

Langues sur Mer erbjuder den enda helt bevarade delen av den tyska försvarslinjen med en lång rad befästningar där originalkanonerna i flera fall fortfarande finns på plats. Platsen är i sanning intressant och vi förstår nu än bättre vad de stackars soldaterna hade att möta när de sprang oskyddade över stranden.

   Ett verkligt måste är den amerikanska krigskyrkogården i Colleville, som vi genast känner igen från inledningsscenerna i filmen Rädda menige Ryan. Själva blir vi djupt tagna av såväl platsens skönhet som dess syfte – att med hjälp av 25000 minnesmärken över stupade amerikanska ungdomar få oss alla till besinning inför krigets vanvett. Den utomordentliga fina och informativa utställningens måtto är: Kunskap, Mod och Offervilja och här, om inte förr, känner vi verkligen sanningshalten i de ord som vi tidigare läste på en tavla i museet vid Pegasusbron: Vi som återvände är veteraner, det är de som aldrig återvände som ska kallas hjältar. Detta är en plats som bara måste besökas! Att amerikanarna även förstår (till skillnad mot fransmännen) att också vi med campingfordon behöver P-platser känns också det som ett stort plus i sammanhanget.

 Jag är säker på att majoriteten av alla de som besöker Invasionskusten också besöker Pointe de Hoc, den plats där invasionens kanske mest spektakulära händelse tog plats. Ett par hundra amerikanska soldater tog sig rakt uppför en lodrät klippa för att sedan spränga den tyska befästningen på klippans topp. Men priset de fick betala i antalet omkomna var högt. Väl på plats slås vi också av de förändringar platsen genomgått sedan vi var här sist – för ett femtontal år sedan. Då var vi helt ensamma och övernattade på den lilla parkeringsplatsen. Nu möter oss en gigantisk parkeringsplats, utställningar, öppnade bunkrar, uppbyggda läktare och tusentals besökare som svärmar likt flugor över området. Nu, om inte förr, förstår vi att krigsturism verkligen är big business här i krokarna. Även om, det måste sägas, amerikanerna på intet sätt skor sig på detta. Allt – från parkering till utställningar – är gratis.

En fråga kvarstår dock: När tänker de franska myndigheterna inse att besöksantalet idag är så stort att väg D514 måste upprustas för att möta denna anstormning? Inte minst till glädje för den allt ökande skaran av husbilsresenärer. Idag kan man tidvis tala om trafikinfarkt i området.

                                                                                       Staffan Knutsson

Ställplatser/Campingplatser:
Camping La Capricieuse, Luc sur Mer.
Webb http://www.campinglacapricieuse.comGPS N 49° 19ˈ 05″ E 00° 21ˈ 29″,

Men ställplatser och campingplatser finns överallt, liksom möjligheten till fricamping. När det gäller det sistnämnda rekommenderar jag främst Bernières-sur-Mer och området i dess närhet.

Övriga tips:

* Vid Pegasusbron finns inga P-platser för campingfordon, men fortsätt vägen framför museet så finns ett par fickor att parkera i.

* Husvagnsresenär? Ställ vagnen på en centralt placerad camping och res med bilen. Vi såg inga husvagnsekipage längs D514 under våra tre dagar på plats. Riktigt stor husbil? Res längs N13 innanför kusten och kör sedan rakt ut till resmålet vid kusten. Undvik D514.

* www.normandiememoire.com ger mycket information. Be dem gärna att skicka häftet The historical area of the Battle of Normandy – Exploration och Emotion, som beskriver samtliga 30-talet platser som finns att besöka.

Fakta:

Begreppet Invasionskusten skapades den 6 juni 1944 då 7 000 fartyg med 160 000 man ombord tillsammans med 12 000 luftburna soldater anföll de tyska befästningarna längs kusten. Kodnamnet för operationen var Operation Overlord och dagen brukar kallas Dagen D. Den aktuella kusten är från öster till väster indelad i fem avsnitt: Sword Beach, Juno Beach, Guld Beach, Omaha Beach och Utah Beach.

Rulla till toppen