Att Jönköping är frireligiöst märks inte när det drar ihop sig till somrig lördagskväll på stadens många nöjeshak. Öl och drinkar flödar, musiken är hög och stämningen i topp.
Vi börjar kvällen med urgoda tapas på El Gordo, en av flera bra restauranger som öppnat i stan på senare år. Den ligger intill en rad andra i nya kvarter vid Munksjön, som tillsammans med utloppet i Vättern delar Jönköping i två.
Mycket av stadens nöjesliv ligger bara något kvarter bort. Som Twin City i stadsparken, där vi kollar in ett svängigt coverband i skymningen. Och piren ut i Vättern, där barer och matställen trängs och bandet Backline fyller dansgolvet på populära Tullhuset när mörkret lagt sig och månen stiger i söder. Närmaste camping, Villa Björkhagen, ligger 3 km rakt österut. Det går buss, men kvällstid är taxi skönast.
Tändstickan byggde Jönköping och ett besök på Tändsticksmuseet är lärorikt, då de inte skyggar för industrins baksida – som barnarbetet och fosforförgiftningarna som drabbade arbetare som tappade tänder och underkäke. En stor del av museet upptas av mekaniska tändsticksmaskiner och historien bakom dessa fascinerar.
För nästan alla effektiviseringar som tog bort de hårdaste manuella jobben tänktes ut av en och samma person, Alexander Lagerman, under sent 1800-tal. Till slut hade det som börjat som hemarbete automatiserats helt.
Nästa dag sätter vi av längs Nissastigen – Riksväg 26. Men ganska snart är det dags för en avstickare: Det 343 meter höga Taberg är en av Smålands högsta toppar och här bröts järnmalm från 1400-talet till 1950. Det var järnvägen som gjorde Taberg till en turistattraktion år 1895.
Det finns guidade turer in i berget, men vi nöjer oss med att köra upp till toppen. Här finns en populär restaurang och flera monument över kungar som kommit på besök, inklusive Carl XVI Gustaf. Tillbaka på Nissastigen är det snart dags att svänga av igen, nu västerut mot Limmareds Glasbruk, Sveriges största och äldsta, grundat 1740.
Men vi börjar med lunch på ortens värdshus, känt för sina schnitzlar, fullt i klass med de i Wien och Prag. Glasbruket är mest känt för Absolut Vodka-flaskan och är helt specialiserat på bruksglas. Varje dag görs 1,5 miljon burkar och flaskor här!
I Limmared finns också Glasets hus, där vi besökare kan se glasblåsare i arbete och samtidigt testa själva.
Det har vi redan gjort så det får bli en runda till Limmareds andra attraktion: de 15 vintage- och antikaffärerna, som drar långväga besökare. Det gör också nästa stopp på Nissastigen – Isaberg. Berget reser sig tvärt intill vägen och är Sydsveriges största skidanläggning.
Men som besöksmål är Isaberg långt större sommartid. Och det är alla mountainbikeleder som drar: det finns en hel drös leder i skogarna och dessutom körs sittliften till bergets topp varifrån besökarna kan cykla utför i hög fart. Alternativet är teknikbanorna intill Nissan. Vid bergets fot finns också en poppis och utmanande höghöjdsbana bland de resliga tallarna:
– Just den här banan är den svåraste och här får vi rycka in ganska ofta och hjälpa folk vidare, säger en funktionär som står och ser upp på dem som kämpar för att ta sig mellan två tallar via en klättervägg upphängd högt ovan oss.
När vi kollar klarar alla det galant. Men på andra banor ser vi uppskrämda människor som inte fixar att ta sig vidare. Det är
uppenbart att det främst är rädslan som sätter stopp, även om många banor är kluriga.
Vid Nissan finns en badstrand och många besökare hyr kanoter. Vi far vidare mot det gamla bruket i Nissafors där det finns en populär golfbana. Men vi njuter av själva ån och det imponerande vattenfall som förr gav bruket energi.
Den här natten bor vi på Smålands kanske vänligaste camping, Gnosjö Strand vid sjön Hären. Vi har nog aldrig blivit så välkomnade som här, inklusive en lång rundvisning av det pensionärspar som driver campingen.
Badsjön är också fin och läget perfekt som bas för utflykter. Som till nationalparken Store Mosse, Sydsveriges största myrområde. Förr användes den till torvbrytning, men nu är den återställd, och blöt. Så utan mil av spänger skulle det vara svårt att vandra längs nationalparkens nio leder.
– Ska ni bara gå en tur tycker jag att ni ska satsa på någon av lederna som tar er över den karga högmossen, det är ändå den som är mest speciell, säger den sommarjobbande nationalparksguiden Elin Håård som vi möter på nationalparkens Naturum.
Vi följer rådet och går en sexkilometersslinga över högmossen och vidare in i gles tallskog på uråldriga sandåsar. En väldigt
trevlig tur. Den roliga temaparken High Chaparral är en annan attraktion som du lätt når från Gnosjö Strand, men vi besökte den för bara något år sedan, så det får vara.
Vi återvänder till Nissastigen i Gislaved, där vi måste stanna till en stund vid Susanna Arwins ikoniska staty ”Den svenska tanten”. Sedan rullar det på söderut med stopp i lilla Skeppshult, där köksredskapstillverkaren med samma namn har en outlet med bland annat fina gjutjärnspannor, vissa till fyndpris.
Nissastigen är en rätt långsam väg, även om delar breddats. Men långsamhet är bra på semestern. Vi svänger av igen strax söder om Skeppshult för lite nostalgi – bara två kilometer bort men en tidsresa till 60-talet. För i Långaryd finns en BP-mack från dåtiden, med varuautomater, orange telefonkiosk och en snygg bensinpump.
Nästa avstickare sker i Hyltebruk. En bit österut ligger sjön Stora Färgen som är behagligt himmelsblå i solskenet. Här finns Bexet camping, med bra servicehus, utmärkt badstrand, skön grönska och 90 procent utländska campare, mest tyskar. Tänk att svenska campare missar denna sommarpärla.
Efter incheckningen skyndar vi vidare ett par mil till Unnaryds bonadsmuseum. Bonader ger kanske associationer till något mossigt broderi. men här handlar det om äggtemperamåleri på tyg och fascinerande folkkonst från 1750–1850, målningar som var dåtidens bonnalyx. Så den här unika kulturskatten ska ni inte missa!
Eldsjälen Søren Kabell visar oss runt i museet, täckt av målningar från golv till tak i ett specialbyggt, brandsäkert rum.
– Det fanns runt 100 självlärda bonadsmålare i trakten. Det var trendigt att ha sådana här bilder hemma, men sedan intresset avtagit har mycket gått förlorat. Det vi har här är bonader som gått i arv i vissa släkter i 200 år.
Bilderna målades av lokala hantverkare och motiven hämtades ur bibeln. Men alla figurer är klädda i lokala högtidsdräkter och även om beställarna inte var jätterika ville de ha de rikaste böndernas klädstil i sina målningar.
Nästa dag når vi gränsen i Nissaryd: För gränsen mellan Sverige och Danmark gick just här i flera hundra år.
Gustav Vasa lät anlägga en skans vid Nissan, bakom vars jordvallar lokala soldater skulle hålla dansken stången. Och det fick de göra gång på gång. 1644 erövrade danskarna den. Men just det kriget blev början på slutet för danskarnas välde i Halland och Skåne.
Med freden i Roskilde 1654 blev landskapen svenska. Nissastigen har sett många högdjur, som Karl IX:s blivande maka som kom med stort följe 1522. Gustav II Adolf tog rutten 1619 på väg till den danske kungen, och 1654 valde den abdikerade drottning Kristina Nissastigen på sin färd mot Rom.
Innan vi når havet blir det två stopp till. Först Bosgårdsfallet i Torup som är ett fint vattenfall och en skön naturpromenad. Därefter Kvibille, känd för sin osttillverkning. Men fabrikens ostbutik är nedlagd och byn snabbt avklarad.
Besöket blir dock intressant när vi upptäcker några fornlämningar, som stora gravhögar och en ruggig avrättningsplats. Det går kalla kårar nerför ryggen när vi står vid stenen där den dödsdömde lade sitt huvud innan bilan föll…
Så når vi Nissastigens slutpunkt i Halmstad och checkar in på Tylösand. First Camp har två anläggningar här: Tylösand och Karlstorp. Vi trivdes fint på den förstnämnda senast, så nu tar vi Karlstorp, vilket vi ångrar lite. För där bor många högljudda, festande ungdomar som har Hotell Tylösands nattliv i sikte, men som inte har råd att bo på hotellet.
Men Halmstad är som bekant en härlig sommarstad, konstmuseet visar en fin fotoutställning på rocktema (från Elvis till Gyllene Tider) och vi betar av fik och matställen bland stans rara korsvirkeshus där Tylösand är extra ljuvligt. Självklart blir det avslutningsvis bad i de rejäla vågorna som rullar in.
