Riksväg 46 slingrar sig genom ett vackert landskap präglat av Västergötlands platåberg. I Skövde dominerar Billingen, traktens största platåberg, en mäktig syn nerifrån slättlandet. På bergets östsida ligger spa-hotellet Billingehus, förra året hyllat i engelska The Guardian för sin fint bevarade 70-talsatmosfär, beskriven som en tidsresa.
Vi som inte bor där märker inte av tidsresan, men här finns ett stort utomhusbad öppet för allmänheten sommartid, fina löparspår och flera idrottsanläggningar. Och så finns det en unik kyrka formad som en snäcka: Modernistiska S:t Lukas ritades av arkitekten Hans-Erland Heineman och invigdes samtidigt med hotellet 1970.
Missa inte att gå in – här väntar vita murade väggar, ljusa trädetaljer och ett jättestort fönster med korsmotiv och panoramautsikt över Skövde med omgivningar.
Västergötlands många platåberg har alla platta toppar som reser sig något hundratal meter över omgivningen. De består av sedimentära bergarter med hård diabas överst, som skyddar mot erosion. Berg som Kinnekulle, Billingen och Mösseberg rymmer en rik och ofta unik flora, många fossiler och tydliga spår av istidens krafter. 2022 utsåg Unesco platåbergen till Sveriges första globala geopark, vilket rimligen gett dem ett utökat skydd mot exploatering. På sina håll utvinns bland annat kalk och förr också oljeskiffer.
I Billingens norra ände fanns på tidigt 1900-tal ett fiaskoartat gruvprojekt för att komma åt det då nyupptäckta radioaktiva grundämnet Radium. Ranstadsverket, mellan Skövde och Falköping, var däremot en fungerande urangruva under några år på 60-talet. De lokala protesterna mot dagbrottet var intensiva och lär bli det igen om en återstart av uranbrytning blir verklighet framöver.
Vi tar serpentinvägen ner från Billingen för en stadspromenad och en dos kultur. Skövde upplevde som många andra svenska städer av en rivningsvåg på 60- och 70-talet, men det finns några gamla pärlor kvar, som det fina rådhuset från 1700-talet och det maffiga stadshotellet från 1888.
Vi gillar också skulptören Ivar Johnssons 50-tals fontän Livets brunn, med en stor dos vågad nakenhet mitt på Hertig Johans torg, liksom den vid Kyrkparken strax intill.
Men mest spännande är Skövdes kulturhus mittemot stadshotellet, skapat av samma arkitekt som S:t Lukas och invigt 1964. Det måste ha varit en sensation när det öppnade – Sveriges allra första kulturhus. Här finns fortfarande allt samlat: biblioteket, stadsteatern, biograf, konstmuseum, danssalong, café, restaurang, med mera. Här händer det alltid saker. Vi njuter av den fina konstsamlingen med fokus på det moderna.
Förr började riksväg 46 i Skövde, men nu startar den en mil söderut – det är bara att följa hänvisningsskyltarna. Efter ett par mil tar vi av västerut mot nunneklostret i Gudhem. Det var där som Arns fästmö Cecilia avlade sina 20 år av bot medan Arn var utomlands som tempelriddare i Jan Guillous romaner, som lockat till många resor i Arns fotspår.
Cistercienserklostret grundades runt 1160. Nunnorna levde på donationer från de rika. En av dessa var Katarina Sunesdotter som 1252 fick sin grav i klostret hon stött, en av få föremål/utsmyckningar som finns kvar. Annars dominerar låga murar, välklippt gräs och bra infoskyltar. I det lilla museet intill finns en kopia av graven, målad som den kan ha sett ut.
1527 pågick reformationen i Sverige, kronan tog över klostret, gav det till en riddare, men lät nunnorna stanna. Bara två år senare brann allt ner och Gustav Vasa sa nej när de katolska nunnorna vill återuppbygga.
Om nunnorna kunde räkna med stora donationer har så klart de flesta i trakten fått lita på sin egen intjäningsförmåga. Vi fortsätter tillbaks mot 46:an, korsar den och rullar snart fram i ett landskap som påminner om Toscana, med böljande sädesfält, små gröna skogsdungar, utspridda gårdar och en härlig julisol från en nästan molnfri blå himmel.
Siktet är inställt på Åsle Tå, en unikt välbevarad flerhundraårig by som nu är upplevelsemuseum där forna tiders liv, slit och glädjeämnen återskapats.
Här har det bott folk i tusentals år, men det som möter museibesökarna är stugor från 1700- och 1800-talet längs en liten väg, endast lämpad för oxkärror och apostlahästar.
På skyltar skildras namngivna bybors livsöden och bostadshusen och hantverkslokalerna är alla öppna för besök. Inträdet betalas i restaurangen, som serverar läcker hemlagad mat och en riklig salladsbuffé till budgetpris, så kom hungriga!
Hundra meter bort finns en mäktig minnessten från 1896, värd en liten omväg: Just här stod nämligen ett avgörande slag den 24 februari 1389, som slutade med nederlag för Albrekt av Mecklenburgs trupper, som flydde när isen de gick på brast.
Nederlaget bäddade för folkungatidens slut, den danska drottningen Margaretas maktövertagande och Kalmarunionen mellan Sverige, Danmark och Norge som varade till Gustav Vasa tog makten 1523.
Stenen hyllar skandinavernas gemensamma bragd, men det är inte texten utan stenens storlek som imponerar. Den är fem meter hög, väger runt 50 ton och släpades i tre månader en halvmil till platsen. Vid invigningen kom 8 000 personer.
Avstickaren fortsätter österut till Tidaholm, nu mest känd för sitt fängelse, men för 150 år sedan var staden berömd för tändstickor, där Sverige var världsledande. Tillverkningen pågår än, men inte i Vulcan-fabriken – världens största tändsticksfabrik i början av 1900-talet.
De gamla fabrikslokalerna på en liten ö i Tidan har i dag blivit kulturcentrum med ett museum över tändstickstillverkningen och fabriken som byggde lastbilar och bussar 1903–1934. Den signalröda brandbilen från 1931 och den sex år yngre, gröna ”brännvinsbussen” är riktiga skönheter.
Det finns en ö till i Tidan i stadens idylliskt sommarsömniga centrum – Turbinhusön, med populära caféer och några av landets finast belägna gratisställplatser.
Från Tidaholm tar vi oss mot Falköping och 46:an igen. Men det tar sin tid att komma dit för det finns gott om stopp på vägen. Som Suntaks gamla kyrka från 1100-talet, en av landets bäst bevarade romanska kyrkor och den ovanliga rundkyrkan i Skörstorp, byggd lika mycket som försvarstorn som Guds hus.
Om kyrkorna känns gamla är det ingenting mot nästa anhalt. Falbygden, slättlandet runt Falköping som ramas in av flera platåberg, har massor av historiska spår från stenåldern och framåt. Här finns bland annat runt 200 mer än 5 000 år gamla gånggrifter, gravkammare byggda av maffiga stenblock.
Längs den nord-sydgående vägen förbi Karleby ligger sådana gravar tätt. Själva vägen är också speciell, för den kan vara landets äldsta, en rutt längs åsen med fin utsikt över landskapet, som människor följt sen tidig stenålder. Ännu mer imponerande blir vi när vi stannar vid megalitgraven i Luttra som tronar på en egen kulle. Här känns historiens vingslag.
Och vingar är viktiga också på toppen av Ålleberg. För här finns Svenska segelflygförbundets flygskola och dessutom ett unikt segelflygmuseum, där de fått in häpnadsväckande många segelflygplan trots deras långa vingspann. Museet kan ordna så att besökare får följa med på segelflygturer: tänk er en hisnande looping över Falköping, men den här gången hinner vi inte.
Falbygden är Sveriges ostland och vi gäster kan glädja oss åt rikets kanske bästa ostbutik. Vi provsmakar vällagrade ostar en lång stund innan vi slår till på tre godbitar. Utöver ost finns här annat gott som hör ostbrickan till – perfekt till en lyxig campingmiddag
Annars är det en rätt oansenlig stad. Under andra halvan av 1800-talet, när järnvägen kommit, var den dock en attraktiv kurort dit gäster kom för att dricka brunnsvatten från Mösseberg. Kurhotellet är ståtligt än idag, fast nu är det ett spa av modernt snitt. Uppe på berget står ännu kurhotellets vackra utsiktstorn i tegel från 1902.
Från början kostade det några öre att gå upp i det 35 meter höga tornet. Nu är det gratis och alltid öppet – kämpa er upp! I närheten finns en liten djurpark, värd ett stopp för barnfamiljer.
Knappt två mil söder om Falköping ligger Ekehagens forntidsby, en av Nordens största och en resa genom tre historiska epoker: sten-, brons- och järnåldern. På våren kommer tusentals skolelever hit för att ta del av forntiden, sommartid är det mest barnfamiljer.
– Vi har byggt upp noggranna kopior av utgrävda boplatser i Falbygden, Skåne och Danmark, säger Tommy Gustavsson i Ekehagens biljettkassa innan vi traskar i väg till stenåldern, där paddling i urholkade trädstammar väntar runt ett par öar i den lilla sjön.
Sedan når vi bronsåldern, med gårdar där linderödsgrisarna ser ut att trivas i leran och via prova-på-bågskyttet når vi järnåldern, där en grupp får testa att baka glödkakor på utomhuseldstaden. Besökarna kan stanna länge i forntidsbyn, luncha på dess restaurang och hyra en av de fyra ställplatserna för natten.
Vi rullar emellertid vidare söderut i nutid genom Ätrans idylliskt ljuvliga dalgång, där gårdar och fält samsas med det slingriga vattendraget, med skogspartier och branter på båda sidor. Stannar till vid Dalums kyrka, som har unika väggmålningar, men som hunnit stänga för dagen. Får nöja oss med de två stora runstenarna intill kyrkan.
Sedan är det kaffedags vid Basta kvarn i Blidsberg, ett mysigt fik och glasställe med bord på små öar i Ätran och ett stort vattenfall som fond.
Nu har vi hunnit prova både stenålders- och torparliv. Så det känns inte alls konstigt att också testa livet som jätte: Tar oss genom byn Timmele och känner oss som normalstora svenskar. Men så dyker den lilla orten upp en gång till – som minutiöst återskapad 1800-talsvariant i skala 1 till 10.
Ortsborna lade ner över 2 000 arbetstimmar på att skapa by-kopian och det är fritt att gå runt och titta bland hus så verkliga att man själv känner sig som en jätte som klunsar runt bland boningshus, lador och lantliga verkstäder – kul!
Nattläger blir i Ulricehamn, där campingen ligger naturskönt vid den stora sjön Åsnens norra ände, med gångavstånd till centrum med fin gågata och minimalt med kvällsliv.
bättre är det längs sjöstranden där vi tittar på solnedgången och det fina kallbadhuset ute i sjön med varsin öl i handen på restaurang Bryggan. I Ulricehamn slutar 46:an, men det får bli ytterligare en heldagsavstickare.
De som tror att svensk textilindustris saga är all har inte varit i Gällstad, en kvarts bilresa söder om Ulricehamn. Här kryllar det av textilföretag och mycket av det som produceras finns att köpa till bra priser i byns outletbutiker: Ivanhoes exklusiva stickade plagg, poppis bland golfare, Oscar Jacobsens kostymer och herrskjortor samt Lager 157, med rea på många av lågpriskedjans plagg. Den som eventuellt funderat på klädmärkets namn får förklaringen på vägen hit – längs länsväg 157.
Många äldre känner till Birgitta Th. Sparres romansvit ”Gårdarna runt sjön”, nio böcker som blev bästsäljare tack vare romantik, drama och chansen att identifiera levande förebilder från herrgårdarna runt Åsnen. Än i dag åker folk med turistbyråns gårdskarta för att se de verkliga förlagorna till boken.
Vi brinner mer för resas sista stopp – den vitkalkade medeltidsborgen Torpa stenhus. Nuvarande ägaren Pehr Zethelius har gjort det till ett fint besöksmål, med inte bara guidade slottsbesök utan också en bra restaurang med bland annat hjortkött från ägorna, gårdsbutik och hantverksbod.
– Torpa har attackerats flera gånger i historien. Riddarna som skyddade borgen fick bland annat lön i form av öl – fyra liter på vardagar, åtta på söndagar, berättar den unge guiden Johan Fäldt, som redan känns som en fullfjädrad stjärna.
Många av slottets salar är fint utsmyckade – påfallande ofta med originalmålningar – som i den stora riddarsalen.
– När danskarnas belägring 1566 var över firade de stort här i riddarsalen, berättar vår guide innan vi går vidare till den ännu tjusigare Kungssalen.
Torpa stenhus känns och blir ett perfekt slut på resan längs riksväg 46.
