RESA: Den långa flykten – 365 dagar i Australien

Vad sägs om en semesterresa till Australien? Och dessutom kanske addera ”hyra husbil” någon eller några veckor för att inspektera denna väldiga kontinent? En enda gång i sitt liv ska man väl kunna få vara lite wild and crazy? Let´s do it!

I dessa banor har nog en och annan funderat, och sedan har det bara runnit ut i sanden. Så gjorde även Håkan och Lena. Fast ändå inte riktigt. I deras fall handlade det varken om att hyra husbil eller om ett par veckor med enbart sol, bad och värme.

– Vi bestämde oss för att vara borta ett helt år och det med en husbil som vi köpt i Sverige, förklarar Håkan.

*The Breakwater Lighthouse i samhället Wollongong, New South Wales. Där bodde vi under tiden som vi väntade på att husbilen skulle komma fram till Australien.* HÖGER: *När vi var i Coffs Harbour, New South Wales, fick vi höra att valarna hade kommit tidigt i år. Snabbt som ögat bokade vi en valsafari för att få se dem.*

Hoppla! Varför inte hyra? Jag hinner inte ens ställa frågan förrän de unisont levererar förklaringen.

– Hyrkostnaden för en husbil i Australien är cirka 10 000 kronor i veckan, och ska man som vi vara borta 52 veckor blir det en stor summa pengar.

Här behöver ingen vara ett matematiskt geni för att få fram summan – en dryg halv miljon riksdaler. I stället valde Håkan och Lena att botanisera bland utbudet på den svenska husbilsmarknaden.

Trots minimal erfarenhet av tidigare husbilscampande (de hyrde husbil en långhelg 2019, det är allt) hade de efter en noggrann marknadsundersökning bra koll på vad de var ute efter – både storleksmässigt och gällande planlösning. Och valet föll på en blott sju meter lång, helintegrerad husbil från premiumtillverkaren Carthago.

*I Undara Volcanic National Park, Northern Territory, kan man gå ner i ofattbart stora lavatuber som sträcker sig många kilometer genom terrängen.*

Efter en lång och närmast minutiös planering gällande både rutt och pappersexercis (att ta in saker i Australien är ingen enkel match, det ska gudarna veta) var det äntligen dags för avfärd. Alla papper var klara och allt var bokat – då kom pandemin.

För Håkan och Lena blev det till att trycka på pausknappen och varken de eller någon annan kunde väl drömma om att väntan skulle bli så lång som den blev. Under tiden passade de på att träna med husbilen i norra Sverige, södra Norge och utmed Italiens östkust.

De fick också möjlighet att finslipa planeringen inför Australienäventyret. Och skam den som ger sig. De stod fast vid sin drömresa och när väl restriktionerna upphävdes återupptog de sin plan – ett år med egen husbil i Australien.

Fraser Island och Kalbarri National Park — *Världens enda djungel som växer på sand hittar man på sandön Fraser Island, Queensland. Vi gjorde en heldagsutflykt och åkte bland annat fyrhjulsdriven buss på stranden.* HÖGER: *Kalbarri National Park, Western Australia, där man kan beskåda ravinen som har skapats av Murchison River. Besökarna kan se fantastiska klippformationer som Nature’s Window*

Bilen kördes ned till tyska Bremerhaven, en hamnstad utanför Bremen. Där rullades den ombord på ett så kallat ro-ro-fartyg. En typ av lastfartyg som är konstruerat så att själva lasten enkelt ska kunna köras i land. Själva flög de till Sydney.

– Frakten av husbilen kostade lika mycket som två månadshyror av husbil i Australien, så det var inget svårt ekonomiskt val att köpa ett eget fordon. Visumkostnaden slapp vi betala igen, den hade vi så att säga innestående från första försöket innan pandemin. Här måste jag även poängtera att ADAC (tysk bilägarorganisation) var till mycket god hjälp, berättar Håkan.

Den 1 oktober 2022 landade han och Lena i Sydney, staden med det välkända operahuset.

– Minns att en person vid passkontrollen frågade oss vad vi hade för syfte med vår vistelse. Efter att ha förklarat vad vi hade framför oss sade han ”I wanna do that”, berättar Lena och lägger till ett leende.

Perth Australien — *Vackra Perth, den största staden i Western Australia. Vi gjorde service på husbilen och passade på att avnjuta en fantastisk skaldjursplatå på en restaurang vid Swan River.*

Men än var inte allt frid och fröjd. Efterdyningar från pandemin (köer för fartygen i hamnar et cetera) hade medfört att frakten av husbilen inte tog de åtta veckor som skriftligen uppgavs vid bokningen.

– Det tog 14 veckor, vilket innebar sex veckors väntan för oss. Denna tid nyttjade vi till att kika på saker som vi inledningsvis skulle ha gjort med husbilen, fast nu med hyrbil, förklarar Håkan.

Som ni nog förstår var det här ingen plättlätt resa att organisera. Håkan beskriver det närmast som en heltidssysselsättning. Exempelvis kräver varje enskild stat i Australien en försäkring av fordonet. Håkan fick även gå säkerhetskurs. Till slut kom äntligen dagen då husbilen anlände till Wollongong cirka åtta mil söder om Sydney.

– Då grät jag av glädje, säger Lena.

Finch Bay och Nullarbor — Vi träffade många trevliga australiensare under vår resa runt kontinenten. När vi var i Cooktown tog två av våra nya vänner oss med till Finch Bay. Här vandrade vi på stranden men badade inte. Det fanns nämligen saltvattenskrokodiler och livsfarliga brännmaneter i havet. HÖGER: Stannade till för natten vid klippkanten i det ödsliga Nullarbor, South Australia. Här var det fricamping som gällde och nedanför klippkanten börjar Great Australian Bight, ett hav som sträcker ända till Antarktis.

Fast det var inte bara att rulla i väg, om nu någon trodde det. Först var det tullkontroll de luxe som stod på agendan. Tulltjänstemännen letade efter småkryp och frön – allt som är bannlyst – och som kan sätta deras flora och fauna i gungning.

När väl detta var klappat och klart kunde själva husbilsresan inledas. Håkan plockar fram en läsplatta ur sin medhavda ryggsäck. Han kopplar upp sig och visar en minst sagt diger ”fusklapp”, formad i ett Excel-ark. Där fanns resan, stoppen, sevärdheterna, delmålen, förslag på övernattningsställen och kilometerangivelser uppspaltade i digital form. Allt baserat på en snittkörsträcka av 160 kilometer per dag.

– Det är skiftande regler för de olika delstaterna när man ska teckna trafikförsäkring. I exempelvis South Australia frågade de om vår adress. Det slutade med att vi skrevs på deras kontorsadress, nämner Håkan.

Själva campandet upplevde de som synnerligen enkelt.

Australien karta — *Så här såg rutten ut för Håkan och Lena (se den streckade markeringen).*

– De har allemansrätt likt vårt system i Sverige och det fanns gott om ställ- och campingplatser. Vi passade på att bli medlemmar i olika campingorganisationer, då kunde vi snabbt lokalisera anläggningarna geografiskt och även få rabatterade priser. I varje liten by eller samhälle gick det dessutom bra att tömma grå- och svartvattentanken, berättar Håkan.

På frågan hur kvaliteten var på de olika anläggningarna där de stannade till, får vi svaret.

– Det var både högt och lågt. Cirka 20–30 AUD (ungefär 140–200 SEK) per natt på vissa ställen, givetvis dyrare på andra, men alltid rent och snyggt. Var vi än tog in fanns det bra tvättmöjligheter samt el, avlopp och vattenkran på alla enskilda platser. Det bör även tilläggas att vi kände oss trygga under resans gång. Både i trafiken (inte ett dugg hetsigt) eller när vi gjorde stopp, säger Håkan samtidigt som han avslöjar att de tillryggalade cirka 4 000 mil i husbilen (något som motsvarar ganska exakt ett varv runt jorden).

Denham och Skull Rock, Victoria — *Vi fick bästa platsen på campingen i Denham, Western Australia, precis nere vid havet. Under några dagar åkte vi runt i Francois Peron NP och upplevde hajar, delfiner och fantastiska stränder.* HÖGER: Skull Rock under båtturen i Wilsons Promontory NP, Victoria. Det är ett stort hålrum som skapats av en gasblåsa nere i marken då lava har stelnat. Senare har hålrummet pressats upp till marknivå.

Med undantag för den långa ”startsträckan” (läs planering och förarbete) beskriver Håkan och Lena resan som ett enda stort välbefinnande. Deras fantastiska bildmaterial är bevis nog.

– Under resans gång har vi även träffat likasinnade. Bland annat ett par som hade lyft sina barn ur skolan i nio månader för att kunna leva sin dröm. Människorna var så vänliga och hjälpsamma. När de såg att vår husbil inte liknade deras fordon blev de intresserade av oss och många av dem kom med goda tips, berättar Lena.

En helårsvardag med underbart väder. Närhet till hav, strand, bad och sol. Att kunna slänga en bit kött eller fisk på grillen var och var annan kväll, låter det bra?

*Lake Ballard, en saltsjö i närheten av Menzies, Western Australia. Där hade konstnären Antony Gormley ställt ut 51 metallskulpturer.*

När de berättar om de sagolika naturupplevelserna och den fullständiga frihetskänslan de har upplevt kan jag inte göra annat än att bli inspirerad. Att simma med rockor och att möta urbefolkningen aboriginer – vem skulle inte vilja uppleva det? Fast något måste väl ändå ha gått snett? Resan pågick trots allt i nästan ett år.

– Det fanns ingen aircondition i bodelen och med 45 grader i skuggan kunde det bli lite småvarmt ibland, nämner Lena.

Håkan fyller i:

– Vi hade en liten olyckshändelse på en campingplats där de höll på att renovera. Jag lyckades pricka ett vinkeljärn och fick punktering, som dock fixades snabbt. Efter det skaffade vi ett reservhjul. Sedan hände även en incident när vi var i den nordvästra delen av landet. En kraftig översvämning gjorde vägen oframkomlig. Vi fick helt enkelt vända, lägga om rutten och det kostade oss ett par hundra mil i onödan.

Australiens sydligaste punkt samt koalabjörnar vid Raymond Island — I Wilsons Promontory NP, Victoria, ligger den sydligaste punkten på det australiensiska fastlandet. Här gick vi flera leder, såg både emu och känguru, och tog en fantastisk båttur ut bland öarna. HÖGER: *En önskan har alltid varit att se koalabjörnar i det fria. Därför blev det ett besök vid Raymond Island, Victoria.*

Sedan tänker Håkan till och lyckas skaka fram det sista negativa med den årslånga utflykten.

– Jag saknade kaviar. Vi åkte in på olika Ikea-varuhus, men den var alltid slut.

Ormar och spindlar då? Välkända i Australien och på sina håll duktigt giftiga.

– Vi såg spindlar i träd och några ormar vid vägkanten, det var allt, förklarar Lena.

Hon räknar upp ett antal trevligare varelser som de fäst blicken på, emu, dingo (vildhund), koala, krokodil, kamel och känguru förstås.

– Wow, vilken upplevelse det var att se en livs levande känguru i det fria, säger Lena.

*Great Ocean Road i Victoria. En av de mest sevärda sträckorna i Australien. Här stannade vi till vid Twelve Apostles Marine NP och hade sedan svårt att slita oss från den fantastiska utsikten.*

Så här några månader efter hemkomst har både Håkan och Lena nästan lite svårt att ta in att de verkligen har utfört resan. Med bara två års campingvana och sedan husbilscampande i 365 dagar – på andra sidan jordklotet. En fantastisk bedrift, om ni frågar undertecknad.

Framför allt också med tanke på att de inte är i 30-årsåldern längre – utan det dubbla, dock med gedigen erfarenhet från många utlandsresor. Men ingenting är för sent här livet. Det mesta går att få till om bara kropp och knopp vill. Och tro inte att deras äventyrsstrapatser har tagit slut.

– Nästa resa blir till Tasmanien och Nya Zeeland. Fast då blir det ”bara” i tre månader och med hyrd husbil, avslutar Lena.

Murphys Haystacks och emuer — Murphy’s Haystacks, ja så kallas de här klipporna som ligger i South Australia. De har formats av väder och vind under
miljoner år. HÖGER: *Emuer en tidig morgon när vi promenerade i Wilsons Promontory NP, Victoria.*

Vi lämnade campingen i Penong, South Australia, på vår väg västerut. Då fick vi se den här fantastiska lastbilen, ett så kallat Road Train, där chauffören gick runt och kollade däcken. Ekipagen kan bli uppemot 50 meter långa.

BÄSTA SEVÄRDHETERNA

Daintree National Park och Stora Barriärrevet — *Daintree National Park, Queensland, är världens äldsta bevarade regnskog. Här tog vi en båttur på Daintree River och såg flera stora krokodiler.* HÖGER: *Stora Barriärrevet utmed Australiens östkust. Att snorkla här kändes som ett måste och vad rätt vi gjorde. Vi hade en fantastisk dag ute vid revet och såg både fiskar och storslagen korall.*

SYDNEY, NEW SOUTH WALES: Att sitta på kajen utanför det vackra operahuset med ett glas champagne i handen, när solen skiner och havet ligger spegelblankt.

ULURU, NORTHERN TERRITORY: Eller som det hette tidigare, Ayers Rock. För ett antal år sedan kunde besökarna klättra upp på berget men det är numera inte tillåtet då Uluru är en helig plats för aboriginerna. Känslan av att gå runt den enorma klippan (en promenad på cirka 11 km), se alla de olika klippformationerna, gamla målningar (10 000–20 000 år), platser där barnen hade ”skola”, samt heliga områden där bara män eller kvinnor får vistas var fantastisk. Eller varför inte sceneriet när solen går upp och hela klippan färgas rödaktig.

FRAZER ISLAND, QUEENSLAND: Som också heter K’gari och är den enda sandön i världen där det växer djungel. De fantastiska färskvattenssjöarna som finns på ön med sitt kristallklara vatten och dingo-hundar som springer över sandstranden bredvid vågorna som rullar in från havet.

Pinnacles Desert, Ulura-Kata Tjuta National Park — *Pinnacles Desert ligger I Nambund NP, Western Australia. Det är tusentals kalkstensstoder som står utspridda i en öken. De har eroderats fram under miljoner år.* HÖGER: *Ett måste var att besöka Uluru-Kata Tjuta National Park i Northern Territory med aboriginsk historia och klippmålningar som är flera tiotusentals år gamla.*

THE PINNACLES, WESTERN AUSTRALIA: I Nambung National Park. Det är tusentals stenstoder som har skapats under miljoner år och som bildar ett väldigt fascinerande landskap.

STORA BARRIÄRREVET, QUEENSLAND: Att få möjlighet att åka ut med en turbåt, snorkla på flera olika platser, uppleva det rika djurlivet och se alla färgglada koraller. Det var fantastisk att kunna simma omkring helt fritt i en omgivning som liknar ett akvarium och bara njuta.

DAINTREE RAINFOREST, QUEENSLAND: Världens äldsta bevarade regnskog. Att få vandra runt bland de urgamla växterna, höra alla fåglar som kvittrar och få syn på den sällsynta arten kasuarfågeln.

STÖRSTA INTRYCKEN

• MÄNNISKORNA: Alla vi har mött har varit otroligt vänliga, tillmötesgående, hjälpsamma och behagliga att umgås med. Så nyfikna på oss och har gärna delat med sig av sina reseupplevelser för att göra vår resa så bra som möjligt.

• DEN STORSLAGNA NATUREN: Skiftande färger och former som bildats under miljoner av år. Alla spännande djur! Kängurur hoppande i kvällssolen. Bad med stingrockor i turkost hav. Vilda kameler som strövar fram i det torra landskapet. Koalabjörnar som slött sitter i träden. Söt- och saltvattenskrokodiler som ligger på flodstranden. Delfiner som kommer fram för att äta ur handen. Valarna som visar sina enorma kroppar. Samt några spindlar och ormar förstås.

• LANDETS HISTORIA: Med aboriginerna, numera benämnda First Nation People, som kom till kontinenten för cirka 40 000 år sedan (européerna ”upptäckte” Australien för 250 år sedan). Möjligheten att ta del av en både spännande och intressant historia men också att få en förståelse för de hemska och tragiska händelser som har ägt rum under senare århundraden.

Carnarvon, Western Australia. — Vi stannade till i Carnarvon, Western Australia, på vår väg tillbaka till South Australia för att sedan köra upp genom de centrala delarna av kontinenten. Vi kände att vi fått vår dos av temperaturer på 45+ och ville hitta lite svalka.

• FRIHETSKÄNSLAN: Att med husbil köra runt på denna kontinent. Parkera på en strand, slå upp dörren och ha hela havet som utsikt eller hitta en ställplats i någon av alla de nationalparker som finns. Vandra i de många omväxlande nationalparkerna, allt från torra bergslandskap till fuktiga förhistoriska djungler. Köra de långa oändliga spikraka vägarna och glatt vinka när vi äntligen möter någon.

• CAMPINGVÄNLIGT: Alla former av platser för camping. Från välutrustade anläggningar oftast med el, vatten och gråvattenavlopp på varje plats och all övrig service, till de mer enkla men alltid lika välskötta. Ibland en gratis ställplats bakom en pub mot att vi tog en öl hos dem under kvällen. Natursköna dito i nationalparker, stanna bakom några buskar utmed vägen långt ute på landet, eller en bra plats på en bakgata i fina småstäder. Allt kostande från AU$ 0 till 50+, då fick vi ”en suite” (egen toa och dusch på campingplatsen).