Resa: Jeppas trädgård – tropiskt och exotiskt

Det är svårt att förstå att vi är i Skåne, dessutom i växtzon tre då vi traskar omkring i det härliga växthuset i Göingebygden.

Utöver ett olivträd (ett av de största i Sverige) odlar Johan och Linda en rad subtropiska växter helt utan uppvärmning. Den enda värmekällan i det knappt 500 kvadratmeter stora växthuset är den som strålar upp ur marken, likt en liten vulkan mitt i Göingeskogarna trots att det saknas sådana i Sverige. Många av växterna klarar visserligen minusgrader, men bara i begränsad omfattning under kortare perioder. 

–Vi byggde först ett litet växthus med kamin för att ha möjlighet att odla tropiska växter och sedan ytterligare ett i anslutning till bostaden där det är lika varmt som i vårt hus, säger Johan som tröttnade på att springa ut och elda i växthuset stup i kvarten. 

Som lägst har det varit 22 grader kallt och då har inomhus-temperaturen stannat på en fem, sex minusgrader i det lilla växthuset, vilket räcker för att vindruvorna ska överleva.

I glashuset närmast villan sjunker temperaturen sällan under 20 grader vilket ger fantastiska miljöer för att odla tropisk frukt. Det är knappast tal om några enorma skördar av papaya, avokado och mango. Men en trio mogna avokado och 270 bananer känns ändå rätt skapligt för att vara i Sverige. 

Drömmen om ett stort tropiskt växthus som håller minst femton grader året om förändrades successivt då det blev alldeles för svårt och dyrt att hålla växthuset varmt utan någon extern värmekälla. Därför fick nybygget (klart 2021) bli subtropiskt. Med hjälp av en liten damm och jordvärme har de lyckats skapa ett artificiellt mikroklimat mitt ute i skogen. 

– Vi grävde ner växthuset 2,5 m i marken och fick en helt annan miljö än i det första som vi byggde. Vanligtvis är det fem, sex grader varmt i jorden under hela vintern vilket räcker för att kunna odla subtropiska växter som är ovanliga i Sverige, säger Linda medan hon flyttar några träd i handelsträdgården. 

Totalt finns det omkring 500 sorter på tillväxt under sommaren. Mest utdelning får besökare så klart mitt i skördetid, mellan juni och september då det mognar ordentligt i växthuset. Johan ordnar då och då guidade visningar och han tycks uppskatta gästernas utmanande frågor. 

Just i dag har han haft provsmakning och vi får möjlighet att testa persikor, nektariner och plommon. Sötman är imponerande, och texturen skiljer sig  markant, från de allra mjukaste till de hårdaste varianterna som nästan känns omogna.

Bland annat får smaklökarna ta sig an persikorna Maria Bianca, Redhaven, Dixired, Lord Napier, Springbelle, Glohaven, Independence och kinesiska Shui Mi Tao. Dessutom ett mörkt rött Drakblodsplommon. 

Mitt i växthuset står även ett imponerande olivträd från södra Spanien. Förmodligen är det 500–700 år gammalt, men det är svårt att veta. Johan köpte trädet och lät transportera det till Sverige där det planterades.

Det kan tyckas synd att gräva upp ett gammalt olivträd, men faktum är att många sågas ner och används som ved när odlingar behöver föryngras eller om marken ska användas till annat. 

– Vårt olivträd fick en andra chans, säger Johan som tycker att det är otroligt spännande med olivträdens historia.

Det äldsta nu levande olivträdet tros växa i den lilla byn Ano Vouves på norra Kreta och är någonstans mellan 2 000 och 4 000 år gammalt. På samma sätt som besökare fascineras av ”gamlingen” på den grekiska ön blir folk stående vid Johan och Lindas olivträd. Därför har de skrivit en liten skylt där de beskriver olivträdens generella historia.

Och tänk om det ändå kunde tala. För troligtvis har deras träd genomlevt digerdöden, Martin Luther och reformationen, den franska revolutionen, Napoleons eskapader, industrialismens genombrott samt första och andra världskriget.