– Skall vi gå till Hagenbeck på förmiddagen eller i eftermiddag?
Så lät det ofta förr i hemmen i Hamburg. Ett söndagsbesök på Hagenbecks
Djurpark hörde till självklarheterna. Idag är utbudet av förströelser större
och djurpark ingalunda något unikt. Dock är Carl Hagenbecks institution
fortfarande en mycket trevlig familjeaktivitet och besökssiffran överstiger
årligen en miljon. För att vara djurpark är området egentligen inte så
stort, men desto mera utnyttjat. Vi traskar efter ett numrerat system i ett
virrvarr av vägar och med 100 år på nacken är själva parken lika sevärd som
djuren. Enorma träd och ”betongberg” präglar miljön. Vad var det då för idé
som Carl Hagenbeck fick patent på? Jo, han hade helt enkelt kommit på att
man skulle kunna skapa en djurpark helt utan stängsel. Som fiskhandlare hade
han tagit hand om sjölejon som han visade upp mot betalning. Snart lärde han
sig att belöning och dressyr var bättre än trånga mörka burar.
Hagenbecks Djurpark skadades svårt av bomber under andra världskriget och
var stängd en tid. Man påbörjade emellertid återuppbyggnaden direkt efter
krigsslutet. Idag händer det nya saker hela tiden. Inför jubileet har ett
tropiskt akvarium byggts. Här skall besökarna få en inblick i livet under
ytan i de tropiska haven i en värld av grottor och klippor. I hela parken
ryms förresten 2.500 djur från 260 arter. Vi blir kvar lite extra länge hos
orangutangerna, som har massor av bus för sig.
Titt som tätt möter vi skuttande maror. Det är namnet på en sorts konstiga
djur som rör sig fritt i parken och ser ut som en korsning mellan hare och
rådjur. Hagenbecks Djurpark har gjort sig känd för att ha haft stora
framgångar med att få utrotningshotade djur att fortplanta sig. Sedan 1992
har den asiatiska elefanten exempelvis fått sex ungar. Parken är öppen hela
året men det är på sommaren det mesta händer.
Det finns en campingplats som heter Buchholz, som ligger i Stellingen, samma
stadsdel som Hagenbeck ligger i. Själva bor vi vår första natt på
Campingplatz Schnelsen-Nord som ligger lite längre norr ut i stan. Det är
ingen stor camping men mycket trivsam. Känns lite hemma också, eftersom IKEA
är närmsta granne. Vår andra dag i Hamburg har vi tänkt tillbringa i centrum,
så därför beger vi oss mot den beryktade nattparkeringen ”Paulmanns Garage”.
– Ni är den tolfte idag, säger en stor stadig tysk, när vi vevar ned rutan
efter att han viftat ivrigt mot oss.
För tredje gången försöker vi hitta en infart som vi hoppas skall leda oss
till Paulmanns. Tack vare den vänlige tysken får vi äntligen klart för oss
hur vi skall köra. Pullmans ligger så nära centrum man bara kan komma, men
problemet är ett gatuarbete som sommaren 2007 sannolikt är ett minne blott.
Så kommer vi äntligen på plats på denna Stellplatz, vars fördel egentligen
mest är att den ligger centralt och att man nog står ganska tryggt. Det
finns 75 platser och de är upptagna för det mesta, åtminstone på sommaren.
Vi står som packade sillar och jag tror inte det är så populärt att bryta
sig in i en larmad bil i det här gettot.
Nu har vi Hamburg inom räckhåll. Vi leder cyklarna rakt in i det välkända
Speicherstadt. Stellplatzen ligger på en ö. Hela det här området i Hamburg
är som ett såll med kanaler åt alla håll. Hamburg har 100-tals broar. Redan
på första bron stannar vi upp och insuper atmosfären av de röda
tegelstenslängorna med sina vackra dörrar. Speicherstadt är ett hamn- och
handelsområde som växte upp i slutet av 1800-talet. Bakom de måleriska
fasaderna lagrades förr kaffe, kakao, kryddor, gummi och tobak. Numera är
Speicherstadt känt för sin världshandel med kaffe och orientaliska mattor.
Många av de anrika lagerhusen rymmer idag kontor, restauranger, konsthallar
eller något annat publikt. Vi cyklar förbi både Kryddmuseet och Tullmuseet i
riktning mot något som lär vara Hamburgs hetaste turistmagnet idag. Strax
utmed Zollkanal vid Brooksbrücke hittar vi Miniatur Wunderland. Som
40-talist minns jag hur man som barn hade att ta ställning till Fleischmann
eller Märklin. Precis som man i tonåren fick välja Tommy eller Elvis. Jag
vet inte om det är Fleischmann eller Märklin som gäller i Miniatur
Wunderland, men jag vet att det är världens största anläggning av
miniatyrjärnvägar. Vi köar lite för att komma in men inser snabbt att det
var värt det. Detta är en helt otrolig anläggning med mer än 500 lok och
7.000 vagnar. Totalt finns här fem kilometer räls. Vi befinner oss än i
Amerika än i tyska alperna och vill man titta snabbt på Hamburg kan man göra
det här. Sedan december år 2000 har ett gäng entusiaster byggt upp sina
drömmars anläggning. Det senaste tillskottet, Skandinavien, blev färdigt
2005. Det lär vara 250.000 minifigurer och över en halv miljon lampor. Här
stannar vi ett par timmar. Det finns förstås en restaurang och en butik, och
jag kan föreställa mig att butiken är en guldgruva för dem som har
modelljärnväg som hobby.
Upplivade av vårt första besöksmål cyklar vi vidare över kanalbron och rakt
in i Gamla Stan. Längs gatorna Deichstrasse och Cremon insuper vi riktigt
tyska fasader i Hansaarkitektur. Vid hus nummer 19 och 21-23 sätter vi ner
foten för lite extra begrundande. I hus nummer 25 finns en restaurang, ”Zum
Brandamfang”, som en påminnelse om att stora branden 1842 troligen började
här.
I en stad som praktiskt taget blev totalförstörd efter andra världskriget är
kvarter som dessa guld värda. Inte så långt från nämnda gator ligger St.
Michaelikyrkan som vi ger ett besök. Här är prakten stor och änglar och guld
låter oss förstå att det är en äkta barockkyrka.
Efter kyrkbesöket vänder vi kursen ner mot Elbe igen och trampar längs kajen
mot Landungsbrücken. Vi stannar och beundrar segelfartyget Rickmer Rickmers
från 1896 och det gamla lastfartyget Cap San Diego. Båda är öppna att besöka
men vi nöjer oss med att se dem från utsidan. Vid Landungsbrücken står
turistbussarna i rader längs kajen och här vimlar det av folk. Det är
nämligen här som alla turistbåtarna för olika hamnturer ligger, och det är
en ansenlig flotta. Samtidigt som de dubbeldäckade röda bussarna också har
hållplats vid Landungsbrücken. De röda bussarna ”Stadtrundfahrt” kan man
alltså stiga på på flera ställen. Deras ”hemmahamn” är förresten vid
Pullmans och där kan man köpa rundtursbiljetter till reducerat pris om man
är gäst.
I ändan på Landungsbrücken ser vi koppartaket på nedgången till den gamla
Elbetunneln. Vill man ta sig till andra sidan Elbe får såväl bilar som folk
fara ner i en hiss. Vi far ner och tittar på den välbevarade kaklade tunneln.
Landungsbrücken ligger i den kända stadsdelen St. Pauli och det gör även den
välkända, eller kanske ökända gatan Reeperbahn. Att cykla på Reeperbahn på
dagtid är i alla fall inte farligt vad vi kan förstå. Men skyltfönstren med
allehanda sexreklam talar om att här råder ett annat liv på natten. Det
finns faktiskt ett Erotic-Museum, där även reproduktioner av stora
konstnärer finns. Man vill med hjälp av exempelvis Rembrandt eller Picasso
visa vilken del av kvinnan som alltid varit mest intressant. Vi hoppar detta
museum men slinker in i Tysklands enda vaxkabinett som ligger just på
Reeperbahn. Det är inte så stort men vaxdockorna är fint exponerade. Redan i
biljettluckan blir vi lite ställda för där sitter en gammal pudrad dam som
halvt ser ut som en vaxdocka. Vi möter grymma personer som Hitler och Stalin
och väna flickor som Lady Diana. Ja, det är en brokig och välgjord samling.
Det är bara vårt eget kungapar som vi blir lite besvikna på – vi tycker inte
att skulptören lyckats få dem riktigt bildlika. Panoptikum, som
vaxkabinettet heter, tar inte så lång tid att besöka.
Nu har min matklocka ringt och jag meddelar maken att det under inga
förhållanden får bli tal om några sevärdheter förrän
jag fått lunch. Vi enas om någon restaurang i parkområdet Planten un Blomen.
Efter cyklande hit och dit på stigarna i det vackra parkområdet har vi fått
vårt lystmäte av färgglada planteringar, vattenkonst, häftiga lekparker och
gröna oaser. Men vi har inte kunnat bestämma oss för något matställe. Det
hela slutar på en restaurang på väg in mot centrum.
Efter en rejäl paus kittlar nyfikenheten igen och med stadskartan
lättillgänglig i fickan trampar vi vidare. Rådhuset måste vi se, och därmed
hamnar vi också mitt i hjärtat av stan på torget Rathausmarkt. Rådhuset har
blivit något av en symbol för Hamburg och det byggdes under åren 1886-1897.
Fasaden är spännande, byggd i granit och sandsten och full med
figurutsmyckningar, där bland annat 20 kejsare finns att beskåda. Det är
över huvud taget pampigt att stå på torget och blicka ut över floden Alster
och dess vitskimrande arkad. Vi går in i rådhusfoajen och ser oss om, men
idag är det inte någon guidetur som passar oss. Vi nöjer oss med att ha
besökt den pampiga entrén.
Nu ser jag bedjande på maken och han förstår att vår andra dag i Hamburg
skall avslutas med shopping. Jag får mitt lystmäte. Om man går från
Rathausmarkt mot Gänsemarkt ser man flera av alla de vackra butikspassager
som byggts mellan gatorna. Att Hamburgs utbud av fina affärer är stort
behöver väl knappast sägas och det blir mera ögonfröjd än kassar. Likväl är
vi dödströtta när vi leder cyklarna tillbaka till husbilen och vi lovprisar
att vi inte har många steg att gå.
Fakta om Hamburg
Drygt 1,7 miljoner innevånare
755,2
kvadratkilometer stort
Egen förbundsstat
Bilarnas
registreringsskyltar börjar med HH
Camping/övernattning;
Campingplatz Buchholz Hamburg-Stellingen
www.camping-buchholz.de
Tel: 0049-405404532
Campingplatz Schnelsen-Nord
www.campingplatz-hamburg.de
Tel: 0049-405594225
Stellplatz Paulmanns Garage
www.carlpaulmann.de
Tel: 049-40324056
Sevärdheter
Miniatur Wunderland
(Inträde cirka 10 Euro)
www.minitur-wunderland.com
Tel: 0049-403006800
Panoptikum
(inträde vuxen 4.50 Euro, barn 2,50)
www.panoptikum.de
Tel: 0049-40310317
Hagenbecks Djurpark
(Inträde cirka 14 Euro för vuxna och 8 för
barn)
www.hagenbeck.de
Tel: 0049-40540001
Turistinformation
www.hamburg-tourismus.de
Tel: 0049-40 300 51 300
(Ur H&C nr 3/07)
Av: Catharina Höglund och Lars-Åke Höglund
