Isen känns stum och grov när vi knackar med is-piken på Lilla Älgsjön en solig dag i Kolmårdsskogarna. Perfekt, då är kusten klar för att genomföra dagens stolleprov. Just för stunden ligger den här sjön helt öde; förutom lite fågelkvitter hörs endast ett oregelbundet knakande och sjungande från isen.
Snart bryts dock stillheten av ett ursinnigt rytande. Det betyder att en 3,5-kubiksmotor, som drivs på nitroinblandad metanol, har väckts upp ur sin dvala.
Oväsendet skvallrar om att det knappast är ”söndagsåka” som står på schemat den här dagen. Sådana signaler sänder inte heller de fyra vinterdäcken, vars dubbar för tankarna till legendariske Per-Olof ”Posa” Serenius och hans isracinghoj.
När motorn har nått arbetstemperatur är det så dags för avfärd. Gasen trycks i botten och kraften från motorn sätter brutal fart på drivlinan. De bakre stötdämparna trycks då bryskt ihop och dubbdäcken svarvar djupa fåror i istäcket.
Det leder obönhörligen till att framhjulen nästan lättar från underlaget och att fronten slås sönder av dubbarna, på grund av att rotationskraften får däcken att expandera till dubbla volymen.
När farkosten ögonblicket senare når maxfart – och far fram över isen likt en dopad Formel 1-bil så att det ekar i skogen – kan vi konstatera en sak: Det kan knappast ha varit komfort som har varit ledordet under konstruktionsprocessen.
Vilka har då varit drivkrafterna under detta projekt, kanske vän av ordning frågar sig? Att bejaka halvgalna idéer är det korta och ärliga svaret. Undertecknads intresse för radiostyrda bilar i kombination med chefredaktörens kreativa ådra, mynnade ut i en fundering.
Kan man konstruera en husbilskaross till en bränsledriven radiostyrd bil – och på så vis skapa världens snabbaste husbil räknat i skalenlig hastighet? En bekant som driver eget företag inom 3D-printing fick i uppdrag att rita och printa ut karossen samt två specialanpassade karossfästen och en liten trädgårdsgrupp. Sedan var det bara att skifta till vinterhjul och sätta av mot närmaste frusna sjö.
Provkörningen visade att idén bar frukt. Karossen klarade elddopet (förutom den demolerade fronten), husbilen gick som ett skållat troll och upphovsmännen garvade läppen av sig under vansinnesfärden. Kika gärna på de tekniska specifikationerna här intill för att få en hint om framför allt fartresurserna.
Eller slå ett getöga på actionbilderna för den delen. Vi vågar nog påstå att vi har byggt och provkört världens snabbaste husbil – och vi hade otroligt kul på vägen. Nu hoppas vi att åtminstone en liten del av den glädjen smittar av sig till er läsare. I så fall har vi uppnått målet med projektet.
EN JÄMFÖRELSE MED UTMANAREN
Google anger att världens snabbaste husbil torde vara SpaceCamper. Det är en Volkswagen T5 som de tyska tuningfirmorna RW-Fahrzeugbau och Berliner Bus-Tuningschmiede har utrustat med Porsches motor, växellåda och fjädringsdetaljer. Denna uppskrämda husbil har en topphastighet på 270,9 km/h. Om vi betänker att vår modell är 1/8 så stor som förebilden, skulle den uppskattade topphastigheten på is om 50 km/h (med dubbdäck och tung husbilskaross) motsvara 400 km/h.
Fotnot: Vi har förstås gjort denna artikel med glimten i ögat, och vi har endast gjort teoretiska resonemang och uppskattningar av topphastigheten. I praktiken finns det mängder med faktorer som påverkar hastigheten i form av exempelvis friktion och – framför allt – luftmotstånd.
FORDONET
CHASSI: Kyosho Inferno MP10 TKI2 –med 3D-printad husbilskaross i ASA-plast
SKALA: 1:8
MANÖVRERING: Radiostyrd
UTVÄNDIGT MÅTT (L/B/H): 75/32/40 cm
VIKT KÖRKLAR BIL: Cirka 5,5 kg
MOTORTYP: 3,49 kubik ”O.S. SPEED B21 Adam Drake 2 Off-Road”
EFFEKT: 2,61 hk vid 34 000 rpm. Det betyder cirka 2,1 kg/hk vilket kan jämföras med motsvarande siffror för Tesla Model S som är 2,12 kg/hk
SKALENLIG TOPPHASTIGHET: Cirka 400 km/h
BÄLTADE PLATSER: Skulle inte tro det
