RETROSPECIAL: Snöskotermuseum – bästa julklappen

Visst är det Dan Öbergs hjälm, Sveriges första snöskoterproffs och legendarisk i sin genre. Dock ser den ganska liten ut.

– Visst, men den går på min skalle utan problem. Jämfört med dagens hjälmar är det minimalt med stoppning och inte så tjockt skal, säger Christer Karlsson som visar upp Eliza Snöskotermuseum tillsammans med sonen Sven.

De 500 kvadratmetrarna är välfyllt utan att verka belamrat och det finns snöskotrar, mopeder och motorcyklar att kika på. Allt började med en julklapp från barnen.

– Jag såg en Ski-Doo på en stolpe utanför Umnäs skotermuseum och den ville jag köpa. Tyvärr var den inte till salu, säger Christer.

I smyg gick barnen samman och lyckades köpa en nästan likadan skoter som stod inne på museet, en Ski-Doo från 1964 som var licenstillverkad i Österrike av Lohner-Werke, precis som den hans morbror hade en gång i tiden. Gissa om Christer blev överraskad.

– Rackarns trevligt, men de visste inte vad de satte i gång. Ja, inte jag heller för den delen, nämner Christer.

Snart nåddes Christer av ryktet att hela museet i Umnäs var till salu och inom ett år hade han köpt alltihop. De omkring 60 skotrarna ställdes in i ett förråd i Holmsund som han hyrde av Leif Danielsson, som också samlade på skotrar.

– Hur det nu var köpte jag även hans samling på ytterligare 30 skotrar.

Men drömskotern saknades, en tvåsitsig Ski-Doo Elit. Christer pratade med Mattias Lundström som genom sina många kontakter hittade ett exemplar i USA.

– Den fanns hos en samlare och jag råkade köpa hela hans samling också. Den kom i två stora containrar och var betydligt smidigare att få hem än den i Umnäs.

I november 2019 öppnade han museet Eliza Skoterpark i Umeå. Sedan har det bara rullat på och samlingen har inte varit statisk, snarare tvärtom.

– Den ändras lite efter hand och fokus har flyttats mer till Sverige och tävlingsskotrar. Ja, och sådant som jag själv tycker är roligt.

Tvåhjulingar är ett exempel på det och Micke Jansson som jobbar på museet är duktig på alla slags gamla fordon, fast motorcyklar från Husqvarna i synnerhet. En del skotrar såldes därför och ”qvarnor” köptes in.

– Gränsen satte jag till hojar före 1970 och det har fungerat ganska bra, menar Christer.

I dagsläget finns ett 30-tal, både fyrtaktare och tvåtaktare, samt landets kanske största samling av Lindström, tävlingsmaskinerna från Limhamn som baserades på just Husqvarna. Leif Danielsson, som tidigare sålde sin skotersamling till Christer, sålde även sin Puchsamling (den som han några år tidigare köpte från Puchverkstan). Detta torde göra den till den mest kända mopedsamlingen i Sverige, med cirka 35 enheter i utomordentligt fint skick.

– Zündapp är mitt märke och då hade jag redan samlat på mig omkring ett dussin från 1961–1976. De två samlingarna bildar en bra kombination. 

I alla typer av samlingar brukar det finnas något som avviker och i hans mopedkollektion är det en Monark.

– Den fick snart sällskap av några andra och nu är de halvdussinet, avslöjar Christer.

Tillbaka till skotrarna och Ski-Doo.

– Det har alltid varit mitt märke, men importören sade upp oss och en del andra återförsäljare på ett ganska oproffsigt sätt tycker jag, och nu kör jag Polaris i stället. Det blir mer av det märket på museet framöver och nyligen råkade jag köpa en samling Yamaha-snöskotrar, plus några tunga motorcyklar från förr. En 1 000-kubiks Husqvarna skulle sitta fint, men jag har inte hittat någon ännu.

Det finns väldigt mycket att se på museet. Vad får besökarna inte missa?

– Ski-Doo:s isracingmaskin. En dubbelbandare från 1980-talet som bara finns i ett exemplar. Den är kanske det allra häftigaste som tillverkats. Rusch är också värda att titta på liksom gröna Ockelbo­skotrar, tillverkade i Rättvik. Lindströmmotorcyklarna och Puch såklart. Sist men inte minst bullarna som min dotter Helena Sveed bakar när hon inte fixar med allt annat. Utan henne och hennes man skulle det inte gå att driva museet, avslutar Christer.