Att bo på taket – idén kom från DDR!

Varje år arrangeras det Dachzelt-festivaler med hundratals deltagare i Tyskland. Här blandar man gammalt och nytt, med tält monterade på allt från gamla avgasrykande öststatsbilar till Ferrari.

Men förebilden och i centrum på festivalerna är den gamla östtyska ”folkbilen” Trabant med taktält. Två vuxna fick plats där uppe och det var till och med ståhöjd i mitten. Det var inte mycket till privatliv och varje rörelse fick bilen att gunga, men för dåtidens östtyskar var det ett drömfordon.

DDR, den östtyska staten, styrde medborgarna med järnhand och förväntade sig att de skulle lyda. De som gjort sig förtjänta av semester kunde tillbringa någon vecka i stugor som ägdes av
Gewerkschaftbund, de officiella fackföreningarna.

Inte alla lydde. Några kvinnor trotsade statens kontroll och syn på moral och badade nakna på sandstränderna vid Östersjön. De jagades av polis och militär och fick snabbt efterföljare. Allt fler började också campa ute i naturen, något som regimen stämplade som ”kapitalistiskt dekadent”.

Camping blev allt mer populärt och växte till en folkrörelse. Och regimen insåg att det var bättre att behålla kontrollen genom att öppna några billiga campingplatser. Snart startade också tillverkningen av låga släpvagnar som med enkla handgrepp kunde vecklas ut till tält.

1957 kom en campingmodell av Wartburg, den lite större och bättre utrustade östtyska bilen, som hade ett delvis glasat tak och bäddbar inredning. Där ingick också ett hopfällbart bord, fyra stolar och kokkärl. Men modellen blev en ouppnåelig dröm för de flesta östtyskar och tillverkades bara i något tusental exemplar.

Året efter kom en driftig man tillbaka till DDR. Gerhard Müller hade hoppat av till väst som 18-åring, men 1958 kom han tillbaka igen efter föräldrarnas vädjanden.

Han var utbildad mekaniker och hade i Frankrike sett en prototyp som han bara inte kunde glömma, en enkel taktältskonstruktion. Det första taktältet skapades faktiskt redan på 1930-talet och några byggdes senare i Italien, men det var Gerhard Müller som vidareutvecklade idén. Han skissade på en egen lösning och fick den godkänd av staten.

1976 satte han igång med produktion av Dachzelt, anpassat för Trabant, som vilade på ett slags fötter på biltaket och som hade en stege monterat på dragkroken. Hans sambo Inge sydde tälten och några grannar hjälpte till med montering.

Att skaffa fram material i Östtyskland var inte lätt. Det som inte gick att köpa ordnade Müller fram genom att vädja, tigga eller byta mot andra varor. Kunder hjälpte också till att skaffa bytesvaror genom att skänka livsmedel, alkohol, praliner och konsthantverk. 

Listan på intressenter växte och snart var väntetiden uppe i två år. Det kom allt fler samtal från högt uppsatta personer som ville gå före i kön.

Då hade camping blivit inne i Östtyskland – 1988 fanns det omkring 500 campingplatser som enligt officiella siffror hade två miljoner besökare. Det byggdes också minst åtta olika varianter av husvagnar som Qek, Bastei och Weferlinger.

I praktiken kollapsade Östtyskland året efter. Muren revs, regimen föll, befolkningen ville ha levnadsförhållanden som i väst och östtyska produkter var hopplöst ute.

Gerhard Müller satt med material och ett lager som inte gick att sälja, hans hyreskontrakt sades upp, hans skulder växte och hans vänner lämnade honom. Han dog ensam och utfattig i en bilkö vid en polsk gränsstation i oktober 1999 när han var på väg för att köpa billiga cigaretter.

Då hade många av de klassiska östtyska produkterna, som bilen Trabant, blivit kultförklarade, men det skulle dröja tills hans uppfinning hade nått samma status.

Av de omkring 3 000 taktält som Müller producerade och sålde finns många kvar idag. Och de har fått många efterföljare. Numera säljs taktält av flera olika fabrikat på den svenska marknaden som exempelvis Gentle Tent, en uppblåsbar ”tvårummare”. 

Det är långt ifrån Müllers toppiga tält på Trabanten men en vidareutveckling av hans nästan 50 år gamla klassiker. Och dagens taktält är förmodligen betydligt enklare att producera när man slipper tigga och tjata sig till material eller ducka för män med makt.

TRABANT PÅ 90 SEKUNDER

• Trabant var ett östtyskt bilmärke som tillverkades under perioden 1957–1991. Totalt gjordes det 3 051 385 exemplar.

• Varumärket ingick i VEB Sachsenring Automobilverk och hade sitt säte i Zwickau som är den fjärde största staden i distriktet Sachsen.

• Namnet Trabant kom till via en undersökning och betyder reskamrat eller medföljare.

• Detta bilmärke var Östtysklands motsvarighet till Västtysklands Volkswagen, det vill säga en folkbil.

• På grund av råvarubrist i forna DDR byggdes karossen av hårdplast (duroplast).

• P50 hette den första versionen som bara byggdes i 50 exemplar. Den visades första gången på Leipzigmässan. 

• I början av 1960-talet kom modellen 601. Den hade en karossdesign som kom att se likadan ut under resterande DDR-tid.

• 601-modellen var liten och blev snabbt omodern. Den var framhjulsdriven och hade en tvåcylindrig tvåtaktsmotor.

• Trabant gjorde sig inte känd som något kraftpaket. De sista modellerna hade en cylindervolym på 0,6 liter och gav 26 hästkrafter.

• Väntetiden för att få köpa en Trabant kunde vara upp till 15 år, om man inte hade en hög position i samhället. 

• 1988 kom modellen 1.1 som var en något vidareutvecklad version med ny inredning samt motor/växellåda från en äldre serie av VW Polo.

• När muren föll (9 november 1989) blev Trabantens framtid ifrågasatt och 1991 tillverkades det sista exemplaret.

• Trabant har kultstatus sedan många år tillbaka. DDR-bilen är däremot inte populär i alla läger eftersom den saknar avgasrening och anses som en miljöbov.

Källa: Wikipedia