Sista resan för husvagnen

Personbilen och husvagnen må hänga ihop, men dragkroken har hittills utgjort en tydlig gräns när det gäller lagar och regler. Och kostnader, inte minst för skrotning.

Men nu försvinner måhända en utgift för Sveriges husvagnsägare. I en utredning från Finansdepartementet föreslås att skatten på nästan alla husvagnar tas bort från och med nästa år. Det skulle innebära en skattelättnad på mellan 360 och 569 kronor om året för vagnar på upp till 3 ton. Tidigare har det bara varit personbilar som har varit äldre än 30 år som varit skattebefriade eftersom de räknats som veteraner.

Blir förslaget verklighet försvinner ett av skälen till att så många husvagnar ställs av när de inte är i trafik. Antalet avställda har ökat från år till år: från 96 459 (2015) till 116 344 (2024), enligt statistik från Trafikanalys. Skatten kan vara ett av skälen till ökningen.

För en avställd vagn har ägaren sluppit betala skatt och försäkring, men då har också tröskeln för att använda fordonet på nytt blivit högre. 

Den kan ställas på igen men får inte som obesiktigad dras till skroten. Färden får bara gå kortaste väg till bilbesiktningen. Och att låta hämta vagnen med bärgare är inte billigt. Därför har många valt att bara låta vagnen stå år efter år och använda den som gäststuga eller förråd.

Här finns en tydlig skillnad mellan bilar och husvagnar. Att skrota en husvagn kan kosta upp till några tusenlappar, men att göra detsamma med en bil kan vara gratis eller rent av ge ägaren några slantar i plånboken.

Det beror på att det för personbilar och husbilar under 3,5 ton finns ett så kallat producentansvar, som innebär att du som privatperson kan lämna in en bil till en auktoriserad bilskrotare där den som tillverkat bilen eller importerat den till Sverige står för notan.

Något liknande finns inte för husvagnar. Där är det du som ägare som ansvarar för att vagnen tas om hand på ett riktigt sätt när den tjänat ut. Det kan vara en förklaring till att ett antal ”gamlingar” har dumpats ute i naturen. Gotland är en av flera kommuner där de hittade rester av övergivna husvagnar. Miljöinspektör Martin Beijer undersökte spillrorna i skogen vid Visborg. Att överge en husvagn ute i naturen innebär ett miljöbrott men det kan vara svårt att hitta ägarna.

– Numren för identifiering var bortfilade och där vi kunde identifiera möjliga gärningspersoner är det en separat process som åklagare utreder. Bevisbördan på myndigheter är hög och i många fall bedöms det inte vara rimligt att utreda brott då sannolikheten för fällande dom är låg, säger Martin Beijer.

Han tror att någon vill slippa kostnaderna att bli av med sin gamla vagn. Att det blivit dyrt att göra sig av med husvagnen beror på att mycket av materialet i fordonet inte är gångbart att återvinna utan måste deponeras på en soptipp.

– Vi går mot ett mer cirkulärt samhälle där allt som kan återvinnas ska återvinnas, så deponi kostar mer och mer för varje år, säger Martin Beijer.

Förra året fick de in anmälningar om sex dumpade husvagnar på region Gotland. I år hade det fram till sommaren bara varit ett enda fall. Eftersom de inte fått tag i någon ägare är det kommunen som får ta kostnaderna för skrotningen och att städa platsen. Frustrerande, tycker Martin Beijer.

Husvagn & Camping har talat med miljöinspektörer i flera andra kommuner där de har hittat övergivna vagnar. De har sett exempel på campingfordon som varit skrivna på målvakter och tror liksom Martin Beijer att någon form av skrotningspremie skulle kunna vara ett sätt att hantera problemet.

Att det blivit alltmer kostsamt att ta hand om skrotade husvagnar märker de på Västra Götalands Husvagnsskrot i Sjövik utanför Alingsås. Där har Christian Åkeson i tio år tagit in gamla vagnar för att plocka ner dem och ta vara på delar. 

Ute på gården står några hundra exemplar, några märkta med siffror. De är demonterade och ska till återvinningen för att plockas ner till småbitar och källsorteras.

Men nu är det stopp, de tar inte emot fler vagnar.

– Det är alldeles för dyrt, säger Christian Åkeson. Vi går över till att enbart sälja och montera nya delar till husvagnar och husbilar. En del tillverkare har kanske fem olika modeller om året i sitt program, och för varje modell kan det finnas fem olika utrustningar. 

Då kan det bli 25 olika varianter av varje del i en skrotad vagn. Det tar tid att demontera och sortera, lagret blir alldeles för stort och kunderna kan ha svårt att veta exakt vilken del som behövs till det egna fordonet. 

Christian Åkesson fortsätter:

– Vi har plockat bort det vi kunnat återanvända, exempelvis dörrar, fönster, kylskåp och lyktor. Men sedan gör kraven på återvinning att allt material ska källsorteras. I en vägg ska plåten och innerväggen separeras från isoleringen. En aluminiumlist ska separeras från skruvarna eftersom det är olika metaller. Vi får helt enkelt lämna det till återvinningsstationer och det innebär höga avgifter.

Utan skrotningspremie finns det ingen ekonomi i det, och problemet växer för varje år. Fram till 2007 fanns en generell skrotningspremie för gamla bilar. Den återinfördes i fjol där den som skrotade en bil med förbränningsmotor, i stället köpa eller leasa en elbil, fick 10 000 kronor i bidrag. Det blev en flopp, bara 160 bilägare fick sina ansökningar beviljade, så i våras höjdes premien till 25 000 kronor.

Någon premie för att skrota husvagnar är inte aktuell, meddelar de på Klimat- och Näringslivsdepartementet. Däremot ser de inom EU över producentansvaret och det kan bli aktuellt att utöka det till fler fordonsslag än bilar – men det ligger inte i en nära framtid.