RESA: Göta Kanal med bil – 19 ljuvliga mil

Julisolen gassar när Jörgen Karlsson parkerar på ställplatsen bara några meter från kanalen. Tillsammans med makan Pia ställer de fram utemöblerna under husbilens markis. Det är första dagen på semestern, vilket är härligt, men kanske också den sista.

– Vi bor utanför Värnamo. Jag driver helt själv ett jordbruk med drygt 300 biffkor och producerar dessutom ensilage och höbalar åt andra bönder och Pia jobbar på ett sågverk. När vi åker i väg rycker vår vuxna son in på jordbruket, men om något händer drar vi genast hem. Om allt går bra är vi nog ute en vecka nu, men det här kan också bli sista dagen, säger Jörgen.

De har valt en ställplats intill Göta kanals första/sista sluss – i Mem vid östgötakusten – genom att leta ställplatser i sin app.

– Vi har varit i Söderköping förut och minns det som vackert, så vi ville övernatta i närheten. Nu ska vi ta cyklarna och trampa dit längs Göta kanal. Var vi bor i morgon får vi se, lämnar man bara huvudvägarna brukar det vara lätt att hitta en fin plats, konstaterar Pia.

Intill ställplatsen pågår en slussning, där en stor dansk segelbåt samsas med en mindre motorbåt. Vill ni till Västkusten och har passerat den första slussen i Mem är det 57 slussar kvar innan ni når Vänern där Göta kanal slutar och sen ytterligare sex slussar från Vänern till Göta älv. Den resan tar tid. Passagerarbåtarna har alltid förtur till slussningarna medan privatbåtar kan få köa.

Detta slipper vi som gör kanalen med campingfordon. Praktiskt nog ligger ställplatserna och campingarna mycket tätt längs den 19 mil långa vattenvägen mellan Östersjön och Vänern.

Har du med dig cykel blir det ännu mer njutbart, då det finns bilfri, närmast plan cykelväg längs nästan hela kanalen. Den kantas för övrigt av världens längsta allé – 16 000 träd som ger både sol- och regnskydd åt cyklister och vandrare. 

Har du ingen cykel finns det flera cykeluthyrare längs kanalen, trevliga Kanalmagasinet i Mem är en av dem. Den 26 september 1832 invigde kung Karl XIV Johan Göta kanal just i Mem. De slussade med den kungliga jakten Esplendian och fortsatte till Söderköping för ytterligare firande.

Bygget påbörjades 1810, lett av Baltzar von Platen. Han avled dock tre år innan kanalen stod klar. Ett viktigt skäl till kanalbygget var att slippa höga danska tullar i Öresund, men kanalen gav också en rejäl skjuts till Sveriges industrialisering.

Det mesta grävdes för hand med stålskodda träspadar av drygt 50 000 svenska soldater, men även några tusen ryska krigsfångar tvingades arbeta på det kostsamma projektet. Från Mem är det 14 km bil-vägen till Söderköping, men bara drygt 6 km i cykelsadeln. Staden var på medeltiden en av Sveriges allra viktigaste. Från då finns nästan bara den fina kyrkan kvar. 

Fast Söderköping har gott om gamla hus. Som det gulputsade rådhuset, uppfört 1776 på en medeltida grund. 1947 var eran som rådhus över och nu visar konstnärer och konsthantverkare – både fasta och tillfälliga – sina laster här. En av de tillfälliga är Mika Liffner som visar sitt måleri.

– Jag bor på landet utanför Valdemarsvik. Jag och min man, som är jägare, är i stort sett självförsörjande på grönt, kött, ved och el. Min tid delas mellan målande och lärarjobb. Tavlorna jag ställer ut här är prissatta så att köparen får betala efter sin inkomst.

Trots att staden är en turistmagnet finns väldigt lite krimskrams men gott om fina små butiker. Fast mest lockas besökarna av det berömda glasscaféet Smultronstället. Strax efter lunch är kön för ett bord närmast löjligt lång och raska servitriser ilar ut med överdådiga glasskreationer. 

Vi har dock inte lust att köa så vi köper deras glass i vanlig strut i stället i kiosken runt hörnet – där är väntetiden ett par minuter. Självklart har Söderköping både camping och gott om ställplatser och några kilometer västerut ligger Skeppsdockans Camping där vi stöter på kanotister på kanalutflykt.

Jolla i Vännerberga är ett av de många härliga caféerna längs kanalen. Vi får vänta på broöppning för att komma till cafésidan – eller snarare brodragning, då hela bron dras ut på vägen när den anrika kanalbåten Wilhelm Tham ska passera. Den har rader av nötta trästockar hängande på både babords- och styrbordssida och dessa slår i rejält när bron passeras och där kanalen är som smalast.

Vid slussen med det skojiga namnet Bråttom är det däremot kolugnt, även om många cyklister och bilister stannat för att fika på caféet, som också det erbjuder ställplatser. Där Göta kanal når den stora sjön Roxen ligger det rara samhället Norsholm med flera slussar, slusscafé och restaurang med utsikt över båttrafiken. Nu är vi rejält svettiga i solgasset så vi letar oss på småvägar ner till en badplats för ett dopp i sjön. 

Nästa dag vräker regnet ner över Linköping på södra sidan av Roxen, men på den fint belägna Sandviks Camping på norra sidan är det uppehåll så vi tar ett dopp från bryggan innan vi åker vidare. Vi gör ett kort stopp vid Stjärnorps fina slottsruin innan vi kör till Berg vid Roxens västra ände.

Här finns kanalens mest spektakulära slusstrappa: sju slussar i direkt följd upp till en liten konstgjord sjö och sen fyra slussar till. Här är det alltid mycket folk som kollar på båtarna – skepparna måste tåla kommentarer.

Längs Göta kanal är avstånden mellan sevärdheterna korta. Nära Berg ligger nunneklostret Vreta från 1100-talet. 

Det är sedan länge ruin så när som på ett magasin som nu är museum och den sevärda klosterkyrkan. Fast den återskapade klosterträdgården är allra härligast, här kan besökarna fantisera om rofyllt medeltida klosterliv. 

Någon ro existerar definitivt inte vid godistillverkaren Cloettas fabrik i Ljungsbro, också den nära Bergs slussar. Här fyller folk dignande kundkorgar med choklad och ”Sveriges mest sålda bilar” i fabriksbutiken, med priser en bit under vanliga livsmedelsbutiker.

Vi handlar också, men blir långt mer imponerade av nästa butiksutbud: I den mysiga slussorten Borensberg finns sedan en tid en åretruntöppen italiensk delikatessbutik, som gjord för inköp till en lyxig middag på någon av ortens två fina campinganläggningar. Men det är inte utan att vi blir sugna att ta in på det ikoniska Kanalhotellet för en natt, en stor röd träkåk med vita knutar, precis intill slussarna.

Men det får vara – vi fortsätter i stället runt sjön Boren till Borenshult, där det också finns en stor slusstrappa, där båtarna lyfts eller sänks fem steg. Detta hjälper den unga slussvärden Wilma Ankarberg till med:

– Jag har åkt båt med mina föräldrar på Göta kanal, men det här är min första säsong som slussvärd och jag hoppas det blir minst en till för det är härligt att arbeta utomhus sommartid och jag stortrivs. Resten av året studerar jag på en bibelskola.

Det märks att Wilma är som klippt och skuren för jobbet: hon behåller lugnet och det varma leendet oavsett hur många båtmänniskor eller åskådare som vill språka med henne samtidigt som hon sköter sin sluss på egen hand. 

En del kanalskeppare är mycket rutinerade, men de flesta är nybörjare. Det gäller att hantera både båtens framfart och förtöjningslinorna rätt så att inte ens egen eller andra båtar skadas, vilket kan vara knepigt när vattnet forsar in i slussen när båtarna ska lyftas.

– Vi har inte haft en enda incident här i sommar, konstaterar Wilma nöjt.

Borenshult är en förort till Motala, staden som växte sig stor och stark tack vare Göta kanal och storföretaget Motala verkstad, något gäster kan lära sig mer om på muséet i en gammal industribyggnad intill kanalen. I Motala finns också Göta kanalbolagets huvudkontor. Staden är värd en heldagssightseeing: motormuseum, radiomaster med mera. 

Regnandet har upphört och solen gassar på nytt, så vi väljer i stället Varamobaden som är Sveriges längsta insjösandstrand. Där är det så långgrunt att den annars så svala Vättern håller skön badtemperatur. Under kvällen njuter vi på en av strandrestaurangerna medan solen färgar himlen brandgul. Därefter traskar vi tillbaka till campingen.

På andra sidan Vättern fortsätter kanalen i Karlsborg vars hamninlopp är markerat av en vit fyr i trä. Karlsborg var under många år Sveriges reservhuvudstad dit kungahuset, regeringen och landets guldreserv skulle flyttas vid händelse av krig. Grunden till dessa planer var så klart stadens läge, med goda förbindelser både öster- och västerut, men än mer tack vare dess bastanta fästning, än i dag en militärbas. 

Det gör att strikt fotoförbud gäller inom delar av fästningsområdet, så vi får söka tillstånd för att kunna publicera en bild från den spännande guidade tur som tar oss in i 1800-talsförsvarsverken. Vi bjuds nämligen på en specialvisning av fästningens inre av den forna fallskärmsjägaren Jan-Erik Petersson, som hade gjort över 1 500 fallskärmshopp när han pensionerade sig 2002 och blev guide här.

– 1832, året efter att de hade lagt ner Varbergs fästning, påbörjades bygget av Karlsborgs fästning. Hotet kom från Ryssland och svenskarna räknade med att det skulle bli mycket kostsamt och tidsödande för en fiende att slå sig fram till Karlsborg. Tanken var att fästningen skulle ta tio år att bygga, men det tog till slut 90 år och då var den redan omodern.

Vi följer Jan-Erik i vallgravar och genom flera hundra meter långa skyttegallerier dolda bakom mäktiga murar och får höra mustiga, spännande historier – en guidad tur rekommenderas varmt. Hela tiden smäller det för att besökarna ska få en känsla av hur det skulle varit här i strid – något som aldrig har hänt i verkligheten då Sverige haft fred i över 200 år. Mest udda är 1800-talsofficerarnas underjordiska lägenheter som de delade med varsin grov artilleripjäs. 

Fast de bodde ändå bättre än manskapet i sina underjordiska logement med våningssängar. Utöver fästningen ligger allt som intresserar en turist i Karlsborg vid kanalen. Här finns flera trevliga matsställen och en riktigt bra camping med egen strand vid Bottensjön, en slussning upp från Vättern.

Längst in i Bottensjön ligger den gamla bruksorten Forsvik, väl värd ett besök tack vare sommarteatern, ett bra fik, fina utställningar och intressanta industriminnen på ett område så levande att det ibland känns som om brukets arbetare just gått för dagen.

Kanalen har slussar i Forsvik och därefter väntar den stora, v-formade sjön Viken. Vi rundar den på sydsidan och får som överraskningspresent den unika kyrkan i Beateberg, en sexkantig skönhet i tegel, som inte alls liknar en svensk landsortskyrka.

Efter slussen i Tåtorp väntar så den grävda kanalens högsta punkt – Lanthöjden, 91,5 meter över havet. Den markeras med en reslig obelisk som få skeppare ser då den ligger på den konstgjorda ö som uppstod då kanalen 101 år efter invigningen rätades ut genom en ny, bredare fåra som gjorde att båtarna slapp en extra smal och tvär passage.

Nästa stopp blir Töreboda, ett stort samhälle med ett litet ”måste-stopp” i form av färjan Lina. Den är Sveriges minsta och rutten landets kortaste – att korsa Göta kanal tar inte ens 30 sekunder. Turen är gratis och endast tillgänglig för fotgängare och cyklister. 

Hajstorp, en halvmil närmare kanalens västra ände, bjuder på tre slussar och så klart ett slusscafé från vilket vi kollar på båtar medan vi fikar. Har du barn med på resan är nästa stopp nära Lyrestad ett måste: barnens minikanal är ett charmigt lekland med hela Göta kanal i miniatyr, vilket gör att de allra yngsta kan leka både slussvärd och skeppare – kul!

Så når vi då den här resans slut, Sjötorp, med egen slusstrappa innan båtarna kan fara ut på Vänern. Här har Göta kanalbolaget sitt varv, det finns flera restauranger, ställplatser och på övervåningen av Café Baltzar von Platen, ett intressant kanalmuseum.

Vi lunchar rökt fisk från Maltes fisk och delikatesser, letar sedan reda på en sandstrand för lite svalka och hänger därefter en stund vid slussarna för att titta på Göta kanals sista anhalt.

I morgon: 18 ställplatser längs Göta kanal