Vi checkar ut från Doro Camping i Dorotea för att utforska en av världens absolut vackraste vägar – Vildmarksvägen. Vi kör moturs, och vägen till första anhalten Vilhelmina ser vi som en transportsträcka.

Visst, det är vackert med lila lupiner längs vägkanten och de handmålade skyltarna som avslöjar att här finns minsann tunnbröd, gårdsbutik, loppis och maggots är alla charmiga. Men det är sex mil nordväst om Vilhelmina, vid Stalon som äventyret börjar på allvar. 

Har bestämt att taktiken ska bli att hålla ett långsamt tempo. Det här får inte ta tio timmar, det här ska ta två dygn. Första stoppet blir vid utsiktsplats Stalonberget. Plockar fram medhavd renklämma, lyssnar till tystnaden.

Vet inte hur långt vi ser när vi blickar ut över skog och älv och det spelar heller ingen roll. Inget googlande ska få störa när njutningen finns framför ögonen på oss. 

Timmen senare är vi på väg igen. Stannar till vid Dimorsen vid Kultsjöån. Två personer roar sig med fiske, det ser inte ut att nappa vidare bra. Kanske är det inte det som är poängen, utan avkopplingen och friheten i sig.

Här är det tätt mellan sevärdheterna och det dröjer inte länge förrän det är hög tid att dra åt handbromsen igen. Vid Trappstegsforsarna har vi siktet inställt på lunch. Från i det närmaste obygd är nu civilisationen påtaglig igen. Ett dussin fordonsägare har nämligen samma idé som vi. Snabbkoll på menyn, det får bli en souvasburgare med pommes. Smakar ljuvligt. Hjälper ett par tyskar, då menyn endast är på svenska. Hamburgare känner de till, men när de får veta att souvas innebär renkött blir de eld och lågor. Så nära älg vi kan komma, va?

Forsen, eller vattenfallet, är format som en trappa och är ett av Sveriges mest fotografera vattenfall. Att se och lyssna till dess kraft är livsnjutning på hög nivå och samtidigt en motpol till den stressiga vardagen som tär på psyke och energi. Det enda vi retar oss på är en ihärdig geting som tycks vara lika förtjust i den sötstarka senapen som vi.

Har ni hört talas om Saadteskenjuana? Det är sydsamiska och står för Saxnäs.

Det är en småort med cirka 140 invånare. Här finns kyrka, vandrarhem, lanthandel, äldreboende, för- och småskola samt Saxnäsgården. Det låter kanske inte så pulshöjande, men oj så vackert. Att orten allmänt kallas ”Den lilla fjällbyn med den storslagna naturen” känns mitt i prick.

Här är fjällvärldens skärgård när den är som allra bäst. Här spelades för övrigt julkalendern ”Julstrul med Staffan och Bengt” in. Saxnäs är dessutom ett centrum för jakt och fiske och är inte Vildmarksvägen äventyrligt nog, går det även att få till guidad snorkling, vandring och MTB-cyklande i närområdet.

Nästa hållplats når vi via sju kilometer grusväg. Här tar vi del av den mest framträdande, samiska kyrkstaden i Sverige där de äldsta byggnaderna har anor från sent 1700-tal. Givetvis är det Fatmomakke vi besöker och här står framförallt de pyramidliknande kåtorna högt i kurs bland besökarna.

Efter Fatmomakke blir det allt glesare med trafik. Landskapet ändrar karaktär från forsar, älvar och sjöar till kalhyggen och äkta, svensk fjällvärld med snöbeklädda berg. Vi gör natt vid Klimpfjäll. Inte en levande varelse så långt ögat kan nå. Jo, blodtörstande mygg förstås.

Morgonen och förmiddagen därpå ägnas till stor del åt Stekenjokk. Här står husbilarna på rad och resenärerna blickar ut över den vidunderliga utsikten. Världen bästa ställplats månne?

– Det är första gången på fem år som jag ger mig ut på fjällvandring, säger falubon Joel Brosveden.

– För mig blir det första gången som jag tältar i fjällen, tillägger hans flickvän Linnea Fransson.

De ger sig iväg till fots. En halvtimme senare ser vi bara två ryggsäckar som guppar vid horisonten. De har äventyret framför sig.

Själva vill vi hinna med en punkt till på att-göra-listan utan att behöva tampas med mörkrets intrång, vi har Hällingsåfallet utanför Gäddede i siktet. Stannar emellertid till vid Jormvattnet. Kan inte låta bli att fotografera förskolan som är utsmyckad med figurerna Lejonel, Pellegnillot, En Dum En och jätten Jorm från Beppe Wolgers fantastiska saga om Dunderklumpen.

Till sist två mil grusväg. Det krävs för att nå Sveriges svar på Grand Canyon – Hällingsåfallet. 42 meter högt, fast mäktigt till tusen och väl värt en omväg om den inte redan finns med på er lista över sevärdheter som ska bockas av.

Det är nästan osannolikt att så många fötjusande platser har samlats inom ett och samma område. Tack Sverige, och tack Vildmarksvägen.

VILDMARKSVÄGEN

VAR: I norra Jämtland och södra Lappland.

Längd: 50 mil. 

Högsta vägen: Kalfjället vid Stekenjokk, 876 m.ö.h.

Öppen: Sträckan Leipikvattnet – Klimpfjäll är normalt öppen 6 juni – 15 oktober.

Bensinstationer: 11

Campingplatser: 28

Udda namn längs vägen: Mesklumpen, Kycklingvattnet och Gubbhögen.

5 TIPS:
• Ha samtliga betalningsmedel tillgängliga – kort, kontanter, swish.
• Tänk på att butiker, restauranger, bensinstationer inte har samma generösa öppettider som i storstäder.
• Tanka hellre en gång för ofta, än en gång för sällan.

• Ta med myggmedel och oömma klädesplagg som täcker hela kroppen.
• Ha inte bråttom. Ta god tid på er. Njut av utsikten. Lyssna till tystnaden.