Det fanns en tid – långt innan vi började oroa oss för klimatförändringar – då semester på hemmaplan var det som gällde.
Varför krångla till det med tidsödande resor utomlands när semesterparadisen fanns bara en tåg- eller ångbåtsresa bort och trakter som Roslagen kunde erbjuda allt du önskade dig: kurbad, punschverandor, en uppsjö dagaktiviteter, möjligheter att knyta kontakter på eftermiddagar och kvällar och bra pensionat att sova ut på?
Ett favoritställe för dessa semesterfirare var Östhammar vid Roslagskusten i nordöstra Uppland. Här fanns både kall- och varmbadhus, hälsobringande lerbad, underhållningsorkester, punschbål, ångbåtsförbindelse med Stockholm och det fina
societetshuset Källör i två våningar med ståtliga torn på båda sidor om den väl tilltagna glasverandan. När vi flanerar förbi där i dag ser fasaden bedagad ut. Men samtidigt syns det att någon börjat rädda det anrika huset.
– Vill ni komma in och titta vad vi gör?
Det är snickaren Per Ingemarsson som frågar. Han är en av eldsjälarna i föreningen som först kämpade för att stoppa kommunens rivningsplaner för 20 år sedan och som nu lagt ner otaliga obetalda arbetstimmar på att få huset i gott skick igen.
– Jag håller nu på med glasverandan, som blir klar om några veckor, säger han. Vi har gjort mycket av arbetet invändigt och tagit fram den ursprungliga träpanelen på utsidan. Den var i mycket bättre skick än det som spikats upp utanpå. Men än återstår mycket jobb och tornen är inte i gott skick, tillägger han medan vi följer efter upp på övervåningen som är fylld av ting från förra sekelskiftet som Östhammarbor skänkt i hopp om att de ska kunna användas när huset blir klart.
Föreningen har dessutom fått ihop en fin samling svartvita foton från förr, bland annat från kung Oskar II:s besök hösten 1892, då han togs emot i societetshuset av en stor grupp uppklädda lokalbor. Semesterboomen började här under sent 1800-tal, men fick ett tvärt slut 1914 i och med första världskrigets utbrott. Samma öde drabbade många andra badorter längs våra kuster.
Societetshuset i Östhammar blev skola, byggdes ut och om, men skolan lades ner under tidigt 2000-tal.
Man blir glad av eldsjälar som Per och den känslan gör turen bland Östhammars gamla trävillor än mer behaglig. Detta är centralorten längs den norra halvan av Roslagskusten, bara Norrtälje – sju mil söderut – är större.
Roslagen är inget exakt begrepp, men en definition är kommunerna Östhammar, Norrtälje, Österåker och Vaxholm – det vill säga en stor del av Stockholms skärgård, nästan hela Upplandskusten och en rad anrika bruksorter en bit inåt land. Här kan besökare lätt spendera flera campingveckor och samtidigt är inte avstånden större än att du kan få en resa fullmatad med upplevelser på bara två, tre dagar.
Torsk, strömming, sjöfågel och säl gav förr många människor deras levebröd i dessa trakter. Vi påminns om det när vi kliver in i den gamla brandstationen i hamnen. Här huserar Östhammars hemslöjdförening och denna dag är det konstnären Bengt Kullander, med ateljé halvvägs till Öregrund som sköter affären.
– Jag hade tidigare ateljé på Öland. När jag flyttade hit började jag också göra sjöfågelvättar, fåglar av målat trä som förr användes vid jakt på sjöfågel. I dag används fortfarande vättar men nu görs de i plast. Jag märkte snart att jag tjänade mer på vättarna än på måleriet och nu börjar jag närma mig mitt slutmål – att ha tillverkat 800 stycken.
I hamnen finns flera av ortens restauranger och härifrån är det bara några minuters promenad till Klackskärs Camping, där
gästerna bor med lika fin sjöutsikt som societeten gjorde på sina pensionat för 150 år sedan. Om Östhammar lever året runt är vårt nästa stopp – Öregrund – en mer utpräglad sommardestination, där de flesta av fiskarfamiljernas och skepparnas gamla kåkar blivit semesterhus.
Från Gräsöbadens Familjecamping har gästerna fin vy över viken mot Öregrund. Härifrån kan du gå till vägfärjan (som är gratis), hänga ”på stan” och äta middag på någon av de många trevliga serveringarna i hamnen.
Ett annat alternativ är Sunnanö Camping som är belägen ett par kilometer söderut från hamnområdet. Den stora, centrala ställplatsen för husbilar känns emellertid rejält o-charmig. Dess placering är vid återvinningscentralen och där finns många permanentboende vars slitna husvagnar omges av skrotbilar och sopor.
Centrala Öregrund – tre gator brett och fem gator djupt – är annars kvintessensen av en mysig kustort. Också här finns ett fint, i högsta grad levande, societetshus, du kan bada från havsslipade klippor och behöver flera dagar om du vill testa alla restauranger, barer och glasserveringar. Hyra kajak, åka på motorbåtstur eller följa med på stillsamma fisketurer är annan trevlig förströelse.
Vi lyckas pricka in dagen före det klassiska Roslagsloppet, ett event som drar hit massor av folk. Efter en läcker strömmingslunch med var sin kall öl njuter vi av ett skojigt båtrace i själva hamnen, det är nästan bättre än morgondagens vrålande racerbåtar. Alla deltagare har byggt sina båtar själva, något som gör att den snabbaste – där speed gått före säkerhet – sjunker när den är i klar ledning. Härlig underhållning!
Öregrund ligger på en udde och det gör att du sommartid faktiskt kan se solen gå ner i havet fast du är på ostkusten. I samma riktning som sommarens solnedgång skymtar Forsmarks kärnkraftverk. Det ligger precis vid havet, utanför det forna järnbruket, ett av de allra finast bevarade Vallonbruken i hela Roslagen.
Men inget av de många husen är original från när bruket anlades på 1570-talet. För 1719 brändes hela Forsmark ner under rysshärjningarna längs den svenska kusten. Platsen var dock så väl vald för järntillverkning att Forsmark var återuppbyggt bara två år senare och bruket fortsatte att blomstra fram till slutet av 1800-talet.
År 1975 byggnadsminnesförklarades hela orten med raden av vitkalkade bostäder längs Bruksgatan, kyrkan mitt i byn och otaliga före detta järnbruksbyggnader längs det forsande vatten där de förr hämtade kraft till stånghammarna. Och så den stora herrgården, där den fina engelska parken är en riktig attraktion. Vi går runt helt solo och njuter av dammar, små lusthus, grottor och skulpturer – missa inte dem.
Vi följer sedan småvägar, där möten är smått besvärliga för husbilar, till Ängsskärs Havscamping, som drivs av ett yngre par som nyligen byggt ett nytt superfräscht servicehus. Läget vid sandstrand och klippor är härligt, men nu är vi i myggbältet runt nedre Dalälven så det blir till att ta fram myggsprejen till vår middag vid havet. När vi ätit klart drar regnet i gång.
Nästa dag är det vackert väder. Vi fortsätter på mindre vägar till Upplandskustens allra finaste fiskeläge, Fågelsundet. Fiskets verkliga blomstringsperiod här var på 1940-talet då många av dagens sjöbodar byggdes. Då fanns det 31 fiskebåtar i hamnen.
På 50-talet var det fortfarande full fart och näten torkades på alla de ställningar som numera står tomma. För de cirka 60 sjöbodarna och kokhusen är mysiga semesterboenden. Området är bilfritt och efter att ha tittat runt fixar vi käk vid ett av borden som samfälligheten ställt ut på de välskötta gräsmattorna.
Därefter är det dags att vända söderut för ytterligare några välbevarade vallonbruk. Närmast ligger Lövsta bruk, vars fint
underhållna, solgula bruksmiljöer får hela samhället att kännas som ett exklusivt slottsområde snarare än den slitsamma och smutsiga arbetsplats detta en gång var. Vi följer med på en lärorik guidning invändigt och har turen att få höra kvällens organist öva på den makalösa orgeln i kyrkan innan vi far vidare till nästa bruk – Strömsberg.
Det är ett av få järnbruk i Roslagen som undkom ryssarnas härjningar, så det mesta här är original. Här finns också ett trevligt café som serverar luncher som vi varmt rekommenderar.
Regnet får oss dock att fortsätta vår färd. När vi kommer fram till Dannemora skiner solen igen. En plats där det mesta av den järnmalm som Roslagens vallonbruk förädlade bröts. De gjorde ett nytt försök med brytning här så sent som 2012, men bolaget gick i konkurs bara tre år senare.
Vi fortsätter till Österbybruk och checkar in på Simbadets Camping, med vackert läge omgivet av bruksdammar. Det är för sent för guidade turer på bruket och den välbevarade vallonsmedjan, så vi väljer att bara njuta av kvällssolen innan vi tar ett kvällsdopp.
