Det var nog 1981 eller -82. Hade en arbetskamrat som också köpt en vagn, en liten Cavalier tror jag.

Efter varje helg fick jag höra eder och svordomar om det här med att backa, det var ett elände.

Vi stod på säsong på en campingplats.
Jag satt i förtältet när jag såg kamratens Volvo rulla in på campingen med vagn och allt.
Jag gick dit och hälsade välkommen och vi började prata. Nu kom det nya haranger om backningen, och jag sneglade ner mot draget på hans vagn.

Jag frågade:
-Hur gör du när du ska backa?
- I med backen och gasa på som attan vet du.

- Så du kliver aldrig ur bilen innan du backar? fortsatte jag.
-Nix.

-Okej, tilla här. sa jag. -Om du går ur och sedan trycker ner den här lilla spaken och ser till att den sitter kvar bakom den vinklade plåten där så går det nog bättre nästa gång.

Jo, det skulle han komma ihåg.

Sedan gick det tror jag 2 veckor och en måndag kom han med en princesstårta, kramade mej och tackade för tipset.

Ni förstår vad problemet var? Backspärren som var manuell på hans vagn.

Sensmoral: om ingen berättar för dej vad som är knas får du aldrig veta hur du gör rätt.