”Vill man må bra ska man leva så här”

Publicerad: 2009-11-23   Uppdaterad: 2023-04-18

- Där står husvagnen och här står vi, sa de, och gillade det inte alls. De ville vare ute med sin vagn, men friheten var beskuren av plikter. Då sålde de villan och hade vagnen som permanent bostad. Inte ett ögonblick har de ångrat det beslutet.

Corrie Norgreen och Anders Brandt

Corrie Norgreen och Anders Brandt berättar hur det gick till när de bestämde
sig för att flytta till husvagnen för gott. De bodde i Dalarna, först i
lägenhet, sedan i eget hus. Men innerst inne ville de leva så fritt som
möjligt med sin vagn. Så fort det fanns tillfälle gav de sig iväg. Gärna ut
på fricamping, båda är inbitna naturmänniskor som älskar friluftsliv i alla
varianter.

Men tillfällena ransonerades av plikter, som det gör när man har ansvar för
hus och trädgård. Det var då insikten kom: ”där står vagnen och här står
vi”. Därifrån behövdes ingen lång betänketid innan beslutet var moget. Huset
skulle säljas.
– Ungarna fick dela upp grejorna, vi gjorde klart för försäljning, men hade
inte tålamod att vänta tills allt blev klart, berättar Corrie. Så vi sa upp
oss från våra jobb, krokade på vagnen och drog iväg. Till Västerås, för att
vi gillade miljön där. Det var år 2001.

– Fast då hängde vi lite i luften. Inget jobb, ingen fast bostad. Vi kollade
med arbetsförmedlingen – både Corrie och Anders är yrkeschaufförer – men
fick huvudskakningar till svar. Tyvärr, inga lediga jobb.
– Första vardagen sedan vi hade flyttat gick jag till bussbolaget i stan och
frågade om de behövde folk, minns Corrie. ”När kan du börja”, frågade de.
”Imorgon”, svarade jag. ”Välkommen imorgon då”, sa de.
– Då berättade jag att min man, Anders, också är busschaufför. ”Ta med dig
honom då”, sa de.
– Jo, det löste sig direkt, fyller Anders i.

Efter en tid ville Anders byta busskörandet mot lastbilsjobb. Samtidigt hade
de börjat snegla på sydligare delar av Sverige och funderade på att flytta
ännu längre söderut. Det dröjde inte länge förrän Anders fick ett
lastbilsjobb i Göteborg.

Att flytta till lägenhet var inte på tal, ännu mindre att köpa hus. Istället
såg de sig om efter campingplatser i Göteborgsregionen, och föll för Aspen
Camping i Lerum. Corrie fick nytt jobb som busschaufför och påsken 2002
flyttade de in.
– Här är så fin natur, skogar, sjöar, frihet. Vi tycker att vi bor på landet,
men har nära till stan. Närheten till Göteborg är ett plus, men vi har inte
har utnyttjat det något vidare. I Lerum har vi all samhällsservice vi
behöver, och omgivningarna är underbara!

Vi sitter i deras villavagn, som de har inrett så att den passar deras behov.
Det är tidigt på säsongen, gräset är ännu vårbrunt. Som närmaste granne står
en husvagn, varm, beredd, men obebodd.
– Den är också vår, ler de nästan generat. Så fort vi är lediga ger vi oss av,
det rörliga husvagnslivet vill vi inte avstå.
– Jag mår illa när vagnen står stilla, säger Anders. ”De tokiga dalmasarna”
kallar de oss här på campingen, skrattar han.
– Vi har bott så här i fem år, och kan inte tänka oss ett bättre boende. Vi
träffar så mycket trevligt folk, man behöver aldrig ha tråkigt. Men vill man
vara ifred, har man sitt eget kryp-in. Inte en enda nackdel har vi upptäckt!
– Vill man må bra ska man leva så här, säger de enigt.

Det här boendet blir bestående då, blir vår slutsats.
– Nähädå. När vi blir pensionärer säljer vi både villavagnen och husvagnen och
köper husbil. Då ska vi inte vara fast någonstans, utan njuta av den totala
friheten!

Så säger reglerna
Tänker du bosätta dig permanent på en camping, räcker det att du och
campingvärden är överens. Tvärtemot vad en del rykten gör gällande, finns
inga myndighetsregler som hindrar dig att ha campingplatsen som
folkbokföringsadress.

Man får inte folkbokföra sig på en campingplats…
– Trams! säger Åke Hammarsten, jurist på Skatteverket. Man inte bara får, man
ska vara folkbokförd på den plats där man har sin regelmässiga dygnsvila. Om
det är på en campingplats, ja då är det där man ska vara folkbokförd.

Men – många har stött på byråkratisk patrull när det gäller folkbokföringen.
”Campingplatser är avsedda för tillfälligt boende, inte som varaktiga
bostäder”, har det sagts. De som ändå har framhärdat i sitt val av boplats
har fått rådet att låta skriva sig hos någon släkting, sina barn kanske.
Förbudet mot folkbokföring på den rätta boplatsen har med tiden blivit
anammad som en sanning. Men så är det alltså inte, enligt Åke Hammarsten.

– Lagen är otvetydig på den punkten, säger han.

Åke Hammarsten förklarar att fenomenet alls inte är unikt. Samma sak gäller
exempelvis båtfolk som har en kajplats och bor i sin båt. De ska vara
folkbokförda på fastigheten där kajplatsen finns.

Trots solklara regler har missuppfattningen – att det inte skulle vara
tillåtet att bli folkbokförd på en camping – fått ordentligt fäste. Varför,
kan man undra.

– Det beror på kommunerna, menar Åke Hammarsten. Kommunerna har skyldighet att
stå för den kommunala servicen till kommuninvånarna, oavsett var de bor. Det
kan vara fråga om väghållning, snöröjning, att det finns dagisplatser, att
ordna skolskjuts om det är familjer med skolbarn och så vidare. Därför kan
det finnas ett kommunalt intresse av att framställa det så, säger han.

Folkbokföringen betyder:
– att du får den sociala service du är berättigad till, exempelvis
bostadsbidrag, hemtjänst.

– du betalar rätt skatt. Skatten varierar mellan kommunerna.

– du får rösta där du bor. Om du är politiskt aktiv, tänk på att du bara kan
bli vald i den kommun där du är folkbokförd.

– du får din post till rätt adress

Mer information:
Skatteupplysningen
Tel 0771-567 567
Hemsida: www.skatteverket.se

Blanketter för utskrift Klicka
här

Adressändring
Hemsida: www.adressandring.se

Av: Ingela Svenson


Rulla till toppen