Ge dig hän längs Seine

Publicerad: 2016-08-19   Uppdaterad: 2023-04-18

Vi reser med husbilen längs floden Seine, från dess utlopp i havet nära Le Havre till Giverny strax norr om Paris. – Om man bara visste hur man ska göra, säger den belgiska husbilsgrannen småmuttrande och ser upp mot himlen. Jag menar, blir det ösregn så står jag ju hellre här än far fram längs...

Vi reser med husbilen längs floden Seine, från dess utlopp i havet nära Le Havre till Giverny strax norr om Paris.

– Om man bara visste hur man ska göra, säger den belgiska husbilsgrannen småmuttrande och ser upp mot himlen. Jag menar, blir det ösregn så står jag ju hellre här än far fram längs smala kustvägar, fortsätter han och ser på mig och min fru, och blir det uppehåll, ja då har vi ju stått här en halv dag helt i onödan. Och vi kan inte annat än hålla med.

Vi befinner oss på ställplatsen i Honfleur en morgon i augusti med en himmel så omväxlande, att till och med en meteorolog skulle tveka inför en prognos. Belgarna ska fara längs Invasionskusten, där vi just varit, och vi tänker oss en resa längs floden Seine.  Två timmar senare är tvivlet borta och efter en blick mot Pont de Normandie, den minst sagt spektakulära högbron över floden Seines utlopp i havet, far vi iväg åt vart sitt håll. Den lilla smala D312 längs flodens södra strand visar sig vara precis så vacker som vi hoppats att den skulle vara och vi njuter i fulla drag där vi far fram genom en smått kuperad jordbruksbygd översållad med vackra zebrarandiga halvtimrade hus med halmtak och fläckiga kor i hagarna.

Ge dig hän längs Seine
Var mycket försiktig när du kör på denna typ av färja så att inte överhänget på husbilen slår i marken/färjan när du kör på eller av. Tro mig – jag vet av egen erfarenhet hur det låter!

Att göra en resa längs en flod innebär att man då och då måste korsa floden för att kunna ta sig över till sevärdheter på andra sidan. Efter några mil passerar vi därför Pont de Tancarville, den bro som tidigare var områdets huvudbro över Seine, till den norra stranden. Närmast floden möter ett flackt landskap där jordbruk och industri tävlar om utrymmet. Personligen är jag övertygad om att industrin på sikt kommer att vinna denna kamp – oavsett hur många miljarder som EU även fortsättningsvis kommer att pumpa in i landets jordbruk för att säkerställa dess överlevnad. Grönskan som omger oss är otroligt frodig och vi förstår att det sannerligen inte har saknats regn i området där Seine nu flyter fram stilla, bred och outgrundlig.

En påminnelse om denna outgrundlighet möter vi på stranden i Villequiet där en uttrycksfull staty av författaren Victor Hugo minner om platsen där hans dotter och hennes man drunknade i Seines vatten 1843. Hans sommarhus är idag museum, med samlingar som, även för en litteraturfreak som undertecknad, känns helt likgiltiga. Förhoppningen är i stället att grannstaden Caubec-en-Caux skall ha lite mera att komma med, men efter en stilla promenad och lunch i dess centrala delar tvingas vi konstatera att utöver en gammal ståtlig katedral och ett idylliskt medeltida kvarter finns föga att yvas över. 

Men i stadens utkant, när vi möter ett monument i form av ett flygplan uthugget ur en klippa, återvänder entusiasmen. Monumentet är till minne av de fyra män från trakten som 1928 gav sig av med ett franskt flygplan, tillsammans med polarforskaren Roald Amundsen, ut över Arktis för att rädda överlevande från en tidigare flygkrasch i området. Såväl plan som besättning försvann och har aldrig återfunnits. Stilla samtalande kring deras öde på isen fortsätter vi på en väg som nu slingrar sig fram i direkt anslutning till floden.

Bitvis är omgivningarna kring floden underskönt vackra för att några minuter senare helt domineras av industrikomplex med skorstenar som verkar vara i stort behov av modern reningsteknik. Tyvärr ges också endast ett fåtal möjligheter för oss att stanna till i direkt anslutning till floden. Av egen erfarenhet vet vi annars att Frankrike är ett land som erbjuder många möjligheter till fricamping.

Klostret Saint Pierre de Jumièges grundades 654 och har spelat en stor roll i Frankrikes historia. Kanske lika stor som det idag spelar för den lokala turismen, med tusentals dagliga besökare till de sevärda klosterruinerna och det forna klosterområdet. Det är en plats som utstrålar harmoni och manar till kontemplation. Och många tar också till sig den tysta uppmaningen och väljer att bara sitta ner och koppla av bland de ståtliga ruinerna. Just bredvid klostret finns en utmärkt – och gratis – ställplats som till kvällen samlar ett tjugotal ekipage.

Morgonpigga passerar vi storstaden Rouen mitt i morgonrusningen, vilket väl inte är att rekommendera, men gps:en tar oss smidigt genom staden. Efter en snabb titt på det tyvärr stängda slottet Robert-le-Diable, en ”djävul” som sägs ha varit Vilhelm Erövrarens far, reser vi vidare mot det som vi på förhand rankat som en av resans största höjdpunkter, slottet Gaillard i Les Andelys. Och vi blir sannerligen inte besvikna! Jag lovar, det finns få borgar i Europa som ens kommer i närheten av den stil och pondus som ruinen av Chateau-Gaillard uppvisar. Själva gör vi misstaget att köra med bilen ända upp till parkeringsplatsen vid slottet, när det smartaste är att parkera nere i samhället och sedan vandra upp. Du finner en bra P-plats just utanför campingplatsen. Utsikten från borghöjden är otroligt vacker. Än otroligare är det faktum att det bara tog Rickard Lejonhjärta två år (1196 – 97) att uppföra denna gigantiska anläggning. En bedrift som få moderna byggföretag skulle klara av. Vi går här uppe i sakta mak och bara njuter av de vyer som erbjuds i den 35-gradiga värmen.

Nere i Les Andelys ett par timmar senare och efter en stadig lunch känner vi för att bada och då vi från borgen sett att närliggande Camping L’ll des Trois Rois har en pool checkar vi in. Vattnets svalka är underbar i värmen men även platsen och campinggrannarna är trevliga bekantskaper. Inte minst mc-åkande Steve från engelska Hull som möter oss med:
– Hej på er! Kul att se er! Uttalat på perfekt svenska. Sedan förklarar han att han har rest mycket i Sverige och snappat upp en och annan vanlig fras – och att han alltid blir lika glad när han möter svenskar som han upplever som vänliga och öppna. Han reser längs floden på samma sätt som vi, men åt motsatt håll och på betydligt mindre och flodnära vägar än vi vågar ge oss ut på med husbilen.

Ge dig hän längs Seine
De berömda näckrosdammarna i Monets trädgård är värda allt beröm de kan få. Men så hålls de också i ett perfekt skick av flitiga medarbetare.

30 kilometer längre upp längs floden, i riktning söderut mot Paris, ligger Giverny, tänkt att bli vår sista anhalt på resan. Giverny är Claude Monet! Det räcker att ta en titt på P-platserna (gratis och måste användas) för att man ska förstå detta faktum. Här levde och verkade den världsberömda konstnären från 1883 till sin död 1926. Mest kända är nog hans målningar från den del av hans trädgård som domineras av näckrosdammar och japanska broar, vilket naturligtvis får besökarna att i första hand dra sig dit. Men också trädgården framför boningshuset håller en klass som förvandlar oss andra trädgårdsodlare till avundsjuka amatörer. Den gamla ateljén har idag förvandlats till försäljningslokal. Allt är ytterst välordnat. Överallt är det fullt av besökare men det verkar som om allt det vackra har en lugnande inverkan på alla, så det känns ändå inte besvärligt.

Ställplatser/cCampingplatser:
Honfleur, Quai de Nord, N 49° 25ˈ 08″  E 00° 14ˈ 37″
Jumièges, Rue Alphonse Callais ,N 49° 25ˈ 21″  E 00° 48ˈ 52″
Camping L´Île des Trois Rois, Les Andelys, N 49° 14ˈ 09″  E 01° 24ˈ 01″

Tips:
* Ett flertal större broar är avgiftsbelagda.
* När ni ser en liten bro på kartan tänk på att den kan vara reglerad i höjd. Vi stötte på broar som bara mätte 2,7 meter på höjden och fick välja andra vägar.
* Väljer du att fara med färja över floden, tänk på att husbilens överhäng lätt slår i marken när bakhjulen, vid på- och avfarten, är i sitt lägsta läge.

Missa inte att gilla Husvagn & Camping på Facebook!

Rulla till toppen