Bad Staffelstein är en vacker liten stad i norra Bayern omgiven av öppen höglänt terräng och med anor från tidig medeltid. Bad Staffelstein kallas ibland även ”Adam Rieses stad” då den stora matematikern föddes här 1492.
Som namnet antyder är Bad Staffelstein en kurort, där anläggningen Obermain Therme nog ska ses som russinet i kakan. En stor och vacker anläggning, som vid sidan av själva kurhotellet och dess många möjligheter till terapeutiska behandlingar också erbjuder en påkostad kurpark. I nära anslutning finns även ett strandbad samt badanläggningen Aqua Riese. Det är också här vi finner stadens campingplats, Kurcamping, en bedagad anläggning med en ganska hög andel säsongsgäster – varav många utnyttjar Obermain Thermes olika behandlingar.
För att vara i Tyskland tycker vi att priset för en övernattning (två personer, husbil och el) 15,70 € är förvånansvärt lågt. Vi får också tillgång till en egen nyckel (deposition 30 €) in till den bredvidliggande kurparken. En plats där vi avslutar vår första kväll i staden med en promenerad, medan den tidigare intagna pizzan sakta vaggas till ro. Missa för allt i världen heller inte en promenad genom stadens historiska centrum, antingen på dagtid eller under såväl dag- som kvällstid. Från campingen till stadens centrala delar tar det en knapp halvtimma att promenera.
De gamla byggnadernas slitna skönhet sticker ut, även om de flesta av dem inte är av äldre datum än sent 1600-tal. En stadsbrand 1684 ödelade i stort sett all bebyggelse. Då blev också Adam Rieses födelsehus lågornas rov. Idag minner en platta på en husvägg i centrum om platsen för detta hus.
Tidigare under dagen ställde vi bilen på parkeringsplats 6, och tog oss till fots upp till toppen av det 540 meter höga Staffelberg. Ett tvärbrant berg som ligger några kilometer utanför staden, och som likt ett skyddshelgon tycks ha ett vakande öga över allt som sker. Vädret är lite till och från, men vi ger oss ändå av med ett glatt humör och bra skor. Turen dit upp ska enligt personalen på turistbyrån ta omkring en timma, men vi brukar oftast vandra snabbare än liknande beräkningar. Vandringen inleds över ängsmark och under körsbärsträd vars grenar fullkomligt dignar av bär. Redan här sjunker vandringstakten högst väsentligt, men väl inne i skogen, där stigen verkligen stiger brant på sina ställen, slår turbon på och vi stretar envetet vidare uppför branterna.
Målet möter med en stängd kyrka, en likaledes stängd restaurang samt regn och kraftig vind. Men trots detta, och att såväl paraplyer som regnkläder finns kvar i bilen, ger besöket oss fullgod valuta för ansträngningen att ta oss hit upp. De vyer som erbjuds över det kuperade och öppna landskapet är verkligen vackra! På en höjd i var kant av panoramat ser vi traktens två verkligt berömda företeelser: Vallfartskyrkan Vierzehnheligen och Kloster Banz. Den vandringsled som vi följt hit upp fortsätter för övrigt bort mot Vierzehnheligen (5 kilometer), varifrån man sedan kan ta lokalbussen tillbaka till staden – om man inte vill gå även denna bit.
Det går också att nå Staffelberg genom att köra bil till byn Romansthal, strax under toppen, och sedan gå därifrån. Men har du problem med knän eller hjärta, avstå från besöket helt och hållet!
Badtraditionerna i staden är måhända av gammalt datum, floden Main rinner rakt igenom, men dess modernt turistiska framtoning som kurort är av ett relativt sent datum. Obermain Therme öppnades först 1986 och den vackra kurparken 1999. Den senare är en plats som gjord för stilla promenader för alla som gästar kuranläggningen, liksom för andra besökare i staden. I Tyskland, liksom i ett stort antal andra mellaneuropeiska länder, ordinerar läkare ofta längre kurortsvistelser i samband med rehabiliteringar av olika slag. Där har vi mycket att lära i Sverige!
Morgondagen inleder vi med att under förmiddagen ta cyklarna och ge oss av mot Vierzehnheligen, där den ligger på en höjd någon halvmil utanför staden. Till stor del en behaglig tur, bortsett från den sista branta stigningen som verkligen känns i benen. Om man nu inte väljer att stiga av cykeln och promenera upp – med den prestigeförlust detta automatiskt innebär i omgivningens ögon. Själva åberopar vi åldersskäl och stiger stolta av cyklarna ett par hundra meter nedanför toppen, i höjd med bilparkeringen, och promenerar upp.
Den berömda vallfartskyrkan är en helt otroligt påkostad barockskapelse som i sin nuvarande utformning härstammar från 1600-talet. Prakten är överdådig – ja nästan på gränsen till frånstötande prålig! Men, jag lovar, du kommer aldrig att vare sig ångra eller glömma besöket!
Kyrkan är unik i sitt slag. Historien bakom tillkomsten är att en herde vid två tillfällen, 1445 och 1446, mötte Jesusbarnet på en äng i omgivningarna. Vid det andra tillfället hade barnet ett rött hjärta målat på bröstet och var omgivet av 14 barn. Herden blev ombedd att berätta vad han sett och dessutom se till att det byggdes ett minneskapell på platsen. Han gjorde som han blivit tillsagd och redan efter några år började underverk att inträffa i och omkring kapellet.
Idag är kyrkan en av Europas mest berömda vallfartskyrkor med massor av besökare varje år, varav en hel del är på pilgrimsvandring.
På plats märker man verkligen att besökarna är tagna av kyrkans enorma prakt. De sätter sig ofta ner i någon av bänkarna, ser sig omkring och låter intrycken landa efterhand som hjärnan har förmåga att ta emot och sortera dem på ett relevant sätt.
Efter hemfärd i hällande regn, varmdusch, byte av kläder samt lunch blir
valet av fordon upp till Kloster Banz, även det beläget på toppen av en
hög kulle, inte ens föremål för en diskussion. Till och med min högst
spänstiga och cykelglada hustru tillstår att det nu får vara
färdigcyklat för idag. Med regnet piskande mot bilen brummar vi någon
timma senare upp till klostrets parkering via den 20-procentiga
stigningen. Där uppe visar sig i stort sett allt, förutom kyrkan, vara
stängt eftersom klostrets övriga lokaler enbart är tillgängliga för
allmänheten på lördagar.
Klostrets nuvarande byggnader är
huvudsakligen från 1700-talet, men anläggningen grundlades på
1000-talet. Vi besöker kyrkan, vars interiör inte är allt för
iögonfallande, och tar sedan en kort promenad i omgivningarna, men
ösregn och kraftig vind kan ta udden av såväl en entusiastisk besökare
som ett nyinköpt paraply. För övrigt det tredje havererade paraplyet
under vår pågående Europaresa. Sommaren 2009 var verkligen regnrik i
Europa! Än en gång tvingas vi kapitulera inför vädrets makter! Vilket
också de besökare gjort som vanligtvis besöker den bredvidliggande
Waldklettergarten. Det är en äventyrsanläggning där man på egen hand får
ta sig fram på olika sätt högt uppe i trädkronorna. Har du ungdomar med
på resan – missa inte detta! Men välj en dag med bättre väder!
Efter
ännu ett klädbyte känner vi oss färdiga med Bad Staffelstein – såväl
kroppsligt som turistiskt. Beslutet att utnyttja det dåliga vädret för
transport till ett nytt resmål tas därför direkt och med acklamation av
husbilens församlade menighet.
Mer
information:
Tyska turistbyrån
Hemsida: www.tyskland-info.se
Inf.
Regionen
Hemsida: www.OberesMaintal-CoburgerLand.com
Bad
Staffelstein
Hemsida: www.bad-staffelstein.de