Historik: Husvagnen Sveland skulle bli perfekt

1970-tal i Örkelljunga. Bengt Bengtsson sitter djupt försjunken i sina tankar på arbetsrummet i familjens bostad.

Blyertspennan far fram över skrivbordet och på papperen framträder husvagnar med olika planlösningar. Bengt har sålt sådana med god framgång under några års tid, men det är en sak som skaver. Ingen av dem är fulländad.

– Pappa tyckte att alla vagnar på 70-talet hade sina fördelar, men också nackdelar. Han ville därför plocka russinen ur kakan och tillverka en optimal husvagn, berättar Bengt-Åke Bengtsson, son till Bengt och vd för företaget Bengt i Örkelljunga. 

År 1971 etablerar Bengt kontakt med husvagnsfabriken Mardon Trailers som ligger i Hull, i närheten av Immingham.

– England var riktigt stora på husvagnstillverkning då. ”Vår” fabrik hade tidigare varit en taxistation för häst och vagn. Fastigheten var byggd i vinkel och lämpade sig egentligen inte särskilt bra för produktionslinjer, minns Bengt-Åke.

En omständighet som försvårar kommunikationen med fabriksarbetarna är att Bengt inte kan någon engelska över huvud taget. Det hade kunnat ses som ett problem – men inte för en visionär av Bengts kaliber.

– Mamma fick följa med som tolk i början. Pappa var dock mycket duktig på att gestikulera och kunde på så vis göra sig hyfsat förstådd innan han lärde sig lite av språket.

På fabriken omsätter konstruktörerna Bengts skisser till ritningar av fungerande vagnar. Sedan tillverkas prototyper som Bengt får utvärdera, ofta tillsammans med sonen Bengt-Åke som tidigt följer med på Englandsresorna.

– Unikt för Sveland var främst att vagnarna hade dubbelfönster, vattenburen värme, bättre isolering och – i de flesta modeller – långbäddar. Andra saker kunde gå mer i engelsk stil, exempelvis karossformen och innerväggarna vilka kläddes med bylsigt tyg.

En gång hade de även lagt in en knallgul matta som vi nästan bländades av när vi öppnade dörren. Fast den mattan fick vara kvar, den ljusade upp interiören på ett fint sätt, berättar Bengt-Åke.

Engelsmännen förstår sig heller inte riktigt på det här med isolering. Bengt-Åke förklarar:

– Våra vagnar skulle isoleras med frigolit istället för med glas-ull. För oss var det viktigt att frigolitbitarna passade exakt i regelverket för att optimera isoleringsförmågan. De verkade dock inte begripa varför detta var så noga och skar ofta bort ett par centimeter för mycket och lappade lite här och där, berättar Bengt-Åke, som vid upprepade tillfällen fick poängtera vikten av noggrannhet.

Fabrikens vd och ägare är mr Marshall, en stilig herre i kavaj och med en blankpolerad Rolls-Royce. Bengt reser till England ungefär en gång i månaden och med tiden blir familjen goda vänner med Marshalls. Resorna görs med båt mellan Sveriges västkust och Immingham. Husvagnarna fraktas på samma vis – och Bengt-Åke får hämta otaliga vagnar med bil i Göteborg och Halmstad.

– Husvagnarna var ofta dåligt fastspända under båtresorna och det var inte alls ovanligt att de hade fraktskador om det hade varit lite sjögång.

Under 1974 och 1975 produceras vagnarna på fabriken A-line på andra sidan stan, innan tillverkningen återgår till Mardon Trailers. På A-line får svenskarna med tiden bygga ett värmerum.

– Sveland hade inte sandwichkonstruktion, utan plåten häftades löst utanpå. När den blev varm i solen kunde den expandera, så vissa kunder fick problem med att väggarna blev ”bubbliga”. När vi värmde upp plåtarna innan montering försvann det problemet.

Tillverkningen pågår fram till 1981. Vid det laget har priserna på husvagnsdelar chockhöjts i England. Verksamheten kan inte längre drivas lönsamt och läggs därför ner. Så här med facit i hand: Blev Sveland någonsin den perfekta husvagnen?

– Pappa var i alla fall väldigt nöjd med sina planlösningar. Bortsett från engelsmännens egna detaljer tyckte vi nog att vagnarna blev i det närmaste perfekta. Men alla kunder kanske inte hade samma smak som vi, säger Bengt-Åke och ler.