Gamla stan är till betydande del byggd på – sopor. Redan på 1200-talet började de tippa hushållsavfall och bråte i Saltsjön. Strandlinjen växte raskt ut i Saltsjön och redan på tidigt 1600-tal gick den ungefär där den går än i dag, cirka 30–40 meter bortom öns fastmark.
Gustav II Adolf gjorde Sverige till en stormakt. 1630 befallde han att Skeppsbrons enkla bodar skulle rivas så att utländska besökare, som då anlände med båt, skulle mötas av ståtliga hus värda just en stormakt.
Skeppsbron 24 är äldst, byggt 1630. Som många andra hus i denna stadsdel har det sedan dess ändrats mycket, både i höjd och utsmyckning. Den vackra stenportalen med druvklasar tillkom på 1700-talet. Det ägdes på sent 1600-tal av den holländske vinhandlaren Heere van Santen och det känns ganska logiskt när vi svänger in i Stora Hoparegränd intill.
Här ligger Vindragarlagets hus, byggt på 1500-talet. Vindragarna var landets sista fungerande skrå, hade monopol på transport av vinfat och tappning på flaskor. Deras symbol, stockkniven och sughäverten, syns på fasaden.
Husen på Skeppsbron ser ofta äldre ut än de är. Som palatslika Skeppsbron 20, en pastisch från 1901 på ett rivet, långt mindre 1600-talshus ritat och bebott av arkitekten Nicodemus Tessin den äldre.
Ett annat hus som ser äldre ut än det är, är nummer 44. Gamla stan hade på 1700-talet runt 700 krogar och mången öl har tappats upp på Zum Franciskaner som öppnade på denna adress 1899 och sedan fortsatte på samma plats när det nya jugendhuset stod klart 1907. Det stoltserar med Skeppsbrons konstigaste utsmyckning: ett kvinnosköte som skulpterats precis under ett stort grinande mansansikte.
Nummer 42 är södra och norra Bankohusen. När Riksbanken låg i det södra huset jobbade Carl Michael Bellman där utan lön i flera år i ett försök att komma sig upp. 1772 slog han igenom som skald med ”Gustavs skål”, en kungahyllning som gick hem hos Gustav III.
Bankohusens finaste fasader vetter mot Järntorget, där handeln med stångjärn från Bergslagen bedrevs till 1662. Evert Taube-skulpturen på torget är från 1985. Men det finns en betydligt större Taubeskulptur på Riddarholmskajen.
På just Riddarholmen finns också Stockholms äldsta bevarade byggnad – det över 700 år gamla mittskeppet i Riddarholmskyrkan, det enda som återstår av det Franciskanerkloster som låg här till reformationen. I kyrkan har 15 kungar sin sista vila.
Åter till Gamla stan och Kornhamnstorg. Här låg fram till andra halvan av 1800-talet det beryktade Flugmötet där stadens latrintunnor tömdes, Scharenbergska huset, nr 51, har ägts av drottning Kristina och här dog en av hennes mest prominenta gäster, den franske filosofen René Descartes 1650.
Förr var bränder ett problem Stockholm. Den 1 september 1625 förstörde elden den västra sidan av Gamla stan. Det gav Gustav II Adolf en gyllene chans att bygga en spikrak paradgata från Kornhamnstorg norrut. Det blev till och med två, Stora och Lilla Konungsgatan, i dag Stora och Lilla Nygatan.
Vid Stora Nygatans norra ände går en backe upp till den nyrenoverade Storkyrkan – väl värd ett besök. Vid ingången sitter vädersoltavlan, den äldsta avbildningen av Stockholm, från 1535. Statyn över Sankt Göran och draken från 1489 symboliserar segern över danskarna vid Brunkeberg.
En bit därifrån finns en relief med två lejon som sliter sönder en hal ål. Den satte Kristian Tyrann upp 1521, året efter att han hade ställt till med Stockholms blodbad: Ålen symboliserar Sverige och lejonen Danmark.
Härifrån är det nära till både Kungliga slottet med sina fina museer värt en heldag i sig och Stortorget. Hit ledde på medeltiden nästan alla stigar på ön. Flera av dem blev till gator och Köpmangatan är inte bara Gamla stans mysigaste shoppingstråk utan också Stockholms äldsta gatunamn.
Åt andra hållet går Kåkbrinken ner mot den forna hamnen på Mälarsidan. Gatan har fått sitt namn efter kåken, Stortorgets skampåle som 1647 kröntes av Kopparmatte med sin niosvansade piska i näven. Originalstatyn finns att se på Stadsmuseet.
Där Kåkbrinken korsar Prästgatan gick den ursprungliga stadsmuren och här finns en vikingatida runsten inmurad. Intill står sedan 1600-talet en utrangerad kanonpipa för att skyddade gaveln mot trafiken som förr var livlig här.
På öns östra sida följer Baggensgatan den forna stadsmuren. På 23:an låg Ahlströms jungfrubur, som Bellman i epistel 48 pekar ut som stans främsta bordell. 27:an är Stockholms äldsta bevarade bostadshus, med anor från 1300-talet.
Parallellt med Baggensgatan går Själagårdsgatan. Där den möter Kindstugatan ligger det lilla trekantiga torget Brända tomten – som skapades 1728 då ett hus brunnit här och staden beslutade att inget nytt fick byggas för att brandkårens vattenvagnar lättare skulle kunna vända.
Kindstugatan har också flera intressanta hus, som nr 14, där krogen Fimmelstången låg och skalden Lasse Lucidor 1674 stacks ihjäl vid ett bråk av en kränkt dryckeskamrat. I dag imponerar den resliga Tyska kyrkan ännu mer, både ut- och invändigt.
Det här är bara en liten del av allt som finns att upptäcka i Stockholms hjärta. Flanera på egen hand eller ta en guidad tur och glöm inte att titta uppåt i de smala gränderna – ovan flanörerna finns ofta Gamla stans mest intressanta detaljer.
