Resa: INLANDSVÄGEN – E45 från Säffle till Höljes

Publicerad: 2026-11-16   Uppdaterad: 2026-11-12
Det börjar med ett Hasse och Tage-skämt och slutar med ett makalöst broderiprojekt – resan via Inlandsvägen, E45, genom Värmland. Längs vägen gör vi åtskilliga avstickare till kultur, bad och fjäll under en härlig sommarvecka.

Strax norr om gränsen till Dalsland ligger värmländska Säffle, där vi övernattar på First Camp Duse Udde vid Vänern. Värmland är stort och klimatzonerna går från 2 på Värmlandsnäs till 7 i fjällen. Vid Vänern är det alltså som mildast och ett kvällsdopp vid campingens långgrunda sandstrand sitter fint i solen.

First Camps anläggning utanför Säffle med sandstrand
First Camps anläggning utanför Säffle har en fin, långgrund Väner-sandstrand.

Nästa förmiddag börjar vi i småstaden som får många av oss som är födda på 60-talet att tänka på Hasse och Tages klassiska sketch ”På jobbet” från 88-öresrevyn, där Alfredssons figur sänker allt som Danielssons dito säger – ”spik i foten …” har etsat sig fast. Sketchen slutar med ett skratt då Hasses stöddige prick avslöjar sitt eget semesterresmål – Säffle!

Det är fint nere vid Byälven som rinner genom stadens centrum på sin väg mot Sveriges största sjö. Just här finns Säffle Zoo – djur-skulpturer skapade av hönsnät av konstnären Eka Acosta. Möt överhettade pingviner, en klängande apa och en rosa älg, plus en rad andra charmiga figurer – ibland lite luriga att få syn på.

Säffle Zoos pingviner på en egen ö i Byälven.
Säffle Zoos pingviner ”bor” på en egen liten ö i Byälven.

Två mil norr om Säffle ligger von Echstedtska gården. Roligast är att boka in sig på en guidad tur i det vackra träpalatset. 

Charlotta Sairio leder vår guidning och berättar inlevelsefullt om livet här på 1700-talet, alla vackra väggmålningar i rokokostil och om de unika äppelträden i trädgården – enbart anrika värmländska sorter och den hugade kan köpa med sig unga plantor.

Besökets verkliga höjdare är ändå dasset: På 1700-talet gick de gärna på dass tillsammans så här finns en hel rad uppfällbara toalock, nog för en hel familj. 

Värmlands vikingacenter har en kopia av ett vikingaskepp.
Värmlands vikingacenter har ett fint museum, en egen vikingaby och – så klart – en perfekt kopia av ett vikingaskepp.

Mest udda är dock väggmålningen alla toabesökare hade framför sig – den visar en uppklädd Bengt von Echstedt och hans första hustru när de gör sina behov tillsammans.

Bara tio minuter bort ligger Värmlands vikingacenter, med en fin museidel med lågt inträde och en hel vikingaby med massor av aktiviteter. Nere vid Byälven ligger dessutom en vackert målad kopia av ett vikingaskepp.

Grums främsta stoltheter är så klart Sven-Ingvars. När legendaren Sven-Erik Magnusson gick bort tog hans son Oscar över som frontfigur i bandet som fyller 70 år 2026. Oscar Magnusson har emellertid fler strängar på sin lyra. I Borgvik driver han en ytterst sevärd konsthall i ett före detta sliperi. 

Konsthall i gamla sliperiet i Borgvik
Högklassig, sommaröppen konsthall vid Sliperiet i Borgvik.

Där visas fotografi i världsklass, men också måleri och skulptur. Att Sliperiet dessutom har Värmlands kanske bästa restaurang gör inte saken sämre – vi njuter av asiatisk fusion-mat som rå pilgrimsmussla med libbstickscrème, sakemarinerad forellrom på smörskum och råbiff med XO-sås innan vi tar in utställningarna som alla ger mersmak. Hit vill vi återvända nästa sommar!

Borgvik brukar kallas för Värmlands vagga och är en given avstickare från E45:an. Här finns bland annat sevärda ruiner efter ett järnbruk, en äkta lanthandel där besökarna kan fynda vackra trasmattor i modern design och en kyrka med några av landets finaste takmålningar. 

Den är dock låst när vi vill in. Besvikna vänder vi åter då kyrkvaktmästaren kommer joggande.

Ruinen efter järnbruket i Borgvik
Det forna järnbruket i Borgvik är nu en vacker ruin.

– Jag såg på håll att ni ville in så jag skyndade mig att hämta nyckeln till kyrkporten, säger han och låter oss kliva in och se på Michael Carowsky 1700-talsmålningar. 

Här skildras yttersta domen med treenigheten över altaret. I takets mitt syns Kristus som världsdomare tronande på en regnbåge och över orgelläktaren väntar helvetets fasor. 

På Sliperiet i Borgvik njuter vi bland annat av råbiff med asiatisk touch. HÖGER: Borgviks kyrka har några av landets finaste tak-målningar.

På väg mot Karlstad stannar vi till där den lede fienden skulle stoppas om tyskarna hade invaderat från Norge under andra världskriget. I dag är det lätt att köra förbi Borgviks vägspärr utan att se något alls. Men i terrängen runt landsvägen gömmer sig stridsvagnshinder i betong och dold i en betongbunker står den tågvagn som utrullad skulle utgöra själva vägspärren. Som bonus växer det gott om kantareller strax intill.

En gammal vägspärr i Borgvik
I en rejäl betongbunker döljer sig den nu drygt 80-åriga vägspärren i Borgvik, tänkt att bromsa en eventuell tysk invasion under andra världskriget.

I Karlstad siktar vi denna gång in oss på de två härliga konstmuseerna på Sandgrundsudden, med Klarälven på båda sidor.

Utanför Lars Lerins Sandgrund är kön lång redan innan öppningsdags, men den betas raskt av då många löst biljett online. Trots att belysningen strular är det som vanligt en fröjd att se Lerins fantastiska akvareller. Han tar med oss på en resa till öknar, fjäll och storstäder och det känns som ingen detalj undgår hans skarpa blick, något den lilla utställningen med hans fotografi också visar.

Värmlands museum
Värmlands museum har både utställningar om värmländskt konstliv och en utsökt konstsamling med främst svenska storheter.

Efter lunch på utmärkta Zest, fortsätter vi till Värmlands museum, som har en fin utställning om Värmland genom tiderna. Här bjuds också på fina tillfälliga konstutställningar värda en resa och den permanenta konstsamlingen håller toppklass.

Modern konst längs Klarälven i Karlstad.
När besökare flanerar längs Klarälven, som rinner i två grenar genom Karlstad stöter de på en hel del kul modern konst.

Vi är sugna på ett sightseeingvarv med Karlstads båtbussar, men det hinns inte med för vi har en ”date” med Fröding att passa. Om folkkäre Lars Lerin är kulturens främsta värmlänning i dag, var Gustav Fröding detsamma runt det förra sekelskiftet, då han publicerade diktsamlingar som Guitarr och dragharmonika, 1891, Nya dikter, 1894, och Stänk och flikar, två år senare, allt medan hans supande drog ner honom.

Fröding föddes på Alsters herrgård utanför Karlstad, men bodde bara där som litet barn. Och även om gården är fin har inget av inredningen tillhört skalden, så första intrycket är en besvikelse.

Skådespelaren Malin Eklund får oss att lyssna andäktigt på berättelsen om skalden Gustav Frödings liv och gärningar. HÖGER: Finnskogajätten i Höljes.

Men så tar vår ciceron i Frödings värld, skådespelaren Malin Eklund, till orda och suger in åhörarna i författarens livsöde genom berättelser om hans liv från vaggan till graven, diktläsning och sånger framförda med medryckande intensitet – en fantastisk upplevelse!

De tre långsmala Frykensjöarna sträcker sig 80 km i nord-sydlig riktning och de vackra solnedgångarna är berömda. Efter några öl och en publikfriande trubadur på puben vid Frykenbadens Camping går vi ner till stranden för ett magnifikt solnedgångsskådespel på andra sidan sjön. Som kronan på verket dyker en gigantisk grå molndrake med stort gap upp strax ovan horisonten omgiven av gyllene ljus.

Solnedgång över Frykensjöarna
Solnedgångarna över Frykensjöarna är ofta helt magnifika från den östra sidan. Som när denna gigantiska molndrake visar sig på en gyllengul kvällshimmel.

Kanske var draken ett tecken i skyn om väderomslag, för nästa dag vräker regnet ner när vi rest norrut till Alma Löv Museum i Östra Ämtervik, där konstnärsparet Marc och Karin Broos skapat något helt unikt i en faluröd gammal skola och dess omgivningar.

Inte ens hällregnet sänker humöret bland alla konstverk – både paret Broos och andras – där ofta verken rör på sig, låter och allt som oftast provocerar känslorna. Som gravstenarna (i målad frigolit) som glider runt på gräsmattan, monterade på svarta robotgräsklippare. 

Alma Löv museum
Många av konstverken på Alma Löv Museum rör på sig eller låter.

Vi möter dem på väg in i skogen, fylld av små utställningar i udda lokaler. Sunne är nog främst känt för Selma Lagerlöfs Mårbacka. Campingen ligger centralt och är full av norska säsongsgäster. Önskas mer fridfullhet är Västra Ämterviks sjönära anläggning ett bra alternativ. Oavsett vilket bör ni ta chansen att gå på teater när ni är här. 

Västanå teater huserar i Värmlands största lada, strax intill Rottneros sevärda skulpturpark med verk av idel skandinaviska berömdheter som Carl Eldh, Carl Milles, Christian Eriksson, Per Hasselberg, Eric Gate med flera. Parkens grönska är härlig och här bjuds bland annat på nya idéträdgårdar varje sommar. Tillbaka till teaterladan – deras föreställningar är alltid utsålda under sommaren, då de oftast spelar verk av Selma Lagerlöf.

Västanås teaterchef, eldsjälen Leif Stinnerborn.
Västanås teaterchef och konstnärliga ledare, eldsjälen och visionären Leif Stinnerbom, är med rätta stolt över vad han och hans kollegor åstadkommit i lilla Sunne. En teater som i princip alltid är utsåld under sommaren, då de ofta spelar pjäser av Selma Lagerlöf.

– Även om vi har utsålt vågar jag lova att har ni rest långt och saknar biljett så fixar vi en plats extra, säger Västanås teaterchef och konstnärliga ledare, eldsjälen och visionären Leif Stinnerbom, som lyckats med det till synes omöjliga – att bygga en ytterst framgångsrik teater långt från storstädernas kulturpublik.

– 70 procent av våra besökare kommer från platser bortom Värmland, berättar Leif medan han ger oss en exklusiv rundvisning i kostymutställningen och bakom kulisserna, inklusive hans eget arbetsrum:

Han tillägger:

– Inför varje uppsättning gör jag noggranna research här, läser aktuell forskning och går ofta tillbaka till Selma Lagerlöfs originalmanuskript.

Skulpturer i Rottneros park
Rottneros park hyser idel svenska skulpturgiganter från förra sekelskiftet, men själva parkmiljön med bland annat massor av fina planeringar är också härlig.

Det är dags för föreställning – Herr Arnes penningar i en vacker uppsättning med mycket musik och dans där både proffs och amatörer samsas på scen. Det är lätt att uppslukas av dramat och att se varför teatern ständigt gör succé. Halvvägs genom historien blir det middagspaus, vi som förbeställt mat njuter en trerätters med rask servering, men det går bra att ta med egen mat i en annan del av ladan.

Resan fortsätter norrut på E45:an. Vi tar serpentinvägen upp på den 343 meter höga Tossebergsklätten, med superb utsikt över Övre Frykens vattenspegel. Vid sjöns norra ände ligger Torsby, där vi passar på att bada innan vi tittar in i ortens berömda skidtunnel.

– Vi har många som kommer och undrar om de bara får ta en titt, säger receptionisten Helen Nilsson. Det är inte bara eliten som tränar här, skidtunneln är öppen för alla och det går bra att hyra utrustning och bara testa en timmes åkning om någon är nyfiken.

Trubadurafton på Frykenbadens Camping.

Ju längre norrut vi kommer på E45:an desto högre blir bergen. I Värnäs tar vi av till väg 62 och övernattar på Värnäs Camping, där det är enkelt att välja en ljuvlig position precis vid Klarälvens strand.

Vi lagar mat, sippar vin och blickar ut över älven, där vattnet rör sig i maklig hastighet. Perfekt för alla som byggt flottar uppströms och nu glider förbi oss i kvällssolen. Vi njuter så mycket att vi inte märker alla pyttesmå knott som sticker oss – de märks desto mer dagarna efter då betten kliar som tusan.

62:an följer Klarälven och bjuder på vackra naturscenerier. Vi svänger av till det mäktiga Digerfallet och gör ett misslyckat försök att vandra upp till Värmlands högsta punkt, det 700 meter höga Granberget. Att vi inte når toppen beror på allt regn som gjort våra låga vandringskängor värdelösa – här fungerar bara stövlar på myrarna.

Frykensjöarna och Digerfallet
Vid Frykensjöarnas norra ände ligger Torsby, känt för fotbolls-tränarlegenden ”Svennis” och för sin skidtunnel med snö året om. Torsby har också ett välskött strandbad. HÖGER: Digerfallet är värt en omväg.

Vi närmar oss Norge, men vänder åter mot E45:an i Höljes, bara dagar efter årets rallycross-VM, som under en vecka mångdubblat ortens befolkning. Nu är det kolugnt här, men vi måste så klart stanna vid Finnskogajätten, en mäktig dragspelare i trä intill Höljes lanthandeln som är mer av ett varuhus.

I byn Ransby väntar så en sista kulturupplevelse och den är i världsklass: Utmarksmuseet ligger nära Branäs skidanläggning och på museet finns den unika Pilgrimstapeten, en 40 meter lång bonad broderad på linneväv, som skildrar pilgrimernas färd från Hammarö vid Vänern till Trondheim. Den är inspirerad av den berömda Bayeuxtapeten i Normandie och tog två år att skapa av tio arbetslösa kvinnor från trakten som tidigare aldrig hållit på med broderi. Tapeten blev klar 1997 och visas nu i ett specialbyggt timmerhus.

Norra Värmland är långt från det mesta – men detta unika konstverk är värd en resa – precis som väldigt mycket annat.

Pilgrimstapeten i Ramsby
Pilgrimstapeten i Ramsby är en mäktig upplevelse, som tar tid att se om du vill kika på alla fascinerande detaljer på den 40 meter långa broderade bonaden.
Rulla till toppen