RESA: Längs länsväg 223

Vi hinner inte ens fram till första stoppet förrän mitt sällskap utbrister: ”Det här är nästan som safari”. Bara ett par kilometer in på väg 223, från Nyköping räknat, fångar nämligen våra blickar både hästar och kossor som latar sig i hagarna. Då hade vi redan bockat av vilda djur i form av rådjur, hare och ekorre. Kanske inte direkt Big Five, men hursomhelst en bra start. 

På Café Östergården drar vi åt handbromsen. De bjuder på lugn och harmonisk miljö i en lantlig kombination med mysig gårdsbutik och loppmarknad. I caféet serverar de nybryggt kaffe från Lindvalls, smaskiga bakverk och lite annat smått och gott. Vilopuls infinner sig omgående.

Inne i en av bodarna brottas begagnade ting med varandra. Saker som vill till nya hem. Alla prylar är märkta med olika kulörer, så kunderna vet vem de ska swisha till vid even-tuellt köp. Själv fastnar jag för de handgjorda halsbanden som hiv-smittade kvinnor i ett av Afrikas största slumområden, Kibera i Kenya, har tillverkat. Färgsprakande, helhäftiga och samtidigt hjärtskärande! 

Resan längs med 223:an består mestadels av slingrig landsväg. Här ”kör” du ditt fordon och ”åker” inte bara med. Noterar att det står 80 på vissa av skyltarna. Visst, det är inte minimum- utan maxhastigheten, men ändå. Då kommer det att skrika i däcken på sina håll. Vi lättar lite på högerfoten och resonerar att bråttom kan vi ha någon annan gång. 

Nästa stopp kan beskrivas som något för alla, likt ett Kinderägg, där Svenska Jägarförbundet Östergötland har sin bas. Vilda och vackra Öster Malma är en plats som får mig att tänka på min far när han var vid liv. Det var nämligen ett av hans favoritställen.

Väl framme får jag en flashback och kan nästan höra honom säga: ”Vad sägs om Wildlife Park på onsdag”. Fast jag visste att det inte var de vilda djuren som pappa var ute efter, utan det var deras utsökta, viltinspirerade lunchbuffé som egentligen lockade – och gärna med tillägget – du bjuder väl? 

Besök gärna djurens eget hägn (totalt 25 hektar) där ni kan se älg, mufflonfår och hjort. Ett tips för bästa möjlighet att bevittna dem är att vara på plats under förmiddagarna då de matas. Där gäller entrébiljett. Om inte kronvilt är i fokus då kanske afternoon tea på 1660-talsslottet är mer attraherande?

En dryg timme senare kör vi vidare mot Björnlunda och tar sikte på Sternerborgs Choklad. Det blir dessvärre en plump i protokollet då det visar sig att de har slutat tillverka de kakaobaserade godsakerna. 

Glassluckan är emellertid öppen och det serveras dagligen halva dussinet olika smaker. Mjölken till tillverkningen tar de från en lokal bondgård.

Som bekant lockar kyld namnam gamla som unga, och på tal om småttingar så kan de få sitt lystmäte stillat bara ett stenkast från strutar och kulor. Platsen heter Sjöliden och där har kidsen en gigantisk lekborg att förlusta sig i. Föräldrarna kan i sin tur koppla av vid parkbänkarna och njuta av utsikten.

Tillhör ni dem som gärna vill ha ett ägg eller två till frukost – och helst från frigående höns? Då kan vi varmt rekommendera Äggboden Ekhov Säteri som bara ligger några kilometer bort. 

I den obemannade butiken gäller swish-betalning. Utöver de vita och ovala finns här även sylt, saft, cider och honung för att nämna ett axplock. En kartong färska ägg får följa med oss hem. Eftersom hela den här resan ligger inom ramen för blygsamma 4,5 mil är det tätt mellan stoppen och det dröjer inte länge förrän vi återigen kliver ur bilen. 

Ännu en gång dyker en minnesbild upp, ty Skeppsta hytta, Blacksta har givit namn åt adressen jag bodde på som barn: Skeppstavägen 11 i Bandhagen. Kul! Tittar först in i galleriet där en handfull kreativa skapare ställer ut sina verk. Trevliga multimaterialkonstnären Päivi Koskell pekar, visar och förklarar gärna för nyfikna besökare. Kan inte göra annat än dra på smilbanden när hon på klockren svenska säger:

– Jag kan bara prata finska och engelska. 

Bäst i mitt tycke är de humoristiska träskulpturerna av Tyyne Kröger som mestadels arbetar med återanvänt material – med andra ord, helt rätt i tiden. Om dagens 27 grader utomhus inte är rekordvarmt så kommer vi dit. 

I grannbyggnaden utförs nämligen det gamla, utrotningshotade yrket glasblåseri. En busslast med besökare har tydligen bokat en ”föreställning”, ty det är fullsmockat med folk inne i lokalen när formgivaren Ebba von Wachenfeldt visar prov på yrkesskicklighet utöver det vanliga. Här kan hela familjen, kompisgänget eller födelsedagsfirare få en inblick i den grundläggande tekniken genom att boka prova-på-tillfälle. Ett minne för livet garanteras. 

De sista två besöken på vår lista infaller på samma område – Gunnels Garn & Hantverk och Skottvångs grufva. Ägarinnan Gunnel Nygren sitter utanför sin bod och naturligtvis stickar och virkar hon för glatta livet. 

– Det är ganska lugnt nu, men bara för en timme tillbaka var det en hel busslast som stannade till här, förklarar hon.

Givetvis var det dem vi såg vid glasblåsningen, fast bussbolaget transporterade dem på 223:an i motsatt riktning. I butiken säljer hon ullgarn från gårdar i hennes närhet. Tro nu inte att blåsa glas är det enda ni kan prova på längs med väg 223. Gunnel lär nämligen ut den ädla konsten att spinna eget garn på slända. Info om detta finns på hennes hemsida (www.gunnelsgarn.se).

Vi väljer dock att vandra vidare in på gruvområdet som drivs av Maria Bystedt och sambon Pelle Almgren. Ringer en klocka? Yep, det är samma Pelle som 1991 sjöng landsplågan, tillika sommarhiten ”Omåomigen”. Och när vi ändå är inne på kapitlet musik bör det nämnas att livespelningar med diverse band sker både inom- och utomhus medan själva värdshuset betraktas som hjärtat på gruvområdet.

Här ligger fokus på vällagad hemgjord mat som speglar de olika säsongernas utbud. Det finns med andra ord ingen fast meny, utan här flödar kreativitet och inspiration.

För de vetgiriga är turistvärdar från Östra Sörmlands Gruvförening på plats varje dag under sommaren. För grupper finns dessutom möjlighet att beställa dramatiserade guidespel som ger en levande skildring av livet vid Skottvång då gruvan var i drift. Vi nöjer oss med att nyttja QR-koderna för att ta del av dåtidens berättelser samtidigt som vi inandas den ljuvliga doften av tjära intill den väldiga kolmilan. Underbart!

Ett ord som avslutningsvis även får symbolisera hela den här stillsamma och sevärda utflykten. För tänk vad trevligt vi kan ha om vi bara drar ned på tempot en smula och lämnar den hormonstinna E4:an.