”Men Monsieur! Här i Frankrike fyller vi inte flaskorna, vi byter dem.”
Året var 1979 och vi (författaren med hustru) var ute på vår första längre utlandsresa med husvagn. Förutseende som vi alltid varit, hade vi förberett oss med en adaptersats – en mörkblå plastlåda med halvtransparent lock med ett antal mässing-nipplar – som, hade försäljaren lovat, skulle göra det möjligt att fylla på gasol i en svensk flaska i nära nog alla europeiska länder. Men inte i Frankrike!
”Här i Frankrike fyller vi inte flaskorna, vi byter dem” återupprepade den mustaschprydde och skärmmösseförsedda mannen när jag försökte förklara att de tomma flaskor han byter in säkerligen måste fyllas någonstans. ”De hämtar dem med lastbil”, avslutade han konversationen. Vilka ”de” var, och var de höll till, fick vi aldrig något svar på…
Ett par år senare hade jag förmånen att för första (men definitivt inte sista) gången besöka den stora internationella husvagns- och husbilsmässan Caravan Salon International, som på den tiden ägde rum i Essen.
Lite undanskymt i en av de många hallarna fanns gastanktillverkaren Wynen-Gas, som presenterade en stor nyhet: En gastank – som vanligt när det gällde Wynens produkter – i knallröd plåt med samma form och mått som en vanlig elvakilos gasolflaska.
Detta hände sig på den tiden när det från de svenska myndigheterna utgått ett påbud om att inleda en övergång till det mer miljövänliga drivmedelsalternativet gasol för Otto-motorer, och morot för denna övergång var bland annat en attraktiv beskattning av gasol som motorbränsle.
Antalet tankningsmöjligheter för gasol hade därför ökat i Sverige, så naturligtvis fick en ”Tankflasche” följa med hem efter mässbesöket. Nu kom också en av de adaptrar vi inhandlat några år tidigare väl till pass, när vi skulle ansluta den till gasolsystemet i vår husvagn.
Men även på den tiden hade regeringen svårt att fatta långsiktiga beslut, så fördelarna med en gasoldriven bil försvann (parallellen med det moderna alternativet E85 är enkel att dra). Dessutom började tidpunken för tioårsrevisionen av vår flaska att närma sig, och vem i Sverige skulle kunna göra en sådan?
Idag har situationen återigen förändrats. Antalet fordon som drivs med gasol/motorgas/LPG/GLP (kärt barn har som bekant många namn) har blivit markant större – enbart i Tyskland finns mer än 400 000 sådana fordon – och därmed har också tankningsmöjligheterna ökat, även här i Sverige.
En tankflaska blev därför en av de första investeringarna vi gjorde när vi för några år sedan bytte husbil. Inte så mycket för att spara pengar, utan för bekvämligheten. Vi har inte mer än två mil till närmaste tankningsmöjlighet, och när vi är ute på resa har vi som vana att toppa upp flaskan när nivåmätaren i förarhytten närmar sig mittläget.
Så tack vare den välsignade tankflaskan behöver vi aldrig ha problem med att få tag i gasol när vi är utomlands eller bli utan gasol mitt i natten – flaskan är alltid minst halvfull!