Klassiker: Polar Attaché

Publicerad: 2016-09-17   Uppdaterad: 2023-04-18

Polarfabriken i Dorotea byggde husvagnsmodeller med namnet Attaché mellan 1972 och 1974. Sammanlagt producerades 3 404 exemplar. Den första Attachén som byggdes hade en karosslängd på 470 centimeter. Året därpå fick även den 410 centimeter långa modellen tillägget Attaché (under namnet 420), liksom den större 530-modellen (525 centimeter). Vagnarna kostade mellan 12 600 kronor, vilket räckte till...

Polarfabriken i Dorotea byggde husvagnsmodeller med namnet Attaché mellan 1972 och 1974. Sammanlagt producerades 3 404 exemplar.

Den första Attachén som byggdes hade en karosslängd på 470 centimeter. Året därpå fick även den 410 centimeter långa modellen tillägget Attaché (under namnet 420), liksom den större 530-modellen (525 centimeter). Vagnarna kostade mellan 12 600 kronor, vilket räckte till en Attaché 420 år1973, och 19 000 kronor som man begärde för en Attaché 530 PB år 1974. En titt i prislistorna från dessa år visar att en Cabby Grand DL 532 kostade 21 850 kronor, en Kabe Smaragd från samma år kostade 21 150 kronor.

Själva namnet Attaché föregicks av namnen Diplomat och Ambassadör som Polar redan lanserat. Vid den här tiden var dessa namn populära. Tyska biljätten Opel begåvade några av sina modeller med namn som Kapitän, Admiral och Diplomat. Amerikanska Rambler och Nash hade modeller som hette Ambassador, och det fanns husvagnar med liknande namn, till exempel Solifer Consul och Solifer President. Engelska husvagnsfabrikanten ACE hade också en modell med namnet Ambassador.

Polar Attaché hade finesser som kylskåp, helautomatisk påskjutsbroms och vattenburen centralvärme samt lagenliga bak-, broms- och blinkljus! Vagnarna hade totalvikter mellan 960 och 1 200 kilo. Lastförmågan låg mellan 190 och 210 kilo.

Den som var med i början av 70-talet minns att det var lite si och så med lagenlig trafikbelysning. Det var nämligen så att de svenska nationella bestämmelserna inte alltid stämde med andra länders, och detta var om inte ett problem så i alla fall ett känt faktum bland husvagnsfolk i allmänhet och branschens producenter i synnerhet. Därför hade Polar denna beskrivning (lagenliga bak-, broms- och blinkljus) i sin broschyr från 1972.

Klassiker: Polar Attaché
Klassiker: Polar Attaché
Ur broschyr från 1973.

Örjan Gradin var med och utvecklade Attachémodellerna. Han var då anställd som säljare men bolaget var inte större än att alla var inblandade, mer eller mindre. Han var chef för företaget under åren 1996 – 2001. Arne Mortensson ritade vagnen som togs fram i tre versioner innan den slutliga specifikationslistan spikades.
– Det nya med Attaché var att vi fick en vagn med rakare linjer, borta var den välvda fronten och taket. I stället fick vagnarna en renare och modernare profil som står sig än i dag, säger Örjan och fortsätter: Genom enklare produktionsmetoder och kortare byggtid kunde vi påverka kundpriset.
Vi erbjöd en vagn som svarade upp mot köparnas basbehov för att få en fungerande och bekväm semester. Det gjorde den så bra att den blev en verklig succé.

– Namnet Attaché försvann i och med 1975 års modeller därför att vi ville vara rakare och mer precisa i vår marknadsföring, berättar Örjan Gradin. Vi ville ha en ärlig modellbeteckning. Siffrorna som berättar om karosslängden skulle tydligare komma fram, och själva namnet Polar skulle dominera. Att bygga varumärke kallas det visst, avslutar Örjan Gradin

Polar Attaché är märkets hittills största framgång och tillverkningstakten ökades under mitten av 70-talet till cirka 5000 vagnar per år. Då införde man också den så kallade sandwichtekniken, ett sätt att bygga husvagnar som dominerar än i dag. Man limmar ihop inner- och ytterskiktet i golv, väggar och tak med frigolitisolering mellan.

Klassiker: Polar Attaché
Per Lundin på trappan av sin Polar Attaché.

En av närmare 3 500 Attachévagnar som byggts ägs av Per Lundin som tagit väl hand om sin vagn och inte bara restaurerat den, han har också förnyat den. Till att börja med har han satt på en ny plastfilm i dekorbandet på vagnens midja, lystern i färgen är nästan bättre än när den var ny. Han har också satt på nya navkapslar, men vagnen har fortfarande sin ursprungliga planlösning och sina originalfönster, bara ett av dem är öppningsbart.

Klassiker: Polar Attaché
Interiör med original dynklädsel.

Vagnen har samma skåp, soffor och lådor som när den byggdes för snart 40 år sedan.
– Vi har bytt ut lamporna och ersatt dem med modernare belysningsarmatur berättar Per, men vagnens interiör är i övrigt orörd. Vi har satt på ny plastfilm även på skåpluckorna och vi har satt kakelmosaik på köksväggen. Dynorna har fått ny klädsel men vi har inte byggt om något, allt fungerar så bra att vi inte ser någon anledning att riva och bygga nytt.

Det är väl ett bevis så gott som något att Polar Attaché var och är en bra vagn där allt väsentligt finns och fungerar bra, fortfarande. Man kan också se Attaché som en vagn som byggdes och användes i en tid då man byggde och efterfrågade modeller som passade för ”alla”. I dag bygger man betydligt fler modeller och framförallt mer nischbetonat, för familjer med barn, för det äldre paret, för långliggaren, för resenären och så vidare. Polar Attaché passade för många, bevisligen.

Rulla till toppen