Svenskarna höll på att bli ett campande folk på 1950-talet och vårt största bilmärke, Volvo, var inte sena att hänga på.
Redan 1955 hade man inlett ett samarbete med vagntillverkaren Lihnells Vagn Aktiebolag, LIVAB, i småländska Braås, idag heter förtaget förresten Volvo Construction Equipment AB och är världsledande inom anläggningsmaskiner.
LIVAB fick i uppdrag att ta fram en campingvagn som skulle säljas under namnet Volvo.
Som alla fordon av denna typ var den en kompromiss och det var Volvo väl medvetna om. I sin reklam uppgav man att den trots det skulle ge hyggligt liggutrymme för fyra personer.
Utrustningen var tämligen spartansk och omfattade fyra bäddar, ventilation, öppningsbara fönster, uppfällbart bord och golvmatta. En bra sak var att det i hopfällt läge fanns plats för en smula bagage och därför behövde allt inte lastas i bilen. Möjligheter att laga mat inne i vagnen saknades emellertid.
Lagom till semestern 1957 presenterades den som ”en ny form av campingvagn avpassad för svenska förhållanden”.
Till skillnad från andra tillverkares produkter, som ofta hade väggar av tältduk, hade denna väggar av oljeimpregnerat kryssfaner vilket säkert stod emot väder och vind bättre.
Modellen hade ingen kulkoppling utan använde i stället en BABY-koppling, som enkelt kan beskrivas som en liten traktorkoppling. Den uppgavs vara helt slagfri och synnerligen stark, lätt att koppla och kunde klara av körning i terräng.
Bilarna fick utrustas med särskilda fästjärn, vilka var lätta att anbringa på Volvo PV 444, som det stod i informationsbladet. Därefter var det bara att ge sig ut och ”resa med eget hotell” eller ”ta sommarstugan på släp”.
En stor fördel var givetvis vikten, en annan att den gav bra bakåtsikt hopfälld och att det gick snabbt att fälla upp den. Ytterligare en var att karossen helt eller delvis kunde demonteras tillsammans med inredningen.
Plötsligt hade man inte ett campingfordon utan en ordentlig släpkärra. I prospektet påpekas också att husvagnen under resten av året kunde tjäna som lekstuga åt barnen.
Modellen var inte lika komfortabel som en husvagn och förhållandevis dyr för att vara en campingvagn. Intresset var svalt och efter 53 exemplar blev det tack och hej då.
De som trots allt såldes försvann snart från vägarna. Troligen fick de slita hårt som släpkärror, något som de egentligen inte var konstruerade för.
I dag finns inga kända exemplar kvar, men entusiasten Christer Angsmann ville verkligen ha en egen.
Efter flera års efterforskningar gav han upp jakten och beslutade sig för att bygga en själv. Med hjälp av bilder, broschyrer och annat insamlat material skred han till verket och efter ett och ett halvt år var den klar, lagom till campingsäsongen 2014.
Efter att ha använt vagnen några gånger ställdes den undan och finns numera att beskåda på Volvos museum i Göteborg. Besök det gärna (aktuella öppettider finns på hemsidan: volvomuseum.com) och se den i verkligheten. Missa inte dioramat strax intill där två modeller av den visas upp.
FAKTA
Chassi & kaross: Hopfällbar träkaross, delvis aluminiumskodd, monterad på stålram
Antal liggplatser: 4
Bromsar: Saknas
Axel: Stel axel
Fjädring: Saknas (eventuell fjädring regleras lämpligen med hjälp av ringtrycket)
Längd: 225 cm (utan draganordning), 310 cm (med draganordning)
Bredd: 180 cm
Höjd: 180 cm (103 cm hopfälld)
Tjänstevikt: 320 kg
Nypris 1957: 2 700 kronor
Produktionsår: 1957–1958
Antal tillverkade: 53 stycken