HC testar: På äventyr med Monsterbilen

Vanligtvis är husbilar för flera miljoner kronor inredda med guldpläterade handtag och ljussatta vitrinskåp. Så har det alltid varit, när bekvämlighet på något sätt likställts med blingbling snarare än med användarnytta och framkomlighet. 

Globalt sett, framför allt i Tyskland och i viss mån i USA, har äventyrslastbilar alltid haft en marknad, i synnerhet hos de som åker långväga genom Afrika, som korsar den sydamerikanska kontinenten eller som drömmer om att bila bort till Kina. 

Inte undra på att Dan Forsslund, skidlegendar och äventyrare från Kittelfjäll som drivit både camping, aktivitetsföretag och restaurang i byn såg en marknadslucka och bestämde sig för att dra i gång en småskalig tillverkning av äventyrslastbilar.

I första hand för att stilla sin egen nyfikenhet, men också för att tillverka och sälja det som inte gick att hitta på den svenska marknaden. I jämförelse med europeiska overlandlastbilar är Xpeditiontrucks långt mycket billigare. 

Räkna med 4,6 miljoner kronor plus moms för en fullutrustad äventyrsmaskin som innehåller allt du kan drömma om. 

Exempelvis eldstad, vinkyl, kaffe- och ismaskin, vattenburen golvvärme, takterrass och en bakgavellyft som rymmer motorcyklar, MTB eller en fyrhjuling. I en galet snygg förpackning. 

– Min uppfattning är att lastbilarna ska vara fullutrustade redan från början. Vi jobbar inte med ett lägre grundpris för att sedan kunna sälja dyra tillbehör utan har valt en annan affärsmodell där allt ingår, berättar Dan Forsslund som tillbringat vintern i företagets utställningsbil i Kittelfjäll. 

Den andra husbilen, Nordic Specialhusbilar AB byggde två identiska äventyrslastbilar, är såld till en kund i Mellansverige. Målsättningen är att tillverka tre–fem fordon om året och prova vingarna internationellt. Xpeditiontrucks som byggs på Scanias offroadlastbil är den första offgrid-lösningen som sätts i produktion, men Dan Forsslund är knappast någon nybörjare i byggsvängen. 

Bortsett från två catskimaskiner, alltså pistmaskiner som utrustats med persontransportshytter, i komposit för att kunna transportera folk i utmanande bergsmiljöer vintertid har Dan byggt om en rad fordon genom åren.

Det började med ett Bussgodsfordon och fortsatte med en Mercedeslastbil och slutligen en grönmålad Volvo FL10 4×4 från 1993 som Dan köpte av Försvarsmakten, med ynka 2 000 mil på mätaren. Han plockade den i molekyler, målade den vit och byggde en bodel som monterades på trepunktsramen. 

Det var den första offgrid-lastbilen som blev så där bra som Dan verkligen hade hoppats på (han har den fortfarande kvar). Och under en resa i Europa vinkade folk och de kom även fram spontant när han parkerat eller stannat för natten. Det var då han insåg att det fanns en marknad för att bygga äventyrliga husbilar. 

– Människor vill helt enkelt kunna bo bekvämt när de lever ut sina drömmar. Den som köper en äventyrslastbil av Xpeditiontrucks får inte bara ett mobilt hem utan ett komplett offgrid-boende som fungerar i alla väder, oavsett destination, säger Dan.

Ta bara frågan om uppvärmning där han inte nöjer sig med ett enda system. Istället finns det flera stycken som kan drivas var för sig i eller i symbios för optimalt resultat. Exempelvis Alde-pannan (Alde Compact 3020) som drivs med gasol till den vattenburna golvvärmen, radiatorerna och varmvattnet. 

Därtill finns en Truma D6 Combi, alltså en dieselvärmare som blåser varmluft samtidigt som den värmer vattnet. Dieselvärmaren är kopplad direkt på dieseltanken (450 liter) så det råder knappast någon risk för att köra slut på bränsle över natten.

Dessutom sitter det en värmeväxlare i motorn som fördelar överskottsvärme från kylsystemet till vattenproduktionen, vilket innebär att det inte behövs gasol för att hetta upp dusch- och diskvatten under färd. Som om det inte vore nog finns det en Webastovärmare i lastbilen (original från Scania) och dessutom har Dan låtit installera en ved- och pelletskamin. 

– Jag behöver knappast frysa, skämtar han och tar av sig i t-shirt, trots att det är drygt 20 grader kallt utomhus. 

De välisolerade väggarna och de noga avvägda ljusinsläppen bidrar inte på något sätt till kallras. Tvärtom är det ganska lätt att hålla värmen även när det är riktigt kallt utomhus.

För att kunna bo bekvämt och ha en någorlunda fungerande vardag, med jobb och tidigt uppvaknande (Dan driver toppstugan i Kittelfjäll) står han inkopplad på el på Camp Kittelfjäll, campingen i byn vilket gör att han har tillgång till både servicehus, el och sophantering. En smidig lösning under högsäsong då tempot är högt och arbetsdagarna långa. 

Till sommaren hoppas Dan kunna lämna Västerbotten för att ge sig ut på vägarna och marknadsföra Xpeditiontrucks. Kanske drar han söderut, inte minst för att upptäcka hur bilen fungerar vid riktigt höga temperaturer. Då hjälper knappast värmepannorna, men givetvis har lastbilen också en luftvärmepump från Dometic som både kan kyla och värma bodelen.

Dessutom finns solceller på taket, 480 watt närmare bestämt som hjälper till att ladda batterierna under fricampingnätter bortom elnätet. 

Vi tar plats i förarhytten och glider ut från campingen. Trots att det snöat drygt en halvmeter under de senaste dagarna märks inte snödjupet alls bakom ratten. Scanian tycks inte ens notera motståndet och de 410 hästkrafterna får motorn att brumma lågmält. Men så är lastbilen också byggd för att förflytta betydligt fler kilon än det ynkliga skåpet som bara väger ett par ton.

Med en tjänstevikt på 13,7 ton och en förbrukning på 2,2 liter per mil är Dan nöjd med bränsleekonomin. När motorn är inkörd och den arktiska kylan avtar hoppas han att törsten ska sjunka till under två liter milen. 

– De flesta husbilar (3,5 ton) drar omkring en liter diesel per mil och när man tänker på att Scanian väger drygt fyra gånger (totalvikt) så mycket som en sådan känns förbrukningen rätt rimlig, menar Dan. 

Sittkomforten i hytten är något helt annat än i en klassisk husbil. Med luftfjädrade stolar, en rejäl säng bakom sätena – man kan faktiskt ta paus och sova när som helst – och en imponerande sikt är lastbilen rena rama drömmen att köra.

Dan saknar C-kort, men får ändå köra lastbilen med vanlig B-behörighet (gäller de som tog körkort före 1 juli 1996), eftersom Scanian är registrerad som personbil klass II. Galet kan tyckas, men helt lagligt.

De gropiga vägarna i fjällvärlden som i princip kan få vilken husbilsägare som helst att svära över tjälskador och ett undermåligt vägunderhåll märks inte. Istället kan vi lågmält diskutera drömmar, längta till avlägsna destinationer och se fram emot offgrid-nätter i öknen. Med en sådan här husbil behöver ni aldrig fundera över vad som är möjligt. Har ni bara pengar nog för att köpa den, och tanka när det behövs ligger hela världen öppen oavsett för vad ni vill hitta på.

Jag vet åtminstone vad jag skulle göra med en egen lastbil. Utan att blinka skulle jag lämna Norden och rulla österut mot Kina genom de gamla ”stan-länderna”.