Himmelrike för tekniknördar – och oss andra

Publicerad: 2010-11-30   Uppdaterad: 2023-04-18

Tänk att få trycka på knappar, vrida på rattar, dra i spakar, gräva, lasta, lossa och tävla med trampbil. Roligare än så här kan det knappast bli! 1959 byggdes Schweiz transportmuseum eller Verkehrshaus, som det kallas i vardagslag. Platsen var Luzern och det hela har idag utvecklats till ett av Europas ledande tekniska museer. Verkehrshaus...

Tänk att få trycka på knappar, vrida på rattar, dra i spakar, gräva, lasta, lossa och tävla med trampbil. Roligare än så här kan det knappast bli!

1959 byggdes Schweiz transportmuseum eller Verkehrshaus, som det kallas i vardagslag. Platsen var Luzern och det hela har idag utvecklats till ett av Europas ledande tekniska museer. Verkehrshaus ligger mycket fint placerat i en vacker parkmiljö och i direkt anslutning till den strandväg som sträcker sig runt Vierwaldstättersjön. Vi parkerar på den stora parkering som betjänar såväl besökarna till Verkehrshaus som det intilliggande strandbadet Lido. Parkeringen är stor och sväljer alla typer av campingfordon. Avgiften är cirka 40 SEK för ett dygn – men övernattning är förbjuden. För den som också vill besöka stadens centrum finns fyra alternativ från platsen: Ångbåt, buss, spårvagn eller till fots.

Egentligen är det fel att kalla den gigantiska anläggningen för ett museum, för i sanning är det mera något av en teknisk happening som erbjuds oss besökare än den företeelse som vi i vardagslag kallar museum – mera inriktat på ett passivt iakttagande. Här får vi nämligen i högsta grad trycka på knappar, dra i spakar och aktivt ta del av det som visas. Besökarnas åldrar är också ytterst varierande, från små barn till dem som nått ålderns krona och kan se på mycket av det som visas med ett igenkännande leende. Men ingen åldersgrupp behöver känna sig styvmoderligt behandlad – här finns aktiviteter anpassade för alla. Nu ska också sägas att många av de allra yngsta besökarna kommit med sina föräldrar enbart för att se på film i anläggningens IMAX – avdelning, där en aktuell barnfilm visas på en gigantisk duk i 3D – format.

Sommaren 2009 är det Ice age 3 som är huvudnumret på programmet. Själva väljer vi dock att avstå från biobesöket då vi hellre vill utnyttja eftermiddagen till att ta en titt på anläggningens övriga attraktioner. Vi löser inträdet, 27 CHF (drygt 200 SEK, med film är priset 37 CHF) och kommer ut på den väldiga innegård kring vilken anläggningen är fördelad. Väl här förstår vi dock omgående att det också finns massor av barn på plats som ratat filmen för att i stället ”arbeta” på anläggningens ”vägbygge”. Utrustade med skyddsvästar och hjälm får barnen gräva, köra traktorer, lasta och på olika sätt hantera minigatstenar som vore de anställda på Vägverket. De går in i verksamheten med liv och lust – även om pappa eller mamma då och då rycker in med en hjälpande hand. För de lite större barnen finns en tävlingsbana för trampbilar, med tävlingsledare och Le Mans-start.

Himmelrike för tekniknördar – och oss andra
Utanför hallen som visar historiken kring transporter i luften finns ett par flygplan i fullstorlek som drar till sig besökarnas intresse.

Anläggningen är uppdelad i ett flertal underavdelningar, av vilka
flygtransport, rälstransport, vägtransport, linbanetransport,
fartygstransport, rymdtransport och media är de allra mest framträdande.
Vi  börjar vår rundvandring med ett besök i den stora hall som speglar
utvecklingen inom flyg- och rymdtekniken. Möjligen lockade av de
flygplan, i fullstorlek, som finns på plats utanför ingången till
hallarna. Väl där inne möter ett stort antal flygplan som speglar
flygutvecklingen, från bröderna Montgolfiers tidiga
ballonguppstigningar, via Lilienthals glidflygplan och Whiteheads första
motorflygningar till dagens moderna flygplan. Men den allra skojigaste
delen är nog ändå den där vi besökare själva tar del av denna
utveckling. Som att ligga på magen i ett av de allra tidigaste
motorflygplanen och med hjälp av dess enkla reglage hålla planet i
luften med hjälp av en monitor som visar på ett omgivande landskap och
registrerar alla de rörelser som jag som pilot initierar. Behöver jag
nämna att jag aldrig kom så långt att planet lyfte? Fast i det fiktiva
flygledartornet lyckades jag hålla koll på ett stort antal flygplan i
luften utan att den hände några större incidenter. Den som vill kan
också få prova på att flyga ett jaktflygplan i en riktig flygsimulator.
Fast dit var det kö!

På samma sätt som vad gäller flyget
presenteras såväl den historiska som moderna rymdfarten. I stort sett
allt av det som finns på plats är original, från den dräkt som hunden
Laika bar under sin berömda rymdfärd till utrustning för nutida
rymdfärder. Och, även här är det fritt fram för oss besökare att trycka
på knappar, vrida på rattar och försöka lösa uppkomna problem under
fiktiva rymdfärder. Vi blir otroligt imponerade!

Samtidigt som vi inser att en eftermiddag inte alls räcker för att få
en bra överblick över allt som finns på plats och de möjligheter
anläggningen erbjuder. Varje timma finns också möjlighet att följa med
på en färd ut i rymden via planetariet på plats. Missa inte det! Men var
på plats i tid. De börjar på minuten – och låser dörrarna under hela
föreställningen. I anslutning till denna föreställning finns också en
mycket sevärd utställning av och omkring meteoriter.

Hallen som
speglar bilismens utveckling genom historien är utvändigt klädd med
hundratals schweiziska vägskyltar – i original. Ytterst imponerande i
sin magnifika framtoning är också bilutställningen, som huvudsakligen
består av en gigantisk vägg utformad som en lagerhylla med 42
avdelningar. I varje avdelning finns en bil (eller några motorcyklar)
från olika verksamhetsområden och historiska eror. Via en dator kan vi
besökare sedan beordra en lyftanordning att hämta ner det fordon vi är
speciellt intresserade av och ställa detta på en väl upplyst scen där vi
sedan kan ta oss en närmare titt på skapelsen.

Imponerande är ett alldeles för svagt ord i sammanhanget. En verkligt
bilintresserad besökare torde enkelt kunna fördriva en hel dag bara i
denna avdelning, för vid sidan av den tidigare nämnda ”lagerväggen” alla
former av bilteknik. På ett ställe kan vi besökare exempelvis sitta ner
och via ett datastyrt kontrollbord och en väldig ljudanläggning skapa
en högst personlig framtoning på den musik vi vill ska fylla bilen under
färden och på ett annat får vi ta del av säkerhetsutrustningen i en
modern rallybil. På plats finns även tusentals modellbilar, från
världens alla ledande tillverkare av denna typ av leksaker.

Den
rälsbundna avdelningen är den ytmässigt klart största på hela
anläggningen, vilket kanske egentligen inte är så svårt att förstå.
Medan exempelvis flygplan kan monteras i luftrummet över varandra, så
möter det betydligt större problem att göra detta med lok och vagnar i
originalutförande. Och de gör sig nog också allra bäst på marken.
Utställningen uppvisar huvudsakligen vagnar och lok med ett rejält antal
år på nacken. Inga som helst problem för en verklig tågnörd att
fördriva en dag eller två bland de utställda objekten. Möjligheter
erbjuds till studier såväl ut- som invändigt – liksom att via oljegropar
ta sig en titt på de tekniska vidundren från ett grodperspektiv. Klart
imponerande! Möjligen kan man anmärka på att dagens moderna tåg lyser en
aning med sin frånvaro – i alla fall i fullskaleversioner!

Avdelningen
för fartyg och fartygstransporter bjuder också på en rad attraktioner.
Som exempelvis att stå på kommandobryggan och ge instruktioner till
motormännen nere i fartygets inre och verkligen känna hur varvtalet
förändras i takt med mina order – genom de förändrade vibrationerna i
golvet. Snacka om verklighetstroget. Eller att stå framför en batysfär
som avverkat djup på tiotusentals meter och en ensamseglares hemmabyggda
farkost för en färd över Atlanten och undra över hur i herrans namn man
bara kan komma på idéer som dessa.

Vår avslutande timma på
Verkehrshaus tillbringar vi i den fiktiva mediafabrik som finns på
plats, och som låter oss ta del av dagens moderna medievärld genom elva
olika infallsvinklar – där det utan tvekan är radio- och TV-studion som
tilldrar sig det allra största intresset. Att agera som programledare i
radio, och lyda producentens order i hörlurarna. Att hänga med i den
text som telepromptern matar fram framför dig som nyhetsuppläsare i en
TV-studio visar sig betydligt svårare än de allra flesta tror.

Själva kan vi tyvärr inte prova på det hela, då all praktisk
verksamhet på denna avdelning sker på tyska eller franska. I alla andra
avdelningar är engelska ett gångbart språk. Nöjda, men fullkomligt
utpumpade av upplevelser och intryck, återvänder vi till husbilen. I
morgon väntar nya upplevelser, men just nu känner vi bara för en snabb
incheckning på bredvidliggande Camping Lido, en ordentlig middag och en
lämplig dryck därtill.

                Staffan Knutsson

Rulla till toppen