RESA: Heta glasriket – på vintern

Tjugondag Knut är precis avklarad när vi styr kosan mot lilla Kosta i det småländska Glasriket. Kosta glasbruk grundades 1742 och bara Limmareds glasbruk i Västergötland, känt för Absolut vodkaflaskorna är äldre.

I Glasriket, där Kosta blivit ett centrum, dominerar munblåst bruksglas och utsökt konstglas på de 14 aktiva glashyttorna.

Vi checkar in på Kosta Lodge, som har gott om ställplatser. Sommartid är det ofta fullbokat, nu är varenda plats ledig. Som en vinterbonus har husbilsgästerna precis som de som bor i lodgens hotelldel fri tillgång till både bubbelpool och bastu.

Härifrån är det nära till glasbruket. Ute är det murrigt gråväder och par plusgrader, inne i hyttan sommarvarmt och flera av glasblåsarna jobbar i kortbyxor.

De en gång smutsiga, rökiga och giftiga glasbruken är i dag fräscha arbetsplatser och allt fler kvinnor söker sig till det förr totalt mansdominerade glasblåsaryrket. Glasrikets hyttor är en unik industriverksamhet då de alla låter turister komma in och titta och fotografera under arbetet. 

Vi fascineras över hur arbetslaget som blåser vinglas denna dag: en modell på förmiddagen, en annan efter lunch och de hanterar den över tusen grader heta glasmassan ett par meter framför nosen på oss.

– När vi gör Chateaux-vinglas som nu i eftermiddag, hinner vi med 80–90 på en timme, säger Charlotte Olofsson, som i ett första steg i tillverkningsprocessen blåser själva vinkupan i en form som ger det eleganta mönstret. Därefter tar andra i laget vid. Sist fästs glasmassan som ska bli foten på kupan och formas sen av van glasarbetarhand innan det färdiga glaset flyttas till kylugnen.

I nästa del av glashyttan jobbar en enda glasblåsare, Pelle Willysson, som har varit anställd på glasbruket sen 1976.

– Då fick jag börja med det enklaste, att bära in glasråvara till ugnarna.

Nu sköter han Kostas prova-på-glasblåsning, där besökarna får göra allt från enkla, färgglada glaskulor till lite mer avancerade tillbringare. Att blåsa glas själv – med trygg assistans av Pelle – kostar 500 till 850 kronor beroende på vad du vill göra. Flera andra glashyttor har liknande verksamhet.

– Under sommaren är boka tid ett måste, men under lågsäsong kan du ofta få prova på direkt om du har missat att boka.

Den heta glasmassan lyser i ena änden av glasblåsarpipan när jag för den andra änden till läpparna och blåser medan pipan sakta roteras. Steg för steg hjälper glasblåsaren till med handgrepp och instruktioner. Ibland tar han över själv men de flesta momenten då smält glas förvandlas till en karaff är jag delaktig i: blåsningen, formningen med vattendränkta träredskap och med drivsax av metall. Jag är stolt när min egengjorda karaff är klar. Om drygt tre timmar är den sval nog att hämtas.

I avdelningen bredvid görs enbart konstglas och i dag är konstnären Markus Åkesson på plats och testar färger på sin nya glasbyst Isolde. Markus har designat flera konstglasföremål för Kosta Boda, men främst målar han i olja och han ställer ofta ut på den internationella scenen.

– Den här gången har ett av målen varit att hålla ner priset, Isolde ska kosta strax under 5 000 kr. Men att få fram rätt färger är knepigt då de alla reagerar olika vid upphettning och i kontakt med varandra. Men nu börjar jag bli nöjd.

Ett par mil söder om Kosta ligger Skrufs glasbruk, som också gör både bruks- och konstglas. Bästsäljaren sen 2009 är Svenskt Tenns berömda vas Dagg. Vi fascineras över hur glasblåsarna arbetar i par för att skapa den tunga vasen.

Tyvärr kan besökarna inte köpa Dagg här. Den får bara säljas av Svenskt Tenn, men annars är det lätt att fynda i glasbrukens välsorterade butiker. I Kosta finns till och med två stora butiker vägg i vägg, där mycket finns i både 1:a och billigare 2:a sortering, där de sistnämnda är svåra att skilja från fullprisglaset.

Ett par mil norrut från Skruf ligger Bergdalahyttan, känd för Blå kant: En hel serie glas, skålar och tallrikar i klarglas med en grekblå kant som andas sommar och sol.

Vi fyndar charmiga kantareller av glas innan vi fortsätter 20 minuter till en lite ensligt belägen lada, där belysningsbolaget BSweden har huvudkontor, showroom och outletförsäljning. VD:n och formgivaren Gunnel M Svensson visar runt och berättar om alla trendsättande succéer i sparsmakad design, som Fling, AVS, Cymbal, liksom den helt extravaganta, blomsterbukett-lika Kumulus ljuskrona – där alla handblåsta och därmed unika blomdelar görs på Bergdalahyttan.

Nästa morgon rullar vi söderut från Kosta till lilla Transjö, där Magma Art Glass huserar, en av de mest intressanta av konstglashyttorna. Den drivs av glaskonstnärerna Dan Clausen från Danmark och Lars Skulberg från Norge, båda utbildade på den nu nedlagda glasskolan i Kosta.

I dag utbildas alla glasblåsare vid Riksglasskolan på Pukebergs glasbruk i Nybro. Lars kollega är bortrest och själv har han precis fått en bebis, så verksamheten står still en tid men utställningslokalen är öppen.

– Är ingen här är det bara att ringa numret vid ingången så kommer vi, säger Lars medan han visar oss hyttans specialitet – avancerat munblåst överfångsglas i form av allt från abstrakta skulpturer och bästsäljande psykedeliska svampar till stora fruktfat och blomstervaser.

Kreativiteten och det hantverkskunnandet imponerar, men det får bli njutning för stunden för oss, exklusivt konstglas är inte billigt. På väg mot nästa anhalt för dagen, Nybro, stannar vi till på åretruntöppna Broakulla Ställplats & Camping, som drivs av Stina Axelsson.

– Vintertid är det så klart lugnt här – utom på nyårsafton – så vi är inte här hela tiden, men dusch, toa och pentry står öppna och gästerna kan betala med swish. Ytterst få smiter från betalningen, säger hon och ler.

Något vintercamparna dock missar är Stinas populära räkmackor som bara erbjuds sommartid.

En annan vinteröppen plats – med Glasrikets finaste läge – hittar vi på en höjd ovan Uvasjön, fyra mil norrut. Uvaparkens Ställplats har tio året-runt-platser och drivs av Fröseke Folkets hus-förening. De två eldsjälarna Bo Arvidsson och Nils Harju visar stolt oss runt på området, som bland annat hyser en bio.

I sjön badas det sommartid, strax intill ligger ett naturreservat där föreningen gjort en rundslinga och vid infarten vaktar en mäktig uv.

– Den har jag gjort med motorsågen, säger Nils nöjt.

I Nybro finns något ännu mer unikt än glasbruken – världens enda James Bond-museum. Det öppnade 2002 av eldsjälen Gunnar Schäfer, som för några år sen bytte namn till: ja, just det, James Bond. Men det visar sig att museet inte främst skapats av hans jätteintresse för Agent 007 (även om det så klart finns där) utan på grundarens saknad efter en far.

– James Bonds skapare Ian Fleming var officer i brittiska flottan och min far var officer i den tyska. Min far försvann spårlöst när jag bara vara två år. Jag har sökt svar på vad som hände under hela mitt liv, utan resultat. När jag var åtta år såg jag Goldfinger på bio och då var jag fast.

James Bond-intresset blev som terapi över saknaden efter fadern. Och det yttrade sig snart som mer än att se alla 007-filmer och läsa Ian Flemings böcker: Gunnar började samla på Bondprylar.

I dag fyller han ett stort museum och han visar oss runt till bland annat casinomiljön där besökarna kan testa att spela utan insats och kika på samlingen av unika filmkläder – som exempelvis klänningen svenska Izabella Scorupco bar i Golden Eye. 

Här finns exklusiva motorcyklar, bilar, båtar, en helikopter, svävare, en thailändsk longtailbåt och en äkta gondol – som han lät frakta hit för en ansenlig summa – allt med koppling till Bondfilmerna. Gunnar/James har också en förkärlek för Bonds livstil, så han tar gärna på sig elegant smoking och dricker nästan dagligen Bonds favoritchampagne Bollinger – som han också serverar i museets bar.

En timme här blir lätt både två och tre, men vi måste fortsätta till Glasrikets egen Fågel Fenix, Orranäs glasbruk.

Orrefors glasbruk, nordväst om Nybro, startade 1898 och var länge det mest berömda svenska glasbruket internationellt, men stängde 2013 (fast varumärket finns kvar) och de flesta av industrilokalerna står nu tomma.

2017 öppnade en helt nybyggd hytta på bruksområdet – Orranäs – en stor händelse i en bygd som mest sett glasbruk slå igen. Men 2023 var olyckan framme: hyttan brann ner. Redan året efter reste den sig igen, tack vare eldsjälar och lokala pengar.

I dag är den större och finare och förutom hyttan finns en fin park, en glasbutik (där en urna designad av Elsa Billgren gjort succé), creperie och ett fint museum med klassiskt Orreforsglas. Denna dag blåser hyttmästaren, tillika glaskonstnären Amy Krüger vackra glasäpplen. Ett av glasblåsarnas viktigaste redskap är blött tidningspapper (Dagens Industri lär vara bäst), så det är klart att vi undrar om de bränner sig.

–Nej, det händer inte ofta. 

Det gläder oss – precis som faktumet att Glasrikets flerhundraåriga traditioner upprätthålls på ett så lysande vis.